Oj, vad det blommar

Det är ett överflöd av turister på Öland just nu och för det mesta föredrar vi att hålla oss hemma.

Tidiga mornar kan vi smita ut i naturen en stund medan kondensen fortfarande ligger tät över husbilarnas rutor och lugnet råder i naturen. Det regn vi har fått i år gör att markerna är fulla av vildmorot, blåklockor, cikoria med mera, med mera. Så vackert!

I trädgården blommar lavendel, himmelsspira, origanum och kantnepeta tillsammans med rosorna som verkligen är överdådiga i år.

Varje gång vi går ut eller in, tar vi med oss lavendeldoft. Härligt! Ännu härligare är det att jag äntligen är uppkopplad mot världen igen efter mitt datorhaveri. 

Där jag brukar gå

Vi har fått lite snö nu, men som vanligt på Öland är det drivor på en del ställen och barmark på andra. Det är vinden som bestämmer fördelningen. Vatten däremot....det har vi lite överallt,framför allt där jag brukar gå i stort sett varje dag.

Min lilla stig utmed strandängarna ligger till större delen under vatten.

Vägen ut till ön med Fyren Långe Erik är faktiskt asfalterad, men nu är den täckt av en dm djup sand, som har blåst och spolats upp av vågorna.

Här får man inte campa! Ni ser själva skylten där ute i Grankullaviken.

Här är stigen ut till vår fina våtmark Brokhål. Där simmade gräsänderna omkring. Så just nu är det blötare än blött på Öland men det blir säkert annorlunda till sommaren.

En midsommar i blått

Här på norra Öland blir det en midsommar i blått! Vi är fullkomligt översållade av blåeld.

Så vackert så vi bara häpnar. Om och om igen. Och titta där....och där, ännu fler.

Något av rekordår efter förra sommarens värme och torka.

Nu önskar jag alla en riktigt fin midsommar! I morgon har jag fullt upp med allt firande.

Åh, vad fiiiiint!

 

Det är så fint nu! Oxelträden blommar överdådigt och blåelden börjar slå ut.

 

 

Våra steniga kustremsor är nog aldrig vackrare än just nu på försommaren.

 

 

Oxeln är mitt favoritträd med sina vackra blommor, ludna grågröna blad och så småningom röda bär, som lockar mängder av fåglar. Det är dessutom segt, kräver lite för att överleva och växer på platser som nästan ingen annan klarar av. Helt i min smak.

Det fullkomligt exploderar

 

Regn + värme! Precis vad vi behövde. Nu exploderar naturen och efter påverkan av förra sommarens extremväder kan vad som helst hända. Vissa växter gillade inte värmen och torkan medan andra verkligen utnyttjade klimatet och nu dyker upp i oväntat stora mängder. Nu tycker jag mig redan se att vallmon kommer att ta för sig ordentligt. Här tittar en upp i min salviarugge. Vem har sagt att lila och orange inte är snyggt ihop?

 

 

Familjen Stare visar stolt upp sina ungar. Ganska gapiga, som de flesta småbarn är, men vad gör det.

 

 

Ett hundkäx med havet som bakgrund. Vackert! I dag är det förberedelser som gäller. Det är nationaldag i morgon och på grund av lite oväntade omständigheter, blir det jag som ska föra skeppet i hamn. Firandet på Skäftekärr alltså. Det fixar sig säkert.

 

 

Som ett fyrverkeri!

 

Precis när vi åkte iväg på vår resa till Sörmland, kom värmen här. När vi kom hem efter fyra dagar, hade hela naturen spruckit ut i ett gigantiskt fyrverkeri. Dessutom fladdrade det omkring lite urblekta tistelfjärilar överallt, en invasion från Mellanöstern.

 

 

Träden blir allt grönare och jag får leta ordentligt för att hitta den som sjunger vackert någonstans. Här var det en buskskvätta.

 

 

Vi har haft ovanliga och överdådiga blomningar av olika arter i år, troligen en följd av förra sommarens extrema värme. Först var det rödplister, just nu är det skatnäva och på gång är alvargräslöken. Det är tätt, tätt av gräslöksknoppar ute på alvarsmarkerna.

 

 

Tulpaner och annat

 

Plötsligt finns de där igen! De knallröda tulpanerna som troget återkommer år efter år. Planterade av husets förra ägare någon gång i början av 1980-talet. Tänk om alla tulpanlökar var så uthålliga.

 

 

I går såg jag dem! De första näckrosbladen har nått ytan i dammen. Det är också en uthållig växt. Den kommer att skjuta knopp och blomma ända till oktober.

 

 

Just nu har vi rödhakeinvasion. Alla flyttande rödhakar stannar till ett tag och äter upp sig, innan de flesta fortsätter sin resa till Sveriges alla hörn. Mysigt!

 

 

Trollskogen

 

Jag tar en sväng förbi vårt nya naturum Trollskogen ibland. Den officiella invigningen sker den 20 april och den sista finslipningen pågår för fullt.

 

 

I går hittade jag insekter i storformat runt om i området. Medan vuxna läser informationsskyltarna kan småbarnen känna och klänga på de tavänliga djuren.

 

 

Jag gissar att Trollskogen kommer att slå besöksrekord i sommar.

 

 

Ölanda flygplats

 

Jodå, vi har en flygplats här uppe på norra Öland. Ölanda heter den förstås!

 

 

Just nu lämpar den sig bäst för vattenflygplan, men det torkar snart upp. Vackert är det i alla fall med de stora sjöarna, som vi nu har på alvarsmarkerna.

 

 

Oj då! Jag glömde en kamera i bilen. Foto: Gubben.

 

 

Nähä! Ingen blodmåne i sikte.

 

Tjocka moln skymde månen i morse här på norra Öland. Tråkigt! Det blev ingen blodmåne för oss den här gången. Vi får nöja oss med alla andra ljusfenomen, som vi har så här års.

 

 

Sol, moln, vatten och is hjälps åt att skapa alla möjliga vackra speglingar och ljusglimtar.

 

 

I går morse var det rosa vatten vid Nabbelund.

 

 

LIte guldfärg på morgonen

 

Tunga molnmassor seglade omkring i går, men i luckorna mellan dem spred solen lite guldglans över tillvaron. Familjen Svan tog en flygtur alldeles förbi mig.

 

 

Just den här svanen gillar sin udde och bygger bo där varje år.

 

 

Stormvindarna har flyttat till norra Sverige och här är det förhållandevis lugnt nu.

 

 

I vänteläge

 

Det är stilla ute nu! Naturen står i vänteläge eller överlevnadsläge kanske är en mera rätt beskrivning.

 

 

Hitta tillräckligt med mat för att överleva ännu en kall natt är målsättningen. Här har en kråka hittat en flundra (eller kanske stulit från någon annan).

 

 

Hålla ihop och inte röra på sig i onödan är strategin den här årstiden.

 

 

Tidig decembermorgon

 

Alldeles tyst. Till och med vinden tar det lugnt i dag. Himlen ljusnar och blir långsamt tonad i rosa.

 

 

Nedanför sjöboden kluckar vågorna mot stranden och sjöfåglarna börjar vakna till.

 

 

Jag går den lilla stigen i riktning mot soluppgången.

 

 

Så är jag framme vid udden där hela havet öppnar sig. Magiskt!

 

 

Bland raukarna

 

Jag tog en lång promenad förbi raukarna vid Byrum i går. Det var mer plågsamt än skönt. Jag hade noga sett till att gå med vinden i ryggen, men vad hjälpte det.

 

 

Du kan vänta på mig där borta, sa jag till gubben, som satt i bilen och löste Melodikrysset.

 

 

Jag hann ångra flera gånger att jag bad honom vänta så långt bort.

 

 

De första snöflingorna dalade ner också. Till och med talgoxen ser lite förvånad ut!

 

 

Naturen håller andan

 

Vissa dagar känns det som om naturen håller andan. Det kanske den gör också med tanke på de ständigt ökande luftföroreningarna. I går var det en sådan dag.

 

 

Alldeles stilla. Några långsamma vågor som rullade in. Inte riktigt ljust någon gång.

 

 

Till och med vattnet i vikarna har dragit sig tillbaka så sandbottnarna ligger i dagen.

 

 

Så bryts tystnaden plötsligt när fyra ivrigt kommunicerande sångsvanar anländer norrifrån. Vad mysigt! Nu kommer vi att höra deras ödemarkssånger hela vintern!