Nu är det dags...

Vad är det som händer? Varför springer alla runt som yra höns? Jo, i dag går startskottet för Ölands stora skördefest! Nu blir det några bråda dagar för alla som är engagerade i festen och dessutom är de flesta av husen på Öland fyllda med gäster. Aktiviteter pågår nästan dygnet runt överallt. Maken ska köra tåg på Skogsjärnvägen och själv kommer jag att tillbringa större delen av helgen nere i Böda hamn, så våra gäster får låna nycklar och klara sig själva. Jag är rädd för att det kommer att bli ett blogguppehåll några dagar, men sedan blir det flera glimtar från festligheterna. Trevlig helg till alla!

Akut nödsituation

Men oj! Vad har hänt? Ute i trädgården hittar jag apan, den lilla älsklingen, som vilar matt och blek mot en sten.

En bit bort på gräsmattan ligger hans avslitna arm. Så sorgligt!

Jag får ta fram akutskrinet och ge första hjälpen åt den stackaren.

Han får hänga en stund på rehabiliteringen för att torka till lite efter den svettiga händelsen.

Och så är alla glada igen!

Färgklickar i det grå

Maskäten men lysande

Hedblomster, Helichrysum arenarium

Tunga vingslag över talltopparna

Björktrastgrafik

Silvrig vågkraft

Det har varit lite grå och trista dagar ett tag nu, men här på Öland börjar det lysa av pumpor och krukodlad ljung överallt. Skördefestförberedelserna pågår för fullt och stressnivån är hög. I min trädgård är det den lilla japanska lyktan som står för färgglädjen och ute i naturen hittade jag det ovanliga hedblomstret med sina glada, gula blommor. På en promenad i går fick de kalla nordliga vindarna mig att börja längta efter både fingervantar och kalsonger. Men  de stora havsörnarna uppskattade vindarna och seglade runt ovanför talltopparna och det var ett fantastiskt vågspel vid gattet in till Grankullaviken.

Vardag igen

Så var det måndag igen och det unga paret som besökte oss, har rest hem. Innan de for iväg i går eftermiddag, tittade faktiskt solen fram ett tag och vi hann med en skön promenad i omgivningarna. Nu är det rödhakarnas och trollsländornas tid i skogen. Överallt finns de. Och så nötskrikorna förstås. De ekollonsamlande fåglarna flaxar snabbt runt i lövträden, i stort sett omöjliga att fånga på bild. Ibland låter de höra ett varningsrop till artfränder i närheten. Då hoppar vi nästan högt för ingen kan skrika som en nötskrika.

Mörkläggning

Fortfarande ljust...

...men mörkret föll snabbt

Långe Erik blinkade i skymningen...

..och vattnet började se svart ut vid fyrvaktarens brygga

Efter middagen i går, åkte vi iväg på en kort tur med våra gäster. Genom skogen gick det bra. Utmed kusten också. Vi såg fortfarande allting runt omkring oss. När vi närmade oss Fyrön med Långe Erik började det skymma ordentligt och fyrljuset syntes på långt håll. På vägen därifrån var det plötsligt kolmörkt ute och vi fick bromsa in flera gånger då rådjur och kaniner skymtade i billjuset. Och klockan var bara halv åtta!

Höstrusk

Är det inte en lagom frukost som kryper förbi därnere? Mja, i mäktigaste laget kanske.

"Sommaren är kort, snart den regnar bort" heter det väl i schlagertexten och det verkar stämma ganska bra idag. Nu håller jag tummarna för att brittsommaren står och väntar bakom knuten, för det här vädret är alldeles för trist så här tidigt på året. I går tände vi en liten brasa i kaminen och det känns som ett nederlag för mig, som tycker att det är att definitivt lämna sommaren bakom oss. Men det finns ljuspunkter även i dag! Äldsta barnbarnet är på väg med sin kille och det ska bli så mysigt att träffa det unga paret, som stannar över helgen.

Kommer med tåget

Bästa mor och far!
Jag har nu fått tjänsten hos familjen och de tyckte att mina rekommendationer var de allra bästa. Nu vore jag glad om ni kunde skicka mina tillhörigheter till medsända adress. Mor vet vad jag ska ha.
Kära hälsningar

Något år senare:
Kära barn! Visst är du välkommen hem igen. Kanske kan du få en tjänst på det nya mejeriet. Inte ska du behöva stanna när du längtar så gruvligt hem. Packa dina tillhörigheter och sänd dem med järnvägen så hämtar vi dem i Löttorp. Varma hälsningar från din mor.

Ja, så kanske det var. Jag hittade den gamla trälådan, full med järnvägens adresslappar,i vårt förråd. Den har färdats flera gånger mellan Löttorp-Borgholm- Stockholms central. Kanske var det något helt annat. Kanske tillverkade man något som såldes i Stockholm. Ölands järnväg var i trafik mellan 1902 och 1961. Själv har jag dammsugit och tvättat av och tänker använda lådan när jag säljer mina kort under Ölands skördefest nästa helg.

Tidlösa

Plötsligt finns de bara där. De skira, krokusliknande blommorna, en sista protest mot vinterns intåg. Trampa inte på dem, säger jag till maken, som kommer i full fart med skottkärran. Mitt på vägen till komposten står de, genomlysta av höstsolens strålar. Tidlösa, ett så vackert namn. Löst från almanacka, klocka och krav. Det trodde man att man skulle vara den här tiden i livet. Tidlösa, kravlösa. Tji fick man! Men lika bra är det. Den som behövs och efterfrågas, som planerar och ser framåt, den lever längst!

Norra Öland - ett Pompeji

Lugnet före sandstormen?

I helgen gick vi med på en informationsvandring i Böda Kronopark. Det var verkligen spännande att höra om alla arkeologiska fynd som har gjorts. Hela norra Öland är fullt av övergivna byar och gårdar från 4-500-talet och kanske ännu tidigare. Det mesta ligger begravt i ett tjockt sandlager. Skillnaden mot Pompeji är att folket här hann sätta sig i säkerhet innan de stora sanddynerna flyttades framåt av vindarna och täckte över både hus och odlingsmarker. Man tror också att det bodde fler människor här på den tiden än vad det gör nu. I går tog vi en promenad utmed en av de gamla fägatorna. Marken var full av lysande och förrädiskt lockande liljekonvaljebär, en mård klättrade förskräckt upp i ett träd när vi kom och i en gammal ek vid ingången till en stenmursomgärdad hage, hade en kedja, för avstängning av hagen, för länge sedan bäddats in i eken.

Åk inte till ICA med myror innanför kläderna

"Myrkrukan" ska bli en dröm av ståtliga Allium och vita tulpaner

Runt körsbärsbenveden stoppade jag ner Bergliljor, en ny bekantskap

Berglilja

I går var det dags för lökplantering. En stor gjuten kruka skulle tömmas på gammalt trist innehåll och fyllas på nytt med fräscha lökar. Vad jag inte visste var att tusentals svartmyror hade byggt bo i krukan. Jag tömde ur, borstade rent och sprutade för säkerhets skull lite Chrysan runt kanterna. Under tiden sprang ett vimmel av myror runt mina fötter och en och annan tog en tur uppför mina armar och ben. Nu får den stå där ett tag medan vi åker och handlar, sa jag till maken. Väl framme vid ICA, sa maken, som sällan ger några komplimanger plötsligt: "Vad du går konstigt". Yes, det gjorde jag! Något hade plötsligt börjat nypa mig hårt i ena knävecket. Jag lyckades få upp handen i byxbenet och drog fram en ilsken svartmyra. Inne i butiken kände jag hur några sprang omkring på min överkropp men jag försökte behärska mig. Det gick bra ända till de nöp till igen. Det gör förbaskat ont! Jag fick leta under tröjan och fiska fram de små ilskebaggarna. Tur att de flesta turisterna har försvunnit och att det är ganska tomt i butiken.

Murgrönan trollbinder

Jag fortsätter min vandring i den magiska skogen. Den fascinerande murgrönan härskar i den här skogen. Den skickar upp några små försiktiga slingor först. "Inte så farligt" tänker trädet, "trevligt med lite sällskap."

De här slingorna växer upp och kramar trädet allt hårdare. Armstjocka lianer slingrar sig tätt runt trädets stam och snart är har det blivit ett vackert murgröneträd som innerst inne stöder sig på en tall- eller ekstam.

Jag smyger vidare och snart har jag kommit till ett bostadsområde. Vem har bott i de här fina husen. Kanske är det mesarna som jag hör högt uppifrån tallkronorna.

Och är det någon som sover i de här djupa hålen för att vakna när skymningen sänker sig? Vad vet jag. Jag tassar försiktigt därifrån för att inte störa. Dagen efter blev det också en skogspromenad, men av helt annat slag. Den ska jag berätta om en annan gång.

Den magiska skogen

Jag satte försiktigt ner mina fötter mellan de krypande murgrönerevorna på marken. I vår magiska trollskog måste man röra sig sakta och hänsynsfullt för att inte förstöra och inte skrämma. En vacker nyputsad skalbagge jobbade på! I hans värld är barren som timmerstockar och det är besvärligt att få med sig alla sina ben över till andra sidan. Jag beundrade hans oförtrutna kämpande en stund innan mina ögon föll på ett blåsippsblad vid sidan om. Där under mossan är förberedelserna inför våren redan påbörjade och små, små blåa knoppar väntar på startskottet från vårsolen.

Några tusenskönor sträcker sig stolta mot ljuset. Nu när nästan alla andra blommor är vissna, börjar deras tid i skogen. Nu ska de blomma hela vintern, ibland nertryckta av snödrivor, men ständigt återkommande

Den magiska skogen är också ormbunkarnas skog. Tillsammans med murgrönan är de urgamla växter som har överlevt istiden och bidrar nu till en känsla av att jag har förflyttats till en tid många tusen år bakåt. Resten av min promenad får ni se i morgon.

Spännande paket

I går var jag till tryckeriet och hämtade mina kort som jag ska sälja under Ölands skördefest. Det kändes lite som julafton när jag öppnade de väl inslagna paketen. Nöjd med resultatet? Tja, man är alltid självkritisk och lär sig hela tiden. Vi var bortbjudna på kvällen och jag tog med mig kort som värdinnepresent. Jag blev tillfrågad om hur mycket jag tänkte sälja dem för. Alldeles för billigt, sade övriga gäster. Och jag som alltid tjatar om att vi är för dåliga på att ta betalt här på norra Öland! Jag får höja en femma.

I kvällssolen

Hundra små extrasolar lyser upp

Bergeniabladen blir genomskinliga där solstrålarna träffar

Gråsparven följer intresserad mina förehavanden

Bedårande begonia

Allt var klart inför kvällens styrelsemöte. Vattnet i vattenkokaren var påfyllt och mina äppelmuffins stod framställda. Jag hann ta en tur i trädgården innan övriga deltagare anlände. Vad vackert det var! Långa mörka skuggor blandade med alldeles genomlysta partier. Jag var bara tvungen att gå in efter kameran. I dag ska jag ta en sväng till Borgholm och hämta en låda med kort som jag har låtit trycka upp. Jag tänkte försöka sälja lite under Ölands skördefest om två veckor. Spännande att se hur de blev.

Hästar

I hela mitt vuxna liv har vi haft hästar i familjen och jag är fortfarande ägare till ett gammalt sto som mitt äldsta barnbarn sköter om. Självklar tittar jag alltid lite extra när det går hästar i en hage och vilka härliga fotomotiv de är! Vid Kapelludden på östra sidan av Öland träffade jag på några ston med föl som tillbringade dagarna i en av de vackraste hagar man kan tänka sig med havet intill och den gamla klosterruinen i bakgrunden. Annars då? Jo, Ölands skördefest närmar sig med stormsteg och datumet för när hembygdskretsens årsbok ska lämnas till tryckeriet är skrämmande nära. Redaktören för Ölands nya fågelbok vill ha lite ändringar i mitt kapitel om tranan och dessutom ska jag iväg och klippa mig i dag. Ni förstår hur det är!