Vi pratade om kriget i Ukraina, mamma och jag. "Det är överallt" sa hon. "Radio, TV hela tiden, så var det inte 1939. Då var det nyheter två gånger om dagen och det var fullt tillräckligt. Nu ska alla , specialister eller inte, uttala sig och tro att dom vet mer än alla andra. Det vi märkte mest, som unga under andra världskriget var att det var ransonering och matkuponger."
Jag förstår henne. Ibland tror jag att all rapportering ökar på människors oro och skapar depressioner. Som när mitt äldsta barnbarn, ganska nybliven mamma, inte kan sova på nätterna av oro över vad som kan hända. Hon är inte den enda. "Vi måste ha en plan", säger hon, "vad vi ska göra om kriget kommer hit."
Vi kanske alla skulle må bättre av att begränsa oss till verkliga fakta och slippa alla, inte alltid så väl underbyggda, teorier från förståsigpåare.
Hur som helst, påskliljorna börjar slå ut, fiskar och paddor leker i dammen och vitsipporna blommar. Nu ska jag koncentrera mig på det en stund!