I pumpans tecken

 

Det ryker hemtrevligt ur skorstenen på Rot-Mossas stuga. Nere i källaren pågår både brödgräddning och avsmakning av hembryggt, mycket lätt lättöl.

 

 

Vi har fortfarande prydnadspumpor med frestande former kvar. Dessutom lite pumpasoppa också!

 

 

En trevlig dag i går med besökare hela dagen.

 

 

Här äts det våfflor och njuts av den (kanske) sista sommardagen.

 

 

Mitt i skördefesten

 

 

Nu är vi igång! Ölands skördefest firas över hela ön. Efter invigningen i Böda hamn i onsdags kväll med tusentals besökare, har alla gäster spritt ut sig över Öland och nya rullar oavbrutet in över bron.

 

 

Lisa Syrén, känd från många radioprogram höll invigningstalet. Som ni ser på bilden och som hon själv påpekade, hade hon dagen till ära klätt sig i pumpafärgad kappa och tröja.

 

 

Nu har vi tre dagar framför oss då vi kan visa vad Öland förmår.

 

 

Konst, hantverk, grönsaker, goda marmelader och mycket, mycket annat!

 

 

 

 

Men vad i hela friden....?

 

Men va! Plötsligt får jag se det. Ena halvan av det gamla krikonträdet vid hembygdsgården är översållat med blommor.

 

 

Ur led är tiden. Den vår de svaga kallar höst. Ja, det finns många citat som passar in på den oväntade upptäckten.

 

 

Vackert och oväntat var det i alla fall. En påminnelse om att det ganska snart kommer ännu en vår. Tiden rullar på med högsta hastighet.

 

Ölands skördefest

 

Nu börjar Skördefestveckan och förberedelserna är i gång för fullt. På onsdag kväll är det festlig invigning i Böda hamn med sång, musik, teater, utdelning av priser, invigningstal av Lisa Syrén och mycket annat.

 

 

Hela Öland fokuserar på detta och det händer mycket roligt över hela ön. Konst, hantverk, mat och mycket annat. Fantasifulla och vackra utsmyckningar, en del extra upplysta när skymningen sänker sig.

 

 

Här i Böda har vi nu varit Årets Ölandsby i ett helt år och lämnar med varm hand över till Källa som blir nästa års Ölandsby. Grattis Källa, säger vi och pustar ut efter ett år fyllt av lite extra.

 

 

För fem år sedan...

 

För fem år sedan blev det verklighet. Vårt planerade tillskott på hembygdsgården, "Nybygget", hade äntligen kommit igång efter många års planering. Lite läskigt kändes det. Det handlar om mycket pengar när man ska bygga ett hus.

 

 

I maj året efter, i samband med "Öland spirar", var det dags för högtidlig invigning. Det vackra skiftesverkshuset med sitt gamla enkupiga tegel på taket såg ut som om det hade funnits där i alla tider. Många hade inte ens lagt märke till att det fanns ett nytt hus vid hembygdsgården.

 

 

Nu, fem år senare, vet vi vilken lyckad satsning det var. Tack vare huset har vi möjlighet till sammanträden, studiecirklar, utställningar och försäljning under eget tak. Att det också finns en toalett och ett brandsäkert arkiv för viktiga dokument gör inte saken sämre!

 

 

Tillbaks i tiden

 

Jag gick en sväng tillbaka till järnåldern. Det var verkligen rofyllt.

 

 

På den tiden var Ölands befolkning betydligt större än vad den är numera, men just i dag var det tomt på en av de största gårdarna.

 

 

Kanske var de ute på jakt eller fiske. Vad vet jag.

 

 

Höstserenad

 

I morse fick jag tända lampan i badrummet när jag steg upp och ute formar stararna notrader till höstens serenad. Vemodigt!

 

 

Hösttecknen hopar sig. Vackert på sitt sätt men trist när mörkret tar över alltmer.

 

 

I min lilla by jobbar de flesta nu inför årets skördefest nästa vecka. Det blir sommarens final!

 

 

Första kärran fylld!

 

Nu har vi börjat lite smått med höstens gallringsarbete och första lasset är levererat till soptippen. Grönska vill vi ha, men den får inte bli övermäktig, så vi kortar in och snyggar till.

 

 

Här är en liten hög, utrensad från björnbäret vid uthusväggen. Det lär bli flera vändor till tippen. Vi har bara börjat och allt ryms inte i komposten!

 

 

Min frösådda minipetunia tycker inte att det är dags att vintra in. Det blir nog en nästa år också, för den har verkligen varit fin.

 

 

Lite försenade bara....

 

Alla de vilda växter som tappade andan och kom av sig under sommarens torka, har nu hämtat nya krafter.

 

 

Vägrenarna börjar blomstra igen och jag kan räkna in många arter utmed skogsvägarna.

 

 

Här är det en röllika som har fått besök.

 

 

Nu håller jag tummarna för att frosten väntar några månader så alla hinner lyckas med sitt andra försök.

 

 

Titta nära

 

Titta vilken märklig skapelse och vilka färger! Det är strandirisen som har öppnat sin frökapsel. Den växer i kanten av dammen och har klarat sommarens torka.

 

 

Lite stänk från vattenfallet då och då har räddat förgätmigejen, som fortfarande blommar vackert.

 

 

Himmelspiran bjuder på några nya blommor efter regnet och humlorna tackar för det.

 

 

Jag klippte bort en del bärklasar på ullungrönnen för att hjälpa den lite under värsta torkan, men några bär fick sitta kvar.

 

 

Men...vad grönt det har blivit!

 

Vi lämnade en brunbränd trädgård för snart två veckor sedan, men vilken skillnad det hade blivit när vi kom hem igen! Bokharabindan, som jag trodde att jag skulle få klippa ner till marken, var frodigt grön och hade nästan trasslat in trädgårdsmöbeln.

 

 

Gräsmattan var nästan helt grön igen och många små spännande plantor av nävor, timjan och annat vilt trängdes bland grässtråna.

 

 

Frilandsfuchsian blommade på.

 

 

Och titta, i det vissna bruna tittade nya små ormbunkar fram!

 

 

Sista etappen på resan

 

PÅ hemvägen hamnade vi förstås i Sörmland några dagar. Vi bodde hos vårt äldsta barnbarn i Järna.

 

 

Hon och hennes sambo har ett hus där sedan något år tillbaka och både hus och trädgård blir finare för varje gång vi är där.

 

 

Det här lilla trädgårdsbordet var vår inflyttningspresent. Roligt att se att det används.

 

 

Vår dotter har tingat en liten katt, ännu så länge bara sex veckor gammal, men vi måste förstås ta en titt på den när vi ändå var där uppe.

 

 

Det blev ett roligt besök hos mamma också. Piggast av alla trots sina 96 år!

 

 

Jag hade ett uppdrag i Trosa också! Jag visade bilder och berättade om Öland för drygt 60 åhörare i Pensionärernas hus. Så trevligt!

 

 

Då rullade vi en bit till

 

Vi lämnade de värmländska skogarna och styrde mot Rättvik. Här är midsommarstången vid "min" by, Röjeråsen, högt uppe i skogen och med en vidunderlig utsikt över Siljan. Där har min släkt på mormors sida bott sedan början av 1600-talet.

 

 

Här är Rättviks kyrka med kyrkstallar och se, vilken tur jag hade!

 

 

Inne i kyrkan träffade jag denna unga dalkulla i Rättviksdräkt och vi hade ett långt och intressant samtal om dräkten och alla olika delar för olika tillfällen.

 

 

Ungefär så här såg gårdarna ut under 1600-talet, troligen också hos min släkt.

 

 

Vi har varit på turné

 

Vi har varit på resande fot en dryg vecka. Efter att ha sovit en natt på det förtjusande lilla hotellet Aqva i Mariestad fortsatte vi till min värmländska väninna Maj-Lis. Hon är konstnär och målar, trycker och arbetar i betong.

 

 

Efter ett dygn i Forshaga fortsatte vi över svindlande höjder och ner i djupa dalar....

 

 

….mot vårt nästa mål som var....ja, det återkommer jag till.