En tur utmed kusten

Vi körde en bit utmed Ölands nordvästra kust. Stenkusten kallas den för och man behöver inte fundera över vad det namnet kommer ifrån. Det finns sten i olika former överallt, allt från Ölands kalkstenshällar till de bumlingar som inlandsisen en gång tog med sig från Småland och släppte av här.

Det är fortfarande en viktig industri för norra Öland. På långt avstånd såg vi här hur någon aktivitet i ett av brotten fick luften att fyllas av fint stenmjöl

Den här gamla vackra grinden skulle jag gärna ha i min trädgård. Här används den för att korna ska hålla sig på rätt sida om gränsen.

Det är torrt som på en afrikansk savann. Man får leta för att hitta ett grönt strå. I natt fick vi 3 mm regn, lite konstgjord andning för några dygn framåt.

Vi är så glada, hurra!

Skräckfylld väntan i väntrummet

Tillsammans med räkmackan bjöds vi på utsikt över en gammal, mäktig bok

På hemväg förbi byns vackra kvarn

Man går iväg med darriga steg. Man ser allehanda skräckscener framför sig med bankkonton som töms till sista kronan, starka lampor som lyser rakt i ögonen och blodiga kompresser. Vad jag pratar om? Den årliga besiktningen hos tandläkaren förstås! Men när tandläkaren mumlar gång på gång under undersökningen att "det här ser bra ut" börjar man slappna av lite. Och till sist fick vi stora A både maken och jag. Ett års arbete med mellanrumsborstar i alla regnbågens färger, tandtråd och eltandborstar hade lönat sig! Kalas hos goda vänner (igen) på eftermiddagen. Härlig räkmacka och ett glas vin. Kan knappast bli bättre!

Medan jag sover

Medan jag sussar gott på min kudde pågår det aktiviteter runt omkring. I går morse, när jag vaknade stod dimman tät utanför fönstret och längst bort vid stenmuren avtecknade sig några konstverk, skapade under natten. Några flitiga spindlar hade jobbat på och tillverkat de vackra vävmönstren som nu glittrade i de solstrålar som lyckades bryta igenom dimman. Inomhus hade det inte heller varit helt lugnt under natten. Någon, med svans och fyra ben, tyckte inte att de små favoritdjuren skulle sova i trälådan avsedd för leksaker. Nej minsann! De skulle sova på mjukaste ryamattan.

En helt vanlig tisdag

Hur såg tisdagen ut den här veckan här uppe på norra Öland? Jo, jag ägnade förmiddagen åt att försöka ta en ny affischbild till vår hembygdsbok. Nu skulle det handla om höstmys och tid att läsa. Att läsa på badstranden känns inte så aktuellt längre. Om någon undrar så är böckerna av tradition lite efterdaterade. 2013 års upplaga släpps vid 1:a advent.

På eftermiddagen var vi bortbjudna på kaffe till grannar en bit bort. Vi har aldrig varit där tidigare och dessutom pratar de inte särskilt mycket svenska så vi stoppade ner ett ficklexikon och tågade iväg. Men vad trevligt det blev! Och vilka pajer vi bjöds på! De var verkligen en fröjd både för ögat och gommen. En med körsbär och en med äpplen, glacerad med aprikosmarmelad. Delikata!

På kvällen gick jag en tur i den torra trädgården och tittade på sädesärlornas kvällsjakt. 

I plommonträdet hade jag sällskap med några blåmesar, som ivrigt pickade på,men jag lyckades hitta några plommon utan små hack i, som jag tog med mig in. Mörkret slöt sig omkring mitt hus medan jag tittade på Hollywoodfruarnas galenskaper. Altandören stod på vid gavel och det var 19 grader varmt utanför.

Naturarbetare

Vid rundturer på Öland kan man uppleva att det går betande nötboskap precis överallt. Samtidigt hör jag hur den ena bonden efter den andra upphör med djurhållning på grund av dålig lönsamhet och det börjar bli svårt att hitta betesdjur till alla marker som behöver betas för att inte växa igen. Risken är stor att många nu betade strandängar och alvarsmarker förvandlas till ogenomträngliga slyskogar. För övrigt är det kaffekalasens tid här i byn. Alla måste hinna ses innan det är dags för de fritidsboende att resa hem för i år. Väldigt trevligt! Tur att inte min beställda 2:5-bok har kommit ännu.

Torka

Åh, vad jag längtar efter några rejäla regnskurar. Allting hänger och gulnar i min trädgård. Enligt långtidsprognoserna kan det kanske komma några få mm nästa helg. Det är som en droppe i havet! Vi skulle behöva minst 50 mm regn. Det går inte att vattna 3000 kvadratmeter trädgård, så det får bli som det blir. Jag orkar knappt se de hängande syrenbuskarna och vissnande rönnarna.

På södra Öland

Vi tar en sväng till södra delen av ön ibland. Hela Öland är drygt 14 mil långt så det rör sig inte om några större avstånd, men det är lite annorlunda på den halvan. Ett utpräglat odlingslandskap med gammal bebyggelse i form av radbyar, så vackert och dessutom utsett till ett av våra Världsarv. Det är också den äldsta delen av Öland. "Min" halva av ön reste sig ur havet betydligt senare. För övrigt arbetar jag intensivt just nu med årets upplaga av boken "Öländsk Bygd" och idag har jag den första träffen med redaktionskommittén. Jag har fått in mer material än vad vi egentligen har utrymme till. Flera sidor betyder ökade tryckkostnader och ett högre pris på boken, vilket inte heller är bra. Vi får se hur vi ska lösa det! (De bloggar som är populärast har mycket bilder och lite text, idag blev det tvärtom hos mig!)

Att koppla av en stund

Brandvarnare, här i en rolig form, är ett måste i alla hus

"Kom över och ät middag på torsdag". Tänk, ibland kommer ett sådant erbjudande precis rätt i tiden. Efter några stressiga veckor med många saker att klara av och dessutom en gäst som skulle tas om hand, var det så skönt att bara sjunka ner i en stol med goda vänner runt omkring och en läcker middag på bordet. Mycket prat och skratt i en vacker miljö medan solen sakta sjunker bakom trädtopparna. Tack för den kvällen, kära granne!

Dags att se över garderoben

Nu mina damer (och herrar) närmar sig hösten med stormsteg och det är dags att se över höstgarderoben. En ny liten hattskrålla kanske, så inte frisyren blåser bort i höstvindarna och en värmande halsduk runt halsen. Alla dessa exempel på hur vi kan klä oss i höst hittade jag hos "rostiga tanten" dvs I&I Christina Prütz, som inte bara har rolig trädgårdsdesign. Själv skulle jag kanske föredra något i blått, liknande min överdådigt blommande frilandshibiscus.

Still going strong

1100-talsport. I bakgrunden skymtar Elof, den outtröttlige, oavlönade guiden i kyrkan.

1100-talet och framåt. Kyrkan var den trygga tillflyktsorten när fiender siktades ute på vattnet. De tre våningarna rymde skyttar högst upp medan kvinnor och barn samlades på mellanvåningen, skyddade av de tjocka stenmurarna. Under 1800-talet plockade allt virke bort för att användas i den nya kyrkan och endast det vackra och mäktiga skalet står orört. Några gamla träportar finns kvar. Furuvirket i en av dem är daterat till 1100-talet och de breda plankorna kommer från en gigantisk tall som måste ha varit en liten fröplanta på 900-talet, kanske ännu tidigare.

...och våra fäder sova under kyrkohällen...

De stora gravhällarna är imponerande, kanske den enda rikedom som fanns på det fattiga, stenrika norra Öland.

De äldsta har legat här orörda ända från 1100-talet

På en del kan vi fortfarande urskilja bomärket från den gård som ägde graven...

...och till och med initialer som ofta slutar med D eller S för dotter och son

Fint att ha gäster ibland så vi kan ut och "turista"på alla fina platser häromkring. I går besökte vi Källa gamla kyrka, ett av mina favoritställen. Kyrkan, från 1100-talet, avpolleterades när den nya kyrkan byggdes på 1800-talet, och nästan hela inredningen flyttades också. Nu står där en vacker, mäktig kyrka, avskalad på det mesta av lösöre och träinredning, vilket i mina ögon gör den ännu mer imponerande. I längden ser den också ut att vinna över sin "moderna" konkurrent. Det blir allt mer populärt med vigslar, dop, konserter och gudstjänster i den mäktiga byggnaden under sommarhalvåret. Mer om kyrkan i morgon.

Amiralerna är här

Jag har gått här och spanat och väntat. De borde komma nu, amiralerna, de vackra, stora fjärilarna. Och så plötsligt fanns de där. 6-7 amiraler fladdrade runt bland de övermogna, halvjästa plommonen på marken och stack ner sin långa snabel på de ställen där det var tillräckligt mjukt. Ju ruttnare desto godare! Amiralfjärilen tillhör södra Europa men en del flyttar till sydligaste Sverige under våren och en del unga exemplar kan komma hit på höstkanten. De som inte packar och drar tillbaka söderut innan vintern kommer överlever knappast här. Då ska de ha stor tur och hitta det perfekta övervintringsstället.

Nyheter

Den mörka salvian

Blodhibiscus

Pålitlig rävsvans

När årets frökataloger kommer är det frestande att prova något bland nyheterna. I år föll jag för de mörka, mättade färgerna hos blodhibiscus "Red shield" och salvian "Lighthouse Purple". Jaha, hur blev det då? Nja, säger jag, inte precis som jag hade hoppats på. Den röda hibiscusen som skulle vara fin till samplanteringar känns faktiskt lite spretig. Jag såg några plantor i en handelsträdgård också och det var samma sak med dem. Den ska kunna övervintra inomhus, så jag ska prova med det. Den kanske behöver mera tid på sig. Salvian då? Ja, mörk var den men det blev inte så många plantor och det kanske ska vara lite masseffekt för att den ska komma till sin rätt. Jag kommer nog (=kanske) hålla mig till beprövade sorter nästa år. De är dessutom mycket billigare. Rävsvans blommar länge på hösten och rosenskäror i olika varianter är ett säkert kort. Lejongap fröar av sig och återkommer år efter år här hos mig. Jag gillar sådana sorter som går att lita på.

Inte bara i växthuset...

Det är inte bara i växthuset som det finns saker att stoppa i munnen. Det gamla plommonträdet av okänd sort producerar mogna frukter på löpande band, så det är bara att äta i kapp med blåmesar, getingar och amiralfjärilar. De sistnämnda föredrar att vänta tills plommonen är övermogna och ligger och jäser på marken. Äppelträden är överfulla och här och var får vi stödja grenarna så inte hela trädet ska falla i delar. Mina "tama" björnbär börjar också att få färg. Snart är det dags att plocka en kopp varje morgon till frukostmüsslin. Skön söndag på er!