Det handlade om Nobel

Vi tittade på Nobelkonserten i lördags kväll! Så härligt! Två gånger har jag haft förmånen att vara med på plats i Stockholms konserthus. Minnen för livet.

Nu, i pandemins fotspår, tar det emot att sätta sig tätt ihop i stora salar med många hostande och harklande människor. Ja, ja, jag har alla vaccinationer man kan ha, men ändå. Jag avstår från alla mysiga julkonserter för att förhoppningsvis kunna fira jul ihop med hela familjen.

Vad gör jag i väntan på julen då? Tanken är att man ska passa på att plocka med allt som man inte hinner med annars, när det ändå är skitväder utanför fönstret. Men det går trögt det också, när det aldrig är riktigt ljust. Hur som helst, sortera i några lådor går ändå bra. Men...så hittar jag gamla foton och tankarna försvinner bort. Vad är det här? Jo, min mormor Anna Karolina Viktoria född 1884. Här sitter hon i sin lägenhet i Stockholm runt 1940, i den bäddsoffa, som jag senare delade med henne under ett par år. Mina föräldrar hade lilla rummet där min yngre syster fick överta min plats, när hon föddes ett år efter mig.

Som sagt, här på norra Öland är det skitväder och den snö som föll under några dygn är nästan borta nu. Det var ju ändå lite ljusare och mycket vackrare med snön.

I slutet av veckan far vi iväg för att fira julen med hela stora familjen. Lite snålare med paket och lite mindre julmat i år (hörde just på radion hur mycket dyrare en kasse julmat är i år). Men ...med lite ljus och hyacinther och julklappsspel med familjen klarar vi oss hur bra som helst. God Jul till er alla!

 

Vinterdag

Så kom vintern även till oss på norra Öland och träffade mitt i prick på lilla gubbens födelsedag.

Inte direkt för att fira vinterns ankomst utan mera för att celebrera 81-årsdagen, letade vi fram glögglasen i skåpet.

Vi hittade nämligen en bortglömd flaska glögg på en hylla i källartrappan.

Bara att sjunka ner bland fårskinn och ylleplädar....

.....och njuta av goda ostar, pepparkakor och varm glögg i sällskap med våra kära grannar, som tittade in en stund. 

Om tre månader är lärkan här igen och drillar mot den blå himlen. Tiden går fort!

 

Julmässa

Julmässa i allhelgonahelgen. Alldeles för tidigt tycker en del, men väl på plats upplever vi det inte alls som för tidigt. På vackra Skäftekärr har det varit julmässa ända sedan 1984, med några års uppehåll pga pandemin. Och just här, i Böda socken, är det precis rätt tid. Den här helgen kommer många av våra sommarboende hit för sista gången det här året, för att vintra in sina hus och träffa grannar och vänner innan vintern tar i ordentligt.

Glada möten och återseenden av gamla vänner blandas med nya, trevliga bekantskaper och intressanta produkter. Det är inte bara tomtar utan mängder av vackra och praktiska varor som erbjuds. För att inte glömma bort alla delikatesser som frestar med provsmakning. Många bar omkring på kassar fulla med bröd, ost, lax, marmelad med mera, med mera. På bilden ovan är det Margit Friberg-sällskapet som säljer nytryckta upplagor av den populära författarens ölandsromaner. Helt klart värda att läsas om igen!

Vackra saker till julklappar eller till sig själv.

Anita Tingskull säljer egendesignade brickor, spel med mera, allt med öländsk anknytning.

Aloe veraprodukter uppskattas av många.

Och så förstås mina egna julkort med mera, blandat med hembygdsföreningens boksortiment. "Vi skickar inte julkort numera," säger många. Nej, det gör inte jag heller, men det finns alltid någon som kan behöva en extra omtanke, säger jag. Och då köper de flesta några kort.

 

Hemma igen

Så där ja! Hemma igen efter tre intensiva veckor i Trosa. Vi har flyttat mamma till ett boende och tömt hela hennes lägenhet på 70 kvm. 

Vi har fått en ny inneboende i vår lägenhet i Trosa. Siri heter hon och ska bo med oss ett tag framåt.

Vi har ätit svamp, svamp och svamp. Fortfarande gott om de i de sörmländska skogarna.

Vi har försökt lämna mammas överblivna möbler till secondhand, men tji fick vi. De hade fullt överallt. Kanske i slutet av månaden sa någon , men det fungerade inte för oss. Så det blev tråkigt nog, några vändor till tippen.

Vi hann njuta av några promenader i vackra Trosa också. Det får bli mer av det nästa gång vi kommer upp. Nu ska vi städa trädgården efter stormens härjningar och kolla fåglar. Min favoritsysselsättning!

 

Mycket på gång

Nu har vi varit i lilla fina staden Trosa igen! Vi har mycket att bestyra just nu men....

...först av allt måste vi förstås hälsa på den nyaste familjemedlemmen, 15 veckor gammal.

Vi har ägnat mycket tid åt mamma, 101 är gammal, och hennes kommande flytt till ett boende. På bilden är vi på väg att titta på det fina erbjudande som hon har fått. Det kan räcka att bo själv och t ex planera mat för hela veckan med mera, med mera. Nu vill hon bli lite ompysslad och inte behöva oroa sig för allt runtomkring. Vi ska snart åka upp igen och hjälpa till med själva flytten och tömma hennes lägenhet.

Men först, förutom alla inbokade besök hos läkare, tandläkare och optiker, ska vi ta i tu med självaste skördefesten. Där är vi engagerade i två dagar plus allt före och allt efter.

 

Soptippen - en tillgång!

Vad ska vi göra idag då? Tja, vi kan väl alltid ta en sväng till tippen. Så låter det ofta hemma hos oss. Vi har ganska nära till den kommunala soptippen och det är riktigt trevligt att åka dit. Heja lite på gubbarna, som arbetar där och kanske träffa andra bekanta från omgivningen. Under den dimmiga helgen som gick, klippte vi lite onödiga grenar på buskar och träd och det blev två sopsäckar fulla. Då vi har ganska välfyllt just nu i vår egen kompost, är det bra att kunna bli av med klippet på annat håll. 

Dessutom kan man alltid klämma in något annat samtidigt, men vad kan jag göra mig av med? De gamla plasthinkarna då, som det en gång var tvättmedel i. Kanske dumt att kasta. Hmm, jag lyfte en och fick en bit av den numera sköra plasten i handen. Men vad skönt! Alla frågetecken rätades ut. Iväg med dem bara.

För övrigt går det sakta men säkert mot höst. Luften är klarare (för det mesta), turisterna allt färre och fåglarna börjar samla ihop sig inför flytten. Vi börjar också förbereda lite. Tar in någon stol här och där, tömmer någon kruka med sommarblommor och sätter dit en med alunrot istället. Hösten är mysig tycker jag!

Och så har vi fått vår sjätte dos av covid-vaccin. Känns bra! Det är viktigt att inte börja strunta i rekommendationerna.

 

Onödigt lugn vecka

Så hade alla åkt! Nu skulle jag sätta igång med allt som har fått ligga på is under två härliga veckor med ungarna. Men vad händer? Jo, jätteförkyld med feber. Staplar omkring, sätter igång en tvättmaskin, läser en stund, hostar nästan ihjäl mig (känns det som), irrar runt en stund igen, hittar plötsligt en docka nerbäddad fint bland alla sängkläder. Åh, lilla Edith har fixat och donat. Näe, det här går inte, får bli en film och lugn stund i soffan på eftermiddagen. Mysigt och jag sover som vanligt bort halva filmen.

Men det är viktigt att röra på sig. Det får bli en tur ut till växthuset. Dags att plocka av en del av tomaterna. Fryser in en del och lyxäter resten. Vindruvorna börjar också bli ätbara, även om jag vet att de blir supergoda om de får sitta några veckor till. 

Men oj, vad jag saknar mina turer till Ölands norra udde. I går morse tog vi en tur dit igen efter att maken konstaterat att jag var feberfri. Jag satt förstås mest i bilen och ännu så länge får man kryssa fram mellan husbilar, som står på alla möjliga och omöjliga ställen, men ändå....det var så härligt!

 

Smiter iväg en stund ibland

Huset är fullt! Vi smiter iväg en stund innan alla har vaknat. Vi har lite andra tider än alla unga gäster. Det är så skönt att gå omkring vid norra udden och andra ställen före sju på morgonen. Då är det bara en och annan hundägare vaken.

Det är spännande med alla dikeskanter vid Bödaskogens småvägar den här tiden på året. En alldeles egen värld med alla växter och småkryp. Och så alla vadare förstås. Det är flyttningstider för dem nu och har jag tur, stöter jag på flera olika arter utmed stränderna.

När vi kommer hem igen är i alla fall den här lilla tjejen pigg och vaken och alla andra dyker upp en efter en och ställer sig i kön till vårt enda badrum. Edith har det bra som tar med sig sin potta under armen och slår sig ner där det finns plats.

Men mysigt är det under några korta sommarveckor. Här fick jag ihop tio på samma bild, just när några skulle åka och andra snart komma. Roligt också att få anstränga hjärnan med gamla språkkunskaper. Svenska, engelska, portugisiska och nu också lite polska hörs emellan varven. Edith tre år, är den som snappar upp främmande ord först av alla!

 

Mitt i sommaren

Nästan mitt i sommaren.....vad gör jag då?

Så ofta jag kan, sitter jag lite halvt i skuggan vid dammen och umgås med trevliga rödstjärtungar, blåmesungar och alla andra små kryp i trädgården. Tar vara på varenda sekund där, så mysigt!

Jag måste förstås gå en sväng ibland och stryka lite emot lavendeln....

....och fortsätta att njuta av trädgårdens alla rosor.

Dags också att planera för nästa veckas ankomst av hela den stora familjen, men först några eftermiddagar vid hembygdsgården. Så mysigt det också med alla glada, semesterlediga besökare, som gärna köper secondhand och tittar in i de gamla stugorna och har många frågor runt den tid då stugorna var bebodda.

 

En doft av rosor

Efter regnet (ja, vi fick faktiskt nästan 20 mm) var det som om rosorna exploderade. Vid varje tur genom trädgården hittade jag nyutslagna och doftande blommor.

Jag har nog runt 16-17 olika sorter, gamla, som följde med huset och nyare, som jag har tillfört. Nya förresten, vi har bott här i sjutton år nu, så det är väl ingen som är direkt ny längre.

En del hankar sig fram och andra är överdådiga. Vad är det för sorter då? Tja, någonstans har jag en bok, där jag noggrant har antecknat namn och plats för varje ny planta, men jag tycker inte längre att det är så viktigt.

Vi pysslar lite lagom mycket med dem, klipper där det behövs, guldvattnar några gånger under sena våren och lägger på en skopa kompostjord då och då.

Här är "gamla" rosor, nästan inbyggda när tidigare ägare tilläggsisolerade huset, men de verkar trivas med det lilla extra skyddet mot vind och kyla.

I dag ska vi kanske få några mm regn till. Jag tackar och tar emot och går ut på en trädgårdsrunda i kväll och njuter av dofter och färger.

 

och så blev det midsommar och snart är det jul!

Det är dagen före midsommarafton och jag sitter här med fönster och dörrar stängda. Varför det då? Jo, gubben kör runt och kapar av den så kallade sommarängen, som numera består av torkad trift och blommande gräs. Jag, som är gräsallergiker, håller mig inomhus. Nu tror jag att också alla runt omkring har klippt sina gräsmattor färdigt, så snart ska jag väl våga mig ut igen.

Min salvia är så fin nu, men tråkigt nog är humlorna lätt räknade. Riktigt oroligt det där med humlor och bin, som minskar drastiskt. Vi försöker på alla sätt och vis att få dem att trivas i vår trädgård genom växtval, ingen som helst besprutning, inte klippa och ansa för mycket och dessutom insektshotell osv, men det är väl en droppe i havet. Hur som helst, färsk salvia är jättegott att blanda i köttbullesmeten.

Rosornas tid börjar nu och dag för dag hittar jag nya, utsprungna rosor. Bara att njuta så länge det varar. Fortsätter värmen och torkan blommar de snart över.

Efter midsommar går det fort till jul! Tänkte på det härom dagen när jag träffade denna domherre, som tillsammans med sin fru letade mat uppe vid Ölands norra udde. Men julplaneringen suddar vi bort ett bra tag till. Glad midsommar på er!