Dags igen...

Ojojoj, vad fort det går! Snart sommar även om vädret inte riktigt har förstått det. Min lilla rosa liljekonvalj, en present från en god vän för många år sedan, blommar i alla fall på för fullt

I dammen tittar den första lilla näckrosknoppen upp. Nu kommer jag att ha fullt av näckrosor ända till sent i höst. Så mysigt!

Vad är det här för tråkig bild då? Ja, verkligen tråkig i många bemärkelser! En gubbe, som trots alla skyltar om fågelskyddsområde, knallar rakt ut på revet under värsta häckningssäsongen. Vi väntade länge på att han skulle komma tillbaka så vi fick ta honom i örat, men troligen satt han sig längst ut för att sola. 

I går tog vi en tur ner till södra Öland. Som alltid, när vi planerar in det, rullar ovädersmolnen in. Vi hann ändå med en trevlig kaffestund i min brors trädgård innan dropparna började falla.

 

Inspiration

Man behöver verkligen komma ut och se lite nytt och det vågade vi oss på nu, tre veckor efter första sprutan. Att få umgås med familjens ungdomar ett tag, gav oss många nya idéer medan vi fikade med (för oss) lyxigt vispad mjölk.

Åh, en sådan gryta skulle jag gärna ha! 1,2 liter större än min gamla järngryta. Ryms några middagar till när man ändå är i farten.

Mysigt med en riktigt gammal ugn i köket.

Och vad läckert det ser ut om man häller lite färgglada hallon i vattenkaraffen.

Det allra bästa! Att få äta korv Stroganofflunch tillsammans med Edith!

 

 

Vid Ölands norra udde

 

Tidig morgon, norra udden, sista veckan i april

Nyuppstigna solen värmer, från vassen ljuder spovens drill

Från blommigt slån hörs ivrigt kvitter ifrån nyanlända,

som hungrigt söker efter flugor, larv och slända

 

De vilda apelträden skimrar likt rosa moln mot mörka enar

Daggen väter mina skor, där jag kliver varligt mellan stenar

Gräset glittrar, liksom sträcker sig mot solen

Och titta där, i backen blommar ännu luktviolen

 

En kärrhök kretsar över vassens täta skydd från äng till vatten

Där änder, tärnor värmer upp och putsar fjädrar efter svala natten

En flock av duvor sträcker utmed bron, där svalor redan pilar

runt Långe Eriks huvud, där hans ledblink nu i dagsljus vilar

 

Från sundet bakom tallarna en lågmäld sång vibrerar

När många hundra ejdrar vårens ankomst aviserar

Bland stenarna på stranden plockar rödbena och trastar

Och se, långt bort vid hällarna, gulärlor som rastar

 

Denna möjligheters morgon i vårens tid, då allt kan hända

En rörelse, en titt i kikaren, en drill, en okänd ibland alla kända

Men för det mesta, inget särskilt, ingenting som väcker sensation

Och ändå, ännu en morgon helt unik med egna dofter, egen färg och ton