Långt mellan varven

Vi är i vänteläge. Vi väntar på att tre veckor ska gå från första sprutan (en vecka kvar). Vi väntar förstås på andra sprutan och framför allt, vi väntar på varmare väder! Och som jag har väntat på att den här löken som jag planterade för länge sedan ska gå i blom. Nu äntligen! Jag kommer inte ens ihåg vad den heter, men vacker är den.

All denna väntetid ägnar vi åt att titta på fåglar och alla vackra och märkliga moln. Här börjar det bildas mammamoln över Blå Jungfrun. Vi börjar kunna namnen på många molnformationer nu. Det har vi lärt oss av meteorologerna på SVT1.

Vackert är det, men det börjar bli dags för betydligt högre temperaturer. Vi väntar, som sagt!

 

De e mycke nu!

När jag slutade arbeta för femton år sedan sa en kollega: Bli nu inte som mina svärföräldrar. Har de ett besök hos tandläkaren en onsdag, har de fullt upp hela veckan. "Näe, den veckan går det inte. Vi har tandläkaren på onsdagen". Nu börjar jag känna som om jag ändå har hamnat där.

Det är faktiskt fullt upp hela tiden. Ett dödsfall i den närmaste familjen med begravning via länk. En gammal mamma som några försökt ID-kapa. Som tur var upptäcktes det och hon blev inte av med några pengar. Och så har vi blivit vaccinerade första gången. 

Och så ska man hinna med vårfåglarna också. Känns viktigare för varje år. Man vet aldrig när kroppen protesterar och det inte fungerar längre.

Och så förstås: Lilla hjärtats ettårsdag! Ett barnbarnsbarns ettårsdag har vi firat med många bilder och filmer på webben. Vilken tur att datorn finns i dessa isoleringstider!