Yngst i familjen

 

Naturligtvis måste vi bekanta oss med familjens nytillskott när vi var på besök i Sörmland. Vår dotter har skaffat en kattunge, så charmig!

 

 

Hon växlar snabbt mellan full fart och sovstunder. Hon är lite speciell med några extra tår på fötterna.

 

 

Författaren Hemingway omgav sig med sådana katter och kallade dem för skeppskatter. Hur som helst, det här har gått i arv hos Siris förfäder långt tillbaka.

 

 

Hon vill vara med överallt. Här spelar vi Maxi-Kattzy!

 

 

Ulligt, gulligt

 

När jag är ute tidigt tidigt träffar jag de här tre ulltottarna på bron över till Fyrön. De tillbringar nätterna på brons asfalt. Säkert torrt och även tryggt med staket på två sidor.

 

 

Ofta ligger de kvar när jag passerar, men i går reste de sig lite motvilligt och traskade iväg eftersom det kom en bil samtidigt.

 

 

Ibland tillåter de att jag kliar dem lite och det är så mysigt med lanolindoften på fingrarna. Jag hade en gång en brun favorittacka som hette Bruna-Fina.  Ull och får, det är något speciellt med det!

 

 

Vilda och tama

 

Vilken härlig höstdag vi fick i går! Jag tog en lång promenad bland flyttande starar och betande får. Så mysigt med de ulliga och gulliga!

 

 

Under bron gungade andra små varelser sakta omkring som landade rymdskepp.

 

 

Och vem skuttar omkring där då?

 

 

En liten mink tyckte inte att jag störde särskilt mycket. Mer hatad än älskad kanske, men man kan ju inte hjälpa vad man föds till!

 

 

 

 

Tillbaka i tiden

 

Vi besökte hopptävlingar på Böda sand i helgen, gubben och jag. Härligt att bara sitta på åskådarbänken och njuta utan att vara inblandad på något sätt.

 

 

Vi minns hur det var. Nervöst, massor av förberedelser, utrustning, rätt kläder, vill han gå in i transporten? Nej...jo, det funkar. Veterinärbesiktning.

Hoppa och hoppas. Hem igen och satsa på nästa tävling.

 

 

Nu satt vi där lugnt och inandades atmosfären.

 

 

Tiden med egna hästar är förbi, ganska skönt ändå.

 

 

På getfarmen

 

Vi var på utflykt till getfarmen i Hagelstad i går. Vad är roligast även för vuxna människor? Jo, att man kan gå in och kela med killingarna förstås. Den här lilla krabaten tyckte att dotter min skulle klia henne mera.

 

 

Man får bjuda lite på sig själv ibland! Har ni ätit getglass någon gång? Den är suveränt god!

 

 

Bäst av allt! På hemvägen började det att regna och vi fick nästan 4 mm regn!

 

 

Barnvakt

 

"Kan du passa dem en stund. Jag kilar iväg på lunch någon timme eller så."

"Vadå? Vem? Jag?"

"Jätteenkelt, se bara till att de inte går ut på vägen."

 

 

"Hmmm, ni kanske skulle sova en stund."

 

 

"Nej nej, spring inte omkring!"

 

 

"Såja, lugna och fina nu!"

 

 

"Skönt, nu ser vi mamma komma där borta. Det gick ju bra det här."

 

 

Våra fyrfota vänner

 

Nu är våra hagar och strandängar fyllda med betande djur. Jag ,som numera är lite försiktig av mig, håller mig på behörigt avstånd.

 

 

Får är ett trevligt inslag. Jag kan lukta på fingrarna och njuta av den speciella doften flera timmar efter att jag har kliat en tacka bakom öronen. Jag saknar min egen lilla fårskock, som jag hade under många år.

 

 

Kohagar undviker jag. De är så snälla, säger ägarna. Jojo, nyfikna och bråkiga kvigor som trängs och skuffar en halvmeter ifrån mig är inte min melodi.

I djurparken

 

Jaha, nu har du ätit upp varenda äpple som vi kastade ut till koltrastarna. Vad ska du nu hitta på?

 

 

Nej, inte min vintergröna liguster! Nej, sa jag!

 

 

Tji fick ni, tjejer! Växthusen är inte öppna för säsongen ännu.

 

 

Det finns många storätare i trädgården nu. Förutom rådjuren är det fasaner, ringduvor och trastar som snabbt sätter i sig allt vi bjuder på. Vi får passa hela tiden så inte småfåglarna blir utan.

 

 

Storätarna hälsar på

 

Storätarna i trädgården blir allt fler. Fasantuppen och hans hönor äter på för fullt och vi släpar hem säckar med fågelfrö från butiken.

 

 

Ringduvorna blir fler och fler för att inte tala om de rådjur, harar och kaniner som smyger in ibland. "Lägg inga äpplen på marken", säger jag till gubben. Vi har inte råd att utfodra med äpplen á 30 kr kg. De får ligga i hållarna en bra bit över marken så blåmesar och andra får sin dagliga vitamindos.

 

 

Jag gör en inspektionsrunda i trädgården allt som oftast och titta vad jag hittade i går. Det finns hopp om ett slut även på denna vinter.

 

 

Det smakar alltid lite älg

 

Det var länge sedan vi såg en en älg, sa vi till varandra för några dagar sedan. I går fick vi en liten skymt av en ungtjur. Mäktiga djur!

 

 

En annan älg en annan gång. Den vi såg i går var inte lika samarbetsvillig framför fotografen.

 

 

I morgon går vi in i februari och om några veckor börjar vi titta efter de första vårfåglarna och leta i trädgården efter vårtecken. Snödroppsbilden är tagen den 25 februari ett annat år. Det närmar sig.

 

 

Oj, vad det kliar

 

Stackars vovven! Hon började klia sig och slicka bort stora tussar av päls. Iväg till veterinären. Hem igen, en självrisk fattigare och med en stor påse fylld med allahanda klådstillande och sårläkande medel.

 

 

Förmodligen rävskabb. Svar på blodprovet kommer om några dagar men alla symtom tyder på det. När vi ser lilla vovvens kliande förstår vi hur de stackars drabbade rävarna får lida. Ingen som hjälper dem med lindrande behandling.

 

 

Men gråsiskorna då, på alla mina bilder idag? Jo, jag hamnade mitt i en stor flock av dem under min eftermiddagspromenad.

 

 

I de öländska hagarna

 

Det finns många djur i vår herres hage, brukar man säga, men de öländska hagarna är inte sämre. Förutom alla spännande insekter och fåglar, kan man möta trevliga gutefår.

 

 

Här är det kanske bättre att man håller sig på avstånd, men han ser ju ganska from ut när han kopplar av med en liten middagsslummer.

 

 

Men titta där! Små gulliga alpackor!

 

 

Och på denna vattenbristens ö, finns det förstås kameler. Här är en alldeles ny kalv!

 

 

Djurliv inpå knuten

 

Det hjälper inte att se söt ut! Du får i alla fall inte äta upp mina rosor. Rådjuret smyger runt när hon tror att ingen ser det.

 

 

Borta i en buske landar halsbandsflugsnapparen på spaning efter insekter.

 

 

Prinsen solar nosen ett tag i det vackra vädret.

 

 

Och på ett näckrosblad landar en av alla vackra sländor.

 

 

Haré vart nått??

 

Hej hare! Har du sett något speciellt?

Jojo, minsann! Titta i trädet där!

Var??

Nej, här förstås!!

 

 

Ser du inte? En härfågel har landat!!

 

 

Otacksam

 

Plötsligt fick vi köra åt sidan och stanna bilen. På asfalten låg en huggorm, stel och nästan orörlig i morgonkylan. "Du kommer att bli påkörd om du ligger så där," sa vi och försökte flytta honom åt sidan med hjälp av en pinne.

 

 

Han förstod inte alls vår omsorg utan försökte höja sin stela nacke i försvarsställning. Vi kunde inte göra mer än att hålla tummarna för att han snabbt skulle bli uppvärmd och rörligare, istället för att bara ligga och vänta på trafikdöden.

 

 

Hemma i trädgården stod koltrasten och önskade att han var betydligt mindre i storlek. Inne i buren låg det nämligen fullt av delikatesser avsedda för rödhaken och andra småfåglar, som lätt kilar in och ut genom gallret.