fredag 17 september 2021

Hemma igen


Ibland måste vi ta en tur och hälsa på familjen. Här är några av dem. Ett femgenerationerskort igen! Mamma, snart 100 år och fortfarande pigg och lilla Edith, som växer för var dag.


Vi var förstås i Trosa. Här är en bild från den gamla stadskärnan med mysiga gränder och åpromenader. I utkanterna känner vi knappt igen oss längre. Staden växer och nya byggnader sticker upp som svampar ur jorden (på våra gamla svampställen).


Hemma igen hann vi njuta av fint väder några dagar innan kulingvindar och regn tog ny fart.


Veckans höjdpunkt blev härfågeln som landade en stund i trädgården. En slump att vi tittade ut just då. Hur mycket är det i fågelväg som vi missar. Det frågar sig alla med fågelintresse. Vi brukar prata om det när vi står med våra kikare och väntar och hoppas. Men ibland händer det och ofta helt oväntat. Trevlig helg till er!











 

lördag 4 september 2021

Fem grader plus


Jag tyckte minsann att det kändes svalt i går kväll och nu på morgonen visade termometern plus fem grader. SMHI lovar lite varmare väder igen om några dagar. Vi får väl se hur det blir med det.


Det är gott om björnbär i år och tittar man lite mer noga, så finns det blåhallon också. Eller salmbär som man säger på grannön. Jag brukar inte plocka dem, men ett och annat slinker in i munnen. Hur som helst, hösttecknen hopar sig och jag gillar faktiskt hösten, den lugna årstiden, åtminstone i naturen.


Snart ska jag träffa lilla barnbarnsbarnet igen. Ska bli så mysigt! Det är ett tag sedan jag skjutsade egna ungar i vagnen. Fast ibland känns det som i går. Och den där kappan! Den var något av en favorit! I det liv jag lever nu funkar det inte så bra med yllekappa. Det är mest vindtätt och täckjackor som gäller.







 

torsdag 19 augusti 2021

Mums filibabba!


Mycket att göra nu! Förutom alla försenade årsmöten och diverse annat är det skördetid också. Blåbären är avklarade och ligger i frysen. Plommonchutney kokades i sista minuten innan alla plommon dråsade ner. Det blåser ju också och de envisa regnskurarna gör inte saken bättre. Nu är det då dags för björnbären, både vilda och "tama".


I växthuset blir vindruvsklasarna allt tyngre (och godare). Bättre än allt lördagsgodis i världen!


Aronia har blivit något av ett favoritbär på senare år. Jag fryser ner dem och tar sedan lite varje dag på frukosttallriken. Goda och nyttiga!



Tomaterna är inne på sluttampen nu. Vi har frossat i dem och också fryst in en del. Men se här...spetspaprikor och chili finns det fortfarande. 


Och titta här! jag vet inte vad det är för gigantiska saker som väldigt snabbt kom upp ur min balja med färdigblandad jord till krukor. Så spännande! Melon eller pumpa. Jag vet inte ännu.












 

söndag 8 augusti 2021

Men vad i hela friden....?


Men var har jag telefonen, utbrast jag plötsligt just som vi skulle äta lunch. Jag gick in i badrummet och tittade, för där brukar jag glömma den kvar. Ingen telefon där! Ring mig, uppmanade jag gubben. Han slog numret och vi lyssnade. Dödstyst i hela huset. Nu började jag bli orolig. Kanske i bilen då. Vi hade varit ute en sväng och plockat blåbär på förmiddagen. Ingen mobil i eller runt bilen heller. Jag måste ha tappat den i skogen, sa jag. Vi slängde i oss maten och åkte iväg. Måste vara lätt att hitta den, tänkte jag, vi bör ju höra ringsignalen. Vi parkerade där vi stod senast och gubben ringde mitt nummer. Vaaa, ingen täckning! Borde ha anat det. Långt inne i skogen, djup mossa och massor av blåbärsris. Det klarar ingen telemast i världen. Paniken var nära. Mitt körkort låg också i fodralet. Nu gällde det att tänka logiskt. Jag plockade mycket runt en stor timmerstock som låg halvt nersjunken i mossan. Den borde vara lättare att hitta än en mobil med grönt fodral. Efter lite letande hittade jag stocken och se, där låg mobilen! Nu ska jag: 1. Inte förvara körkortet ihop med mobilen. 2. Köpa ett väldigt färgglatt fodral istället för det gröna och 3. Inhandla ett par byxor med ficka på benet, försedd med blixtlås. Alltid lär man sig något.


Tomater, tomater, tomater! Nu har jag börjat stoppa en del i frysen. Den brunröda sorten Brown Cherrie är så himla god!


Vackra fartyg ser vi då och då runt vår kust. Här är ett danskt skolfartyg som ankrade upp något dygn utanför Byxelkrok.


En vacker tvåmastad segelbåt kom runt hörnet när jag letade fåglar en morgon. Förstora bilden så syns den bättre.









 

tisdag 3 augusti 2021

Sista veckan i juli


Öland är fortfarande nästan överbefolkat av turister och då är det skönt att hitta en lugn plats i naturen att koppla av på. Det behövs verkligen ibland.


Och tänk...trots att det såg så dystert ut i början av sommaren, så blev det verkligen fjärilarnas år i år. Det är mängder av fjärilar överallt!


Det är inte bara våren som är orkidéernas tid. Här blommar en vacker skogsknipprot.


Hemma i trädgården blommar den blå hibiscusen. I år får den verkligen kämpa mot hårda vindbyar och häftiga störtregn, men den verkar klara det också.


Hela veckan har vi haft besök av stora delar av vår familj och bland annat blivit bjudna på mexikansk afton. Starkt men gott!


Här tackar kvällens värdpar för applåderna!


I går åkte allihop igen, efter en så rolig vecka och jag får ägna mig åt trädgårdens sädesärleungar igen (och köra tvättmaskinen gång på gång på gång....).















 

torsdag 22 juli 2021

Nu undviker jag alla mina favoritplatser


Snart sjunker Öland, skojar en del med lite allvar bakom. Det fullkomligt kryllar av turister nu. Överallt! Jag missunnar inte någon ett par veckors vistelse på vår vackra ö, kanske med undantag för de som kör rakt ut i terrängen med stora, tunga husbilar eller lämnar kassar med skräp efter sig i skogen eller kör alldeles för fort. Själv håller jag mig mest i min trädgård under de här veckorna. Jag trivs inte med trängsel och jag mår bäst av att inte reta upp mig på de som inte uppför sig.


I trädgården blommar den vita funkian.......


....rödstjärtungarna badar i vattenfallet....


....och då och då flyger en stor rovfågel förbi, som här, en fiskgjuse.


Vita stockrosor, så vackra i solnedgången....


...och titta! Tomaterna mognar, de gula sorterna först. Bara att plocka och stoppa i munnen.


När jag inte har något annat för mig, sätter jag mig och spanar på min ruttna banan, som jag har hängt upp i skuggan på en trädgren. Den lockar till sig både vackra fjärilar och spännande baggar.















 

onsdag 14 juli 2021

Högsommar


Högsommar och kulmen på turistsäsongen! Vi gör som korna, håller oss undan från de värsta turiststråken och väljer skogen och skuggan.


Undantag är de eftermiddagar som vi tillbringar vid hembygdsgården. Trevligt att träffa alla besökare, berätta om vår bygd och förhoppningsvis sälja något också. Inkomster behövs till allt underhåll av sex kvarnar och en del hus.


Mysigt att ströva omkring på alla småstigar som finns här i vår skog. Många spår visar att folk har gått här både i hundratals och tusentals år bakåt i tiden. Här öppnade sig en äng med en gammal grindstolpe. Man kan se hålen där grinden har hängt.


Det är de blommande dikeskanternas tid och cikorian lyser vackert blå, något som både jag och alla småkryp uppskattar.


I den värme som råder nu, är vi tacksamma över svalkan som vindarna över havet ger oss. Nu ska jag pyssla med vår lilla fyrfota gäst, som bor hos oss några dagar. Mysigt med en hund i huset igen, om än tillfälligt.