Torhamn - Sveriges sydöstra udde

Andra stoppet på vår endagsresa blev i Torhamn. Så långt man kan komma sydöst ut i Sverige. En vacker udde ut i havet, välkänd bland ornitologer. Vi stannade på ett ställe där det var så vackert med betande får och hästar, fullt av småfåglar överallt och havet i framkanten. Då kommer en man i blåställ gående och frågar intresserat om jag fotar fåglar. Nej, just nu tar jag lite bilder på de här fina djuren svarade jag. Ja, det var hans djur och han skulle gå och kontrollera elstängslet eftersom fåren gått ut på morgonen. Får på rymmen har jag erfarenhet av (hästar också förresten) så snart var vi inbegripna i ett långt samtal. Till slut visade det sig att han hade en hingst utlånad till folk vi känner häruppe på norra Öland, som han snart skulle hämta hem och dessutom en släkting en bit härifrån. Vi skrattade och kom överens om att Sverige är bra litet. Tänk att man nästan alltid har gemensamma bekanta.

Semester i Kristianopel

Vi fick en riktigt fin semesterdag i går och vårt första stopp blev i Kristianopel. Vilket vackert ställe! Det var bara att njuta med alla sinnen av den lilla byn alldeles vid vattnet. Lilla byn förresten. På 1600-talet var det en dansk stad minsann och den tre kilometer långa försvarsmuren visar att det var stormiga tider med krig och elände. Nu är det en idyll med vackra gamla hus och överdådigt blommande trädgårdar. Att Blekinge kallas för Sveriges trädgård är inte alldeles obefogat.

Semester

Det blir ett kort inlägg i dag. Om någon timme åker jag iväg på en endagssemester. Jag lämnar denna vackra ö och är tillbaks i morgon med nya spännande intryck.

Medelhavsblått

Det blir nästan lite Medelhavskänsla på uteplatsen när den vackra frilandshibiscusen blommar. Den späda busken är just nu översållad med knoppar och de första blommorna har slagit ut. Jag blir något bekymrad då, när termometern visade på ynkliga fyra plusgrader i morse. Ska allting frysa bort redan i augusti? Öland ska ha långa, varma höstar, det var nästan därför vi flyttade hit. I somras hände en olycka på torget i Borgholm. Det var någon uppvisning av sportbilar med kommunen som medarrangör och en bil "skenade" och skadade en gammal man svårt. Han ligger fortfarande på sjukhus och beräknas bli kvar där åtminstone en månad till. Nu kommer det märkliga. Ingen har hört av sig till honom förutom släkt och vänner. Inte kommunen, inte arrangören och inte sportbilsföraren. Däremot är alla väldigt engagerade i debatten om uppvisningarnas vara eller inte vara. Är jag förvånad? Nej, inte ett dugg!!

Öländsk Bygd och lakanstvätt

I Högby vackra hembygdsgård träffas redaktionen och arbetar med boken

I kyrkstallarna har hästlukten försvunnit för länge sedan. Nu öppnas de upp vid skördefest och julmarknad.

Så var det dags igen att sätta igång med arbetet med årets upplaga av Öländsk Bygd. Boken som har getts ut på norra Öland oavbrutet under 63 år, fylld med faktaartiklar och skönlitteratur, skrivet av ölänningar om ölänningar och kanske för ölänningar. Jag har fått in mängder av material och nytt för i år är att en del unga niondeklassare också har bidragit. I vintras var jag ute i skolan och försökte inspirera eleverna att skriva och det har gett resultat.

I dag blir det inte bara hjärnarbete. Jag ska passa på att tvätta lakan eftersom inget regn är i sikte och det blåser lite lagom ute. De är säkert torra innan kvällen. Men så börjar jag tänka igen. Det kunde nog bli en hel bok om hur man tvättat lakan genom tiderna. Material, metoder, tvättmedel med mera. Jag minns hur min mamma eldade under den stora tvättgrytan i källaren och rörde runt bland lakanen med en träpåk och den speciella lukten som spred sig genom huset.Alla har vi nog minnen av lakanstvätt om vi letar i hjärnans skrymslen.

Kiwikonstigt

Köpta frukter

Varken han- eller honblommor syns till

För kanske åtta år sedan frågade en väninna om jag skulle ha några fröer eftersom hon ändå skulle beställa en del. Ja, jag kan testa med kiwi, sa jag, det låter spännande. Efter några veckor kom hon med fröpåsen i hand och skrattade lite skadeglatt. Nu har du att göra sa hon. Vadå? Jag läste på påsen. Jaha, blanda ut i fuktig sand och lägg i en plastpåse. Lägg i kylen ett antal veckor och vänd på påsen då och då. Ta sedan ut den och lägg den varmt i ytterligare veckor och vänd då och då. Plantera sedan! Jaha! Vi hade golvvärme i badrummet så påsen fick ligga där under de "varma veckorna."  Jag antecknade alla datum för hela processen i min almanacka och satte i gång. Framåt sommaren stod det fortfarande en kruka med jord i mitt växthus utan tillstymmelse till gröna kiwiplantor. Just när jag tappat tålamodet och tänkte använda krukan till annat började jordytan spricka upp och fem små plantor visade sig. De växte snabbt och fick så småningom flytta med till Öland. Vackra slingor pryder nu växthuset men inte en blomma och ännu mindre någon frukt har visat sig under alla år. Hur många år kan det ta? Någon som vet?

Vad tittar alla på?

Ute i trädgården riktades många blickar åt samma håll. Vad tittade alla på ? Ett konstigt fenomen vid vår lilla gäststuga som ingen kände igen. Aha, det var bara husets herre som tvättade väggarna inför målningen, så vattnet stänkte åt alla håll. I dag blir det uppehåll i målandet eftersom det är regnskurar på gång och vi inte vill riskera att den dyra färgen bara spolas bort. Stora huset och garaget blev målat förra sommaren så det är bara det här lilla "dåliga samvetet" kvar. Trevlig helg till er alla!

Samma DNA??

Rund...lite rufsig i håret......kan vara lite taggig om det behövs.......svår att ta kål på...favoritfärg blått. Det känns nästan som om jag är en smula besläktad med bolltisteln, "Årets perenn". Visst är den vackra blomman väl värd den titeln. Den pryder sin plats i trädgården hela tiden från outslagen knopp till torkad fröställning.

När den sista cikorian blommar

Nu växlar vädret snabbt. Från medelhavsvärme till 10 sekundmeter med kulingbyar och regn. Plötsligt var mitt lilla fågelskådartält försvunnet trots stadig förankring i marken. Det återfanns pressat mot stenmuren. Tur att vi har murar runt hela trädgården. Hösten är här. Det hjälper inte att jag försöker förtränga det. Fåglarna äter och äter för att klara den kalla vintern eller den långa resan söderut. Utmed dikesrenarna är det snart fler vinterståndare än blommor och fallfrukten täcker gräsmattorna i trädgårdarna. Brrrr! Gubben börjar prata om långkalsonger. NEJ, skriker jag. Det blir nog lite bättre om några dagar igen.

På kamerajakt

En rödstjärt gjorde mig sällskap en stund

Borta i plantornas barnkammare lyste några lyktor vackert i den grå morgonen

Blåmesarna letade mat i det gamla äppelträdet

I dag smög jag ut tidigt till mitt lilla gömsle som jag satt upp för några dagar sedan i trädgården. Det är som ett litet tält med inbyggd stol och meningen är att det ska användas vid jakt med gevär eller kamera. Där satt jag en timme och hörde flaxet av vingar runt tältduken men inte särskilt många kom inom "skotthåll". Men vad gör det! Det är skönt och avstressande att sitta där en stund och lyssna på ljuden runtomkring. Borta i kohagen vrålade tjuren emellanåt och då kändes det bra att ha både eltrådar och flera stenmurar mellan oss.Nu ska jag ta en försenad dusch innan jag tar itu med denna dags uppgifter.

Torka

Ja, men några gröna fläckar finns det fortfarande

Gräsmatta?! Snarare hö på rot.

Grannens nya sommarväska, eller snarare sommarvätska.Ni ser tappkranen nere till vänster.

I går hörde jag hur gräset knastrade under fötterna när jag gick en sväng i trädgården. Det är torrt, torrt, torrt och trots att molnen hängde tunga och åskan mullrade i stort sett hela dagen igår kom det mindre än 1 mm regn. De få dropparna dunstade bort med en gång i den nästan tropiska värmen. Kvällen innan gick vi en sväng till en granne och pratade bort en kväll och det var 23 grader varmt när vi så småningom gick hem i den mörka augustikvällen. Vår "gräsmatta" brukar alltid återhämta sig men det är trist med träd och buskar som hänger och redan börjar få gula blad. Det enda som inte torkar är tvätten. Det är en extremt hög luftfuktighet.

Vi hade en gång en båt....

Den högra båten var vår fina gamla ekbåt. Här förtöjd tillsammans med god vänners båt vid en ö i Trosa skärgård.

I Sandviks hamn på Ölands nordvästra kust

Under veckan som gått har vi besökt några av hamnarna på Ölands nordvästra sida. Inne i hamnbassängerna ligger bruksbåtar och fritidsbåtar sida vid sida och guppar. En del gamla båtar är så vackra och visst tänker vi tillbaka lite på den tiden när vi hade en egen båt. Vår sista båt, som vi hade i 12-13 år, var en stor och tung eksnipa, byggd någon gång på 1930-talet, försedd med segel och inombordsmotor. St. Elm hette hon och var 8 meter lång och 3 meter bred. Med den kunde vi både segla och gå för motor i Trosas stora skärgård. Här, utanför Öland, är det bara öppet hav och då avstår vi från båtägandet. Nu väntar snart tandläkaren på oss, beredd med borrar och tänger. Hoppas att hon bara kan konstatera att vi har skött våra tänder ypperligt ytterligare ett år.

Söndagsgodis från växthuset

Nu har vi haft några varma dagar och tomaterna mognar i snabb takt. Nästa år ska jag hålla mig till de små sorterna. De här, nästan mörkbruna Brown Berry, är som karameller i munnen. Den storvuxna sorten heter Moneymaker och är inte speciellt märkvärdig. Persiljan har sått sig själv och är fantastiskt fin, precis som den petunia som brer ut sig och smyckar växthusets insida. Från taket hänger en rekordskörd av vindruvor, tyngre och tyngre för var dag. Jag är livrädd för att hela stocken ska braka ner från upphängningen i taket snart.

Jag tar med er till havet...

Jag vill ha många sådana här dagar. Då vinden har stillnat och vattnet har lagt sig till ro. Då Blå Jungfun skymtar som en hägring långt borta och gränserna mellan himmel och hav suddas ut. Då stenarna är varma och inbjudande utmed strandkanten och vattnet är klart och genomskinligt. Då vackra molnformationer speglar sig mot vattnet och öppnar upp fantasin. Då sädesärlorna har sommarens arbete bakom sig och njuter av en tids ledighet före resan mot varmare trakter. Många sådana dagar vill jag ha!

Bland drakar och vindsnurror

En drake högt över taken visar vägen...

..till Café & Kex...

..och Drakens koja i Mellböda

I lekhuset finns det en välutrustad affär för alla barn . Vem har inte lekt affär som liten?

Vi blev också påminda om gamla lekar med instruktionsblad om det skulle behövas. Vi stod allihop och trädde snoddar på händerna och försökte komma ihåg hur man gjorde "vaggan" eller "kopp med fat" eller ännu mer komplicerade saker.

I går tittade vi in till Drakens koja alldeles här i närheten. Ett paradis för barn i första hand, men vi var fyra vuxna och vi hade faktiskt också riktigt roligt. Anne, som driver det här, är full av idéer och ett av målen är att vuxna ska leka tillsammans med barnen, inte bara slänga åt dem något för att själva få lugn och ro. Hon vill också väcka liv i gamla lekar och sporra barnens egen fantasi och uppfinningsförmåga. Här kan barnen leka och göra upptäckter. Den lilla leksaksbutiken är full av bra leksaker att handla med sig hem till presenter och julklappar. Verksamheten är kombinerad med ett litet cafè med hembakat, så här kan man tillbringa många timmar. Under vintern är det kanske inte så mycket lek men då har innehavarna, med rötter i Tyskland, en  kaffestund "på tyska" varje vecka, till glädje för alla inflyttade från Tyskland och för oss svenskar som vill öva upp våra kunskaper i tyska språket.

Parken

Den stora parken runt drottning Viktorias vilohem gick inte av för hackor. Där kunde man ha gått omkring länge och hela tiden hittat nya små mysiga platser. Fruktträd, persikor som höll på att mogna, blommor och mysiga sittgrupper utspridda på gräsmattorna, lite avskilda från varandra, så man kunde sitta ostört. Bara att njuta av härligheten! Jag fick vara lite försiktig med kameran för här och var satt det gäster och det är inte alldeles säkert att de uppskattar att bli med på bild.