Stranden och ljuset

Jag gick utmed stranden vid Kalmar sund. Solen bröt stundtals nästan igenom dimman och då blev ljuset över vattnet magiskt. Det flygs lite mera och låter lite mera nu! Till och med de första måsskriken låter riktigt vackert innan de blir för många och för högljudda. De första gravänderna understryker vårens ankomst och en kacklande gås som flyger förbi, bekräftar det hela.
I huset doftar det av helgens fläskstek. Ingefära, honung och rosmarin sprider sin arom till alla vinklar och vrår. Jag satt igång tidigt med matbestyren för sedan vill jag ut och njuta av årstiden. Ett måste på denna milda februaris sista dag känner jag!

Tala om vad man tycker

Fina blommor som jag fick efter mitt föredrag i tisdags

...och de här fick jag också

En eländig kantig burk....

.....med en kufisk öppningsinstruktion

Jag har alltid varit av den åsikten att man ska säga till om något är fel och då direkt till den som det berör. Härom dagen var det dags igen. Jag skickade ett vänligt mail till ett stort läkemedelsföretag. Svaret kom ganska snabbt (annars hade jag klagat på det också) och jag läste följande, något avkortat:
Tack för din information om vårt läkemedel xxxx. Vi är ytterst måna om att våra kunder ska känna sig nöjda med våra produkter. När det gäller ytterligare information om xxxx får vi be dig diskutera med din läkare.
Jaha, det var ju snällt att de svarade men vet ni vad det var som jag klagade på? Jo, medicinburkens nya utformning. Från att tidigare varit en liten rund och greppvänlig burk, enkel att öppna hade de nu övergått till en kantig burk som skar in i händerna när jag försökte öppna det nykonstruerade locket. När jag äntligen fick upp locket satt det ett skyddande innerlock av folie innanför men utan liten flärp att dra i . Jag var tvungen att ta fram en vass kniv och skära bort det. Såja, nu är jag lugn igen, men nästa gång ska jag be om en annan sort hos farbror doktorn.

Då och nu

Jag var och pratade i går på en av de tisdagsträffar som Nordölands församling anordnar. Kerstins pyttipanna som jag kallade det, men ändå kanske med en röd tråd om minnen av gamla tiders slit, fattigdom och kamp för överlevnad och nutida ödslighet och kanske ensamhet under vinterhalvåret. Jag illustrerar det här med en bild av en tom väg och sommargästernas hopknutna brevlådor.

Här är spåren efter slitet för att kunna odla och skapa slåttervallar i den karga och steniga marken.

Ungdomarna kände sig instängda och utan framtidsmöjligheter och många emigrerade, de flesta till Amerika.

I dag är det förstås annorlunda. De flesta har tillgång till bil, hemtjänst om det behövs och regelbunden, om än liten inkomst varje månad och många drog igenkännande på munnen när jag drog min Bödarapp:

Sopbilen och posten och hemtjänsten och ICA

Här uppe i norr är våra liv ganska lika

Veckans vara hamnar i middagspannan

I butiken träffar vi säkert en och annan

Kan bli något extra godis till katten

För vi tjänar ju lite på veckorabatten

På onsda´n är det uppåt och alla mår bra

Då kommer medicinen som vi behöver ha

Är någon ensam och dålig och lessen

Kan tisdagsträff  lätta upp tristessen

Och orkar man så kan man gå ut och vandra

På promenad med Böda IK och många andra

En tid på lasarettet kan bli ett äventyr

När KLTs turlista går över styr

Men vi är ändå glada för vi har det så bra

För vi kan se på TV nästan varje da´

Och tanten står på Kupan och gubben hugger ved

Hur ska man då något annat hinna med

Tur att Ölandsbladet inte kommer alla da´r

Då skulle det knappast bli någon tid kvar

För vi ska ju beställa från Wästgöta textil

Och värma upp motorn på vår gamla bil

För att hämta paket i Löttorpsmetropolen

Och prova den nya skjortan och kjolen

Och sen ska vi hinna med avslutningsfester

Önskepsalmer och hembygdsfrågetester

Och så blir det jul och sen kommer våren

Med kvitter och fladder och grönska i snåren

Då ska vi vädra och baka och dona

För då kommer alla storstadsborna

Och rår om oss i veckor både nätter och dar

Vi är ganska glada när de äntligen far

För då blir våra liv igen ganska lika

Med sopbil och postbil och hemtjänst och ICA.

Det spirar

Snödroppar överallt

Årets första krokus hittade jag också

Bergskörsbärets knoppar skiftar i grönt

Förra sommaren fick jag en hel hink med snödroppsplantor av en generös granne. Jag blev förstås jätteglad, speciellt som jag vet att snödroppslökar ofta hinner bli uttorkade redan i butiken om man ska köpa dem som lökar. I England säljer man "bulbs in the green" och det var ju precis vad jag fick i min hink. Till att börja med planerade jag noga och visste precis var jag skulle sätta små klickar av snödroppar. Men ni vet hur det är...det tog aldrig slut i hinken och den sista hälften av lökarna hamnade ungefär där jag fick igenom spaden tillräckligt djupt. Nu börjar de titta upp och det är spännande att gå en tur i trädgården och inventera. Visst ja...där satte jag några..och där...och därborta. Det kan bli ett helt snödroppshav så småningom när de får fäste ordentligt!

Spara eller radera?

Jag brukar titta igenom alla mina bilder ibland. För det mesta sker det när min dator börjar bli gnällig och känner sig överbelastad. Jaja, säger jag, jag kan väl radera något då. Det kanske inte är nödvändigt att ha 230 bilder på blåmesar eller 98 på flygande svanar. Men Afrikas blåa lilja då, som troget blommar på under somrarna 2009, 2010 2011 osv. Mja, det kanske är roligt att se för mig men knappast av allmänt intresse. Kanske kan spara en bild från varje sommar?! Barnbarnen under julen då? Ja de är vuxna nu och de flesta av bilderna finns redan på USB-minne, men jag har ändå sparat en del i mitt dataarkiv. Hmmm. Varför det kan man undra. Blå Jungfrun då, den mytomspunna ön i Kalmar sund. Den som skiftar utseende hela tiden. Tja, jag sparar de flesta av bilderna. Kan vara bra att ha. Så där ja! Riktigt nöjd! Jag har raderat 27 bilder!!

Sol ute, sol inne...

Redan vid frukosten såg jag genom köksfönstret hur solen reflekterade i krukorna vid uthusväggen.

För några veckor sedan hittade jag en bortglömd kruka med lökar från förra våren i växthuset. Jag anade lite grönt i toppen på lökarna och planterade om dem. Och se...snabbt tittade två små påskliljor upp.

I julrosrabatten blommar det på

...sol i hjärtat, sol i sinne sjunger man i någon urgammal schlager. Det passade bra i går när solen sken för fullt. Jag kikade runt lite i trädgården och såg att till och med gräset har satt igång att växa. Dags att klippa gräset i februari-mars?! Det har jag bara upplevt när jag var i London en gång i början av mars och man klippte gräs i parkerna där. I går var jag inbjuden på "vernissage" en bit härifrån. Två damer ska öppna en butik för återförsäljning av möbler och annat plus en avdelning för lokalt konsthantverk, där konsthantverkare kan hyra in sig och sälja eller marknadsföra sina produkter. En trevlig idé och jag håller tummarna för att det ska gå bra.

Träd och annat

Det finns en del träd utmed våra utflyktsvägar som jag alltid måste titta lite extra på. I går var det här trädet speciellt vackert med sin bakgrund av turkosblått på vattenytan.

Nästan med rötterna ut i saltvattnet står det alldeles i strandkanten, oberört av vinterns ismassor och stormvindar.

Whoops! I did it again! En gammal filmtitel har jag för mig men i går klantade jag mig igen och lämnade en av kamerorna kvar i bilen hos gubben. Det kan innebära en del överraskningar när jag sedan tittar över bildmaterialet.

Vinterfåglarna färdigräknade

Ringduvan väljer att stanna över vintern

Pilfinken, som här gör sällskap med en blåmes, ökar alltmer

Fredag = tulpandags

"Den nionde upplagan av Vinterfåglar Inpå Knuten lockade fler
deltagare än något av de tidigare åren.
 Cirka 23 300 rapporter innebär en ökning med
cirka 15 procent jämfört med de två senaste åren.
Av de 30 talrikaste arterna visade 18 en uppåtgående trend, medan 11
hade en nedåtgående. Inte oväntat toppar talgoxen listan för nionde året, men skillnaden
gentemot nummer två, pilfinken, minskar sakta men säkert.
Under de senaste fem åren har pilfinken närmat sig mer och
mer. Om denna trend fortsätter, lär vi få se ett skifte i toppen
inom några år."  Det här är ett utdrag ur rapporten från Bird Life Sverige, som Sveriges Ornitologiska Förening numera ska heta för att fågelintresserade från hela världen ska känna igen sig. Det mest spännande i år är att alltfler av de som väljer mellan att stanna eller flytta har valt att stanna, t ex trastar och bofinkar. Visste de att det skulle bli en mild vinter?

Trädkraft

Vi har mil efter mil av skogsvägar (linjer) här på norra Öland.

Även gamlingar kan vara riktigt vackra (en tröst att veta kanske)

Mjuk mossa och stolta furor

Vägarna har namn, även de allra minsta. Släk kallas den massa av tång och sjögräs som kastas upp på stränderna under vintern och förr användes som gödning på åkrarna.

Jag gick en lång skogspromenad i går. Det var vindstilla och varmt men fukten hängde i luften och regnade ner ibland så jag fick linda in min kamera i halsduken för att skydda den mot vätan. Skogens fåglar sjöng lite försiktigt och en spillkråka ackompanjerade med några trumvirvlar. Lugnet och stillheten i skogen är så rogivande. Jag kom att tänka på att man lär barn i förskoleåldern att krama ett träd om de kommer vilse. Trädkraftsöverföring! Nästa gång jag känner att jag behöver extra styrka ska jag bli trädkramare.

Fullt i agendan

Trots att vi bara är i februari märker jag att min kära Filofax börjar bli fulltecknad. Jag som skulle trappa ner och ha massor av egentid. Så gick det med det. Men det är en viss skillnad ändå. När jag arbetade tyckte jag att jag hade en lindrig dag om det bara var två tider inbokade. Nu tycker jag att jag har mycket om jag har två saker inbokade under en hel vecka! Men...vad ser jag nu! I morgon ska jag först klippa mig och sedan ha ett styrelsemöte hemma på kvällen! Oj, hur ska det gå?

Envisa vindar

Mysiga mössan

I går var det några örnar som lockade mig på avvägar

Om vi bortser från de hårda vindarna har vi riktigt vårväder här nu. Men det är jobbigt när det blåser. Jag funderar på att sy i hakband på min ulliga,gulliga mössa från Ullcentrum. Trots att den går att dra ner långt över öronen, är den på väg att blåsa av ibland. Det fungerar inte att hålla i mössan med ena handen och hantera kikare och kamera med den andra. Man får väl se lite töntig ut på promenaderna utmed stränderna. Skulle kanske behöva snoddar till vantarna och glasögona också när jag tänker efter. Maken tycker dessutom att jag behöver en lång snodd fastsatt i jackan, så han kan hala in mig vid behov. Jag har en viss förmåga att inte hålla reda på var jag är när allt spännande lockar iväg mig från de markerade stigarna.

Guldhelg

Efter en sådan här helg kan jag knappast göra annat än bjuda på lite vårblommor i blått och gult, speciellt riktade till svenska skidlandslaget, som gladde oss alla med enastående prestationer. Bilderna är från april förra året men fortsätter vårens utveckling i samma fart, kan jag säkert ta liknande bilder om en knapp månad. De första tofsviporna kunde jag däremot räkna in i går. Rena lyckokänslan faktiskt! I dag ska jag ut och leta efter sånglärkan. Tänk att man alltid har något viktigt att göra!!

Friska fläktar

Jag skulle ut på spaning efter vårfåglar igår. Lärkor, gravänder, starar med flera har redan rapporterats från södra delen av ön och jag tyckte det var dags för dem att dyka upp även här. Men vad det blåste utmed östra sidan! Jag fick verkligen ta i för att få upp bildörren och väl ute blåste kapuschongen på jackan av och på vartefter jag vände mig åt olika håll. I informationsskyltarna av plåt uppe vid norra udden tjuter det och visslar när vinden ligger på och igår spelades det en hel symfoni där. Några vårfåglar syntes inte till. Jag fick en intressant fråga från min gamla kompis Ampan gällande humlor. Hon bor större delen av året på Madeira men ser aldrig några humlor i sin prunkande trädgård där, fast det egentligen borde vara snudd på paradiset för en humla. Efter letande i böcker och på nätet kan jag konstatera att humlor inte vill ha det för varmt. De flesta humlor förekommer i Gamla Världens norra, tempererade regioner  I varmare klimat finns de ofta i högläntare, svalare bergsregioner, läste jag på nätet. Tänk vad man lär sig nya saker varje dag!

Humlesurr

Många arter i vår natur kämpar för sin överlevnad. Klimatförändringar och jordbrukets utveckling mot större arealer med en enda gröda och allt tidigare slåtter är bara några av orsakerna. Allt fler arter hamnar på den så kallade rödlistan, vilket innebär att arten är på stark minskning och behöver hjälp och stöd. Våra trevliga, brummande humlor hör till dem som är illa ute. Hur kan man hjälpa en humla då? Ja, vi som har trädgård kan plantera växter som de gillar och avstå från bekämpningsmedel. I mitt trädgårdsland med oregano, lavendel och nepeta trängs de i hundratal under blomningstiden. Man kan också bygga humlebon. Beskrivningar finns på nätet. Hur kom jag att tänka på det här då mitt i vintern? Jo, jag kunde inte motstå att köpa den söta humleskålen från Rörstrands.

Hjärtligt

Till er alla med stora, varma, generösa, omtänksamma klappande hjärtan och till alla er andra också önskar jag: En riktigt fin Alla Hjärtans Dag!

Nej men, oj då!

Plötsligt såg jag dem! De svällande knopparna på rosorna och myllret av snödroppar runt mina fötter! Inte riktigt utslagna men på god väg. Det var samtidigt som tre av trädgårdens talgoxar sände ut sin vårsång i stereo från olika hörn och ringduvorna på telefontråden doade i bakgrunden. Har jag sett fel i almanackan? Nej  -  den 12 februari var det!

Den mjuka mossans och de gröna lianernas stig

Jag kan inte låta bli att ta en tur till Trollskogen ibland. Denna trolska skog där jag ständigt upptäcker nya platser och nya detaljer som får mig att dra efter andan och bara sucka. Så vackert! Jag gick en runda där i går och tänkte på hur jag om några månader ska packa matsäck och sittdyna och slå mig ner någonstans och bara iaktta det som händer runt omkring.