Men vad härligt med lite hjälp

Dotter var på besök några dagar. Efter första dagens vila med en bok i en solstol, kunde hon inte låta bli längre.

Fram med alla trädgårdsredskap, iväg och köpa några påsar täckbark och sedan satte hon igång.

Nu är det fint som aldrig förr och vi vandrar runt i "parken" och njuter. Så uppskattat av mig, som just nu ser lite konstigt efter starroperation på ett öga, glasögon som inte passar längre och väntan på nästa ögonoperation om någon vecka.

 

Nu blommar slånet

Hur många gånger har jag inte svurit över de torniga slånkvistarna, när jag har stått och försökt trassla ut snoddar som hakat i och snabbt fastnat ordentligt eller när jag nästan stått på öronen på grund av "osynliga" uppstickande grenar i det för övrigt mjuka gräset.

Men, nu när slånet blommar och den ena knoppande busken efter den andra slår ut, är jag beredd att förlåta allt.

Edens lustgård, pastoral eller jag vet inte vad. Himmelskt vackert är det med den vita slöjan över allt det, i vanliga fall, så trista riset.