Åldringar ger upp kampen

Min rubrik i dag kanske låter som något inför valet men det handlar om de gamla giganterna i Trollskogen. Man säger lite förenklat om ekar att de växer i 300 år, lever i 300 år och dör i 300 år. De här bjässarna är nog inne på sitt sista århundrade innan de är helt utplånade.

Med lite fantasi kan man föreställa sig vad de har upplevt, allt från ilandstigna sjöfarare till ädla jaktsällskap i den kungliga jaktparken till dagens besökande turister från världens alla hörn.

De har också varit bostäder och serveringar för djur, fåglar och växter av många slag. Man säger att det kan finnas upp till 1200 olika arter av hyresgäster i en gammal ek innan de allra sista delarna varsamt begravs under mjuk mossa.

Ärenden att uträtta

Jag hade en del saker att diskutera om med "Rostiga tanten", Christina Prütz, så vi tog en sväng dit. Redan vid parkeringen lade vi märke till att lilla vovven hade ovanligt bråttom att komma iväg bort till Christina. Hon har tydligen lärt sig att det är väldigt trevligt att komma dit.

Hon får alltid mängder av uppmärksamhet av alla där och det gillar hon förstås. Den här gången köpte jag ingenting, men jag lämnade in en beställning, så framåt hösten får ni se vad det blev.

Nästa ärende var till Boel Ströös växtshop, full av härligheter så här på höstkanten. Jag skulle prata med Boel om en del saker men...

.....när jag ändå var där, kunde jag inte låta bli att köpa en robinia. Jag gillar de stora bladen och jag tror att den står ut med min sol-blåst-torka-sandträdgård. I dag får jag gå runt ett varv och fundera över var jag ska plantera den.

På fyrön

Jag gick en sväng på Fyrön vid Ölands norra udde i går.Turistströmmen börjar tunna ut och då kan jag återvända till en del platser, där man under de värsta semesterveckorna inte ser naturen på grund av allt folk med tillbehör.

På västra sidan , mot Kalmar sund, blåste det ordentligt medan det var riktigt skön sommarvärme på den östra kanten in mot Grankullaviken.

Himmelskt vacker augustimorgon

Ni har säkert hört Ölands norra udde nämnas i de dagliga väderleksrapporterna från SMHI. Här är en av mätstationerna och i det här lilla huset kan man avläsa vattenståndet i Östersjön.

Och så plötsligt en dag...

2009 anlade vi vår damm i trädgården och den 15 augusti var det dags att fylla på vatten.

I juni 2010 började vattenväxterna ta fart och irisen blommade för första gången.

År 2011 började det se riktigt fint ut och kanterna runt om var nästan dolda av växtlighet.

2012 var vi riktigt stolta över vår damm, där man kunde sitta vid sidan om i många timmar och njuta av vattnets speglingar och bevingade besökare.

Året var 2013 och vi bara suckade över vildrosens spegelbilder i vattnet. Fåglarna gillade också den taggiga busken. En bra plats att torka till i efter ett bad i vattenfallet.

Men så...i augusti 2014 började vi plötsligt inse att dammen nästan är igenvuxen, både på vattenytan och på kanterna runtomkring. Tänk så fort det går! De kommande dagarna måste vi röja ur både vildros, liguster och oxbär och även frilägga vattenytan lite försiktigt. Jag måste återerövra min forna utsikt över torrängen bakom.

Små glädjeämnen

Jag tittade till det hos grannen. Det är så rofyllt i hennes gamla fruktträdgård.

Hit skulle man kunna smyga iväg med en bok och en pläd. Varför har jag inte två lämpliga träd hos mig? Ja, jag vet att det finns hängmatteställningar, men halva nöjet är att kunna kika upp i trädkronorna emellanåt.

Fin utsikt åt alla håll från hängmattan!

Hemma hos mig börjar björnbären mogna till min stora glädje.

Glad är också lille gubben när vedboden börjar fyllas.

Jag tröttnar aldrig...

...på vidderna, molnen, havet. Vi tog en sväng till södra Öland i går. Vi hade inget egentligt ärende utan åkte mest för att njuta av det vackra landskapet.

Visst är det fint med "naturliga" halmbalar på fälten, inte bara de vita plastchampinjonerna.

Vi tittade in hos en bekant och fikade och så besökte vi Örtagården i Stora Frö och handlade lite härliga kryddblandningar ur deras mulliga lerkrukor.

Det är den tiden på året då fåglarna börjar samla sig i stora flockar och förbereder resan söderut. Här är det starar som lyfter som ett fladdrande moln.

På väg norrut igen möttes vi av riktigt svarta regnmoln. Vackert det också!

Tillbaks till verkligheten

Tillbaka tillverkligheten, dvs min egen kaotiska trädgård, där självstyre råder och jag alltid är i minoritet vid alla omröstningar. "Sätt dig du och läs en bok eller nå´t så ordnar vi det här själva" är det allmänna råd jag får från alla håll, när jag irrar runt lite planlöst med en spade i handen.

Men ni är väl ändå glada för de stora plastlådorna med en träram som håller ihop det hela? Jag ska isolera lite till hösten med tunn frigolit, som går att stoppa ner mellan baljorna och ramen. "Jaja, du har så mycket idéer. Vi återkommer till våren med en utvärdering."

Självbestämmande!

Årets trädgård 2014

Så roligt att Året trädgård i år ligger bara några km ifrån mig här på norra Öland. Det är tidningen "Drömhem och trädgård" som genom omröstning från läsarna utser årets vackraste och mest välplanerade trädgård.

I år var det Anna Melander som vann. Ur en torr och blåsig sandslätt har hon skapat en oas och lagt mycket tid på att hitta just de växter som överlever i en sådan miljö.

Smakfullt komponerat och med många små roliga detaljer!

Inte ett ogräs har chans att sticka upp här i den täta mattan av olikfärgade blad.

Många vill ha-suckar hördes från alla trädgårdsintresserade som kom på besök under visningen.

Här kan Anna sjunka ner och njuta av utsikten över sin trädgård, men det blir nog bara korta stunder. En sådan här trädgård kräver många timmars hårt arbete och ett brinnande intresse. Roligt var det också att se hur en del grannar smittats av hennes skaparglädje. Åtminstone ett par trädgårdar i närheten var på god väg att bli lika fina.  http://annastradgard.blogg.se/

Mums filibabba

Det är härligt med skördetider! I hagarna mognar björnbären och blåbären i skogen har vuxit på sig efter regnet. Växthuset är fullt av tunga klasar med vindruvor. Svårt att låta bli att plocka av en och annan, men jag vet ju att de blir godare ju längre de får sitta kvar.

De små tomaterna däremot har snart tagit slut. Vi har ätit dem både som kvällsgodis och till maten. Verkligen en delikat sort, Brown Berries, inte stora men många!

I går morse räknade jag till elva och på eftermiddagen var det sjutton vita champinjoner i gräsmattan. "Som svampar ur jorden" passar verkligen in här. Här är det regn och åska nu på morgonen men jag hoppas att det upphör om några timmar för då ska jag åka och titta på "Årets trädgård".Spännande!

Dags att rensa lite

Klopp klopp kloppkloppklopp lät det plötsligt. Vad var det? Jo skolan hade börjat och skolbussen körde förbi utanför på vår lilla gata. Det konstiga ljudet kom från alla ekollon på våra ekar utmed gatan när grenarna slog emot bussen övre delar. Dags att ge sig ut med sekatör och såg!

Ser ut att bli ett ekollonår i år. Fullt av små omogna nötter överallt.

På asfalten knastrar det när bildäcken krossar de nedfallna ollonen. 

Så där ja! Efter några timmars arbete var vi ganska nöjda. Kanske ska vi ta lite till när vi har tömt kärran på soptippen, när vi ändå är i farten. Så slipper vi nästa år!

Jag tjatar på

Jag har berättat förut om min frilandshibiscus. Lite tjatigt kanske att prata om den igen, men den är så fantastisk och jag stannar ofta upp framför den och beundrar blomprakten.

Färgen är nästan himmelsk...

...och storleken på blommorna går inte heller av för hackor.

Lika fantastisk är också den lilla plantan med dubbel hibiscus som jag har inomhus i en kruka. Ungefär varannan morgon ligger en vissnad blomma på fönsterbrädan medan en ny knopp är på väg att slå ut och så har det varit hela sommaren!

Vi går ner till hamnen...

En promenad till hamnen bjuder alltid på något extra. En naturlig mötesplats under kanske 1000 år och fortfarande aktiv i dag med några fiskare som envist hänger sig kvar i det yrke som släkten haft i generationer.

I vår hamn har vi också en sjöräddningsstation med beredskap dygnet runt av frivilliga krafter.

Böda hamn har legat på sin nuvarande plats sedan mitten av 1950-talet. Under århundradena har den flyttats flera gånger när stormar har blåst sönder pirar eller stora sandbankar har flyttat sig på havsbottnen och gjort insegling omöjlig.

I dag samlas turister här och beundrar den vackra utsikten, njuter av den genuina miljön och äter gott på de matställen som finns insprängda bland sjöbodarna och många bybor hittar hit efter dagens arbete för att äta eller bara ta sig ett glas och titta på folklivet.