Men himmel.....vad jag har samlat på mig

Det går rysningar utmed ryggen på mig ibland. Hur mycket grejer har vi inte och hur ska en av oss klara av allt det om den andra blir sjuk eller dör. Vi är ju helt överens om att flytta närmare familjen om något händer. Jag måste ta tag i allt detta onödiga prylsamlande.

Och alla glas! Numera är det på sin höjd fyra vinglas som går åt om vi har gäster, vilket vi förstås inte har haft sen förra sommaren.

Ja, det är inte lätt. En del har jag köpt för att jag tyckte om det. Annat är presenter från folk som jag tycker om. En del är arvegods. Den blå vasen t ex fick jag av mamma för några år sedan. Den har tillhört hennes mormor Anna Hansdotter från Rättvik. Sånt kastar man inte bort.

Och så alla böcker. Jag håller på och läser om en del, för att sedan slänga eller ge bort. Men det finns mängder och mängder och mängder av allting. Och fredagar har tippen öppet. Jag måste sätta igång!!!

 

Det var flera år sedan vi hade så här mycket snö på Öland och den håller sig kvar, även om snödrivorna skiftar i storlek beroende på var vinden har legat på. Konstigt vad annorlunda allting ser ut. Vissa saker är helt dolda under snön medan andra framträder tydligare än någonsin, som den här gamla välkomstskylten till exempel.

Och vad mycket spår det finns överallt! Till och med här alldeles på strandkanten. Rävar, rådjur, hjortar, harar och kanske mink, det är säkert en livlig trafik här i skymning och gryning.

Fåglarna har det extra svårt nu i snön och maten börjar tryta, kanske just när de behöver den som bäst. Här har en björktrast hittat det sista nyponet på busken.

Ja, det är bistra tider för många när allting är nerisat. Här är det bara isbjörnarna som fattas.

Men vad jag än tycker om vintern, så är det i alla fall vackert!

 

Vintervägen

Jag verkligen HATAR att gå på isiga vägar, så nu har vi hittat en lösning. Min snälla gubbe har kört upp en väg med snöslungan runt ägorna och fyra varv runt den är lika med en kilometer. Jag startar vid grinden och fortsätter förbi......

......Stora insektshotellet.

Lite längre bort passerar jag växthusen där vinranka och lite annat vilar över vintern.

Här är det gamla uthuset som ursprungligen var både snickarbod och tvättstuga. (Oj då, där om jag med på bilden också)

Här står krukorna på parad och väntar på att fyllas med allt möjligt vackert fram emot maj.

Här passerar jag en av fågelmatningarna. De bortskämda koltrastarna flyttar knappt på sig när jag kommer. Om ni undrar över cementringarna, så kan jag avslöja att där gömmer sig alliumlökar och allt möjligt annat i väntan på våren.

Åh, en nedförsbacke! En liten lutning över ängen på vår annars så platta tomt.

Här är min favoritplats under vår och sommar. Bakom spaljen sitter jag ganska ostörd med utsikt över trädgårdsdammen alldeles intill.

Och så var jag framme vid sista raksträckan och kan fortsätta runt varv efter varv efter varv så länge jag har tid och lust.

 

Vad ska vi hitta på idag då?

Ja, vad gör man en sådan här dag, när snöbyarna ska dra in under hela dagen och nordanvinden blåser på. Passar på att laga mat för flera dagar förstås! Kom på att jag hade sparat ett recept, som kunde vara värt att prova.

Extra kul att plocka fram den gamla lergrytan från dess undangömda plats och lägga den i blöt en stund.

Så där ja! Fylld med fläskkarré, äpplen, röd lök, rosmarin, svartpeppar och salt plus en marinad av koncentrerad äppeljuice och soja. Jag petade i lite broccoli också. Det kan väl aldrig skada. Och så skjuts in i ugnen! Om några timmar vet jag om receptet ska läggas i sparahögen eller i pappersåtervinningen.