Hur onödigt som helst!

 

Det här med sommartid och vintertid har jag aldrig riktigt förstått, men det är väl klokare personer som har bestämt det. Hur som helst, här går solen ner och då är det kväll.

 

 

De här fina vårdagarna har jag mest ägnat mig åt fåglarna. Ibland är det enkelt och de poserar snällt och villigt framför kameran.

 

Oftast är det svårare. Här är det ändå stora prickar mot himmelen, som sakta svävar omkring, men det kan lika gärna vara något pyttelitet, som snabbt swishar förbi. 

 

 

Yllehalsduken ligger kvar på hyllan

 

Nu har vi haft några riktigt härliga vårdagar. Jag, som är itutad från barnsben att man ska svettas in våren, lämnade både vantar och yllehalsduk kvar på garderobshyllan.

 

 

I dammen har Prinsen och hans hov vaknat och håller serenader titt som tätt.

 

 

Och äntligen har den första luktviolen tittat fram i en slänt vid Ölands norra udde. Som jag har längtat och väntat!

 

 

Vågat

 

Både vågat och vågigt. Inte skulle jag våga sitta därute på den smala remsan och arbeta. Det är en ny pir i Byxelkroks hamn som håller på att ta form. Grävskopeföraren har i alla fall en vacker utsikt mot Blå Jungfrun i bakgrunden.

 

 

Det är lugnare på landbacken där det nu börjar lysa blått överallt.

 

 

Lugnare vatten är det också i den nya våtmarken, Brokhål, norr om Böda hamn. Vackert i solnedgången.

 

 

Det doftar öländsk vår

 

Ett doftminne! Innan vi flyttade till Öland var vi ofta här och hälsade på vänner och jag minns den säregna doften av kejsarkronorna. Inte särskilt god, men väldigt speciell. Nu har mina egna kejsarkronor kommit upp en bit och redan doftar de vid uteplatsen.

 

 

Om ett par veckor kommer de att blomma och lysa upp rabatten invid väggen.

 

 

De sprider sig gärna, så det gäller att hålla koll på dem. Det finns ställen på Öland där de växer utmed dikesrenar och i diken, men i min rabatt får de hålla tillgodo med sin lilla bit av tillvaron.

 

 

I fädrens spår....

 

Vi har haft en släkting på besök under några dagar och då måste vi förstås leta efter våra anor på Öland. Här är en interiör från Räpplinge kyrka, där stolarna står kvar sedan Gustav V och drottning Viktoria besökte gudstjänsterna.

 

 

Då var det drottningens vän, kyrkoherde J P Horn, som stod här i predikstolen. Han hörde hemma fyra generationer bakåt i vår släkt.

 

 

Räpplinge kyrka med delar från 1100-talet, samma ålder som de flesta av Ölands kyrkor.

 

 

J P Horns familjegrav.

 

 

Ölandsguidning

 

Nu har vi en gäst som inte har varit på Öland på väldigt länge, så nu blir det guidturer runt överallt.

 

 

Bödabukten förstås! Hon, som rest över hela världen, var imponerad.

 

 

Jag kunde inte låta bli att kika på fåglarna emellanåt. Visst är det mysigt att se stararna sitta två och två och småsjunga lite för varandra.

 

 

Många bollar i luften

 

Många bollar i luften, hette det på den tiden man var yrkesarbetande. Numera kallar jag det snudd på kaos.

 

 

I går bakade jag bullar, blandade müssli och stekte oxrulader med ena handen medan jag städade med den andra.

 

 

Och ja, jag hann undan med alltihop på förmiddagen, så jag hann ut i vårvädret under resten av dagen.

 

 

Lite fådda blommor lyser alltid upp tillvaron!

 

 

Att sätta sig ner och plan(t)era

 

Vi får besök några dagar nästa vecka och eftersom jag gärna vill vara med och umgås så mycket som möjligt, gäller det att planera allting i förväg.

 

 

Göra matsedel för tre dagar, laga i förväg, handla så allt finns hemma.... Ja, det är mycket att tänka på inför detta trevliga avbrott i vardagen.

 

 

Plantera då...hög tid att plantera om krukväxter och peta ner nya frön i jorden. Plötsligt känns allting stressigt. Äsch, jag gör som vanligt. Tar allt varefter det kommer!

 

 

Än får vi gå med båd´ strumpor och skor

 

Nu är skrivarbetet efter hembygdsföreningens årsmöte avklarat och vi har varit ute i naturen en hel del. Örnarna flyger runt överallt nu, letar mat och busar med varandra. De gamla strävsamma paren börjar ägna sig åt fortplantning nu, så ungdomarna får härja fritt.

 

 

Fält och stränder är fulla av rastande gäss. Det går inte att smyga sig fram någonstans utan att bli upptäckt. Förstår att man har använt gäss som vakthundar under historiens gång.

 

 

Fågelsången blir allt intensivare, men de kyliga vindarna håller sig kvar. Vantarna och yllemössan får hänga med ett tag till.

 

 

Vilken bra helg!

 

Så var hembygdsföreningens årsmöte avklarat! Som ett extra russin i kakan hade vi bjudit in "Fäntera från Fööe", två damer uppvuxna i Föra, som kan det mesta om nordöländska dialekter. Svårt, för att inte säga omöjligt att förstå vissa ord, men roligt och underhållande.

 

 

På lördagen fick jag ett nytt kryss på min fågellista. En praktejder rastade långt ute på sundet. Det blev ingen bild på det avståndet, men ejderflockarna avlöser varandra nu på sin väg norrut. Ni måste nog förstora bilden för att se fåglarna långt därute.

 

 

I dag har jag en "ledig" dag och ska förstås ut och leta vårfåglar igen. Nu måste man passa på!

 

 

Besök

 

I dag har vi besök av denna förtjusande dam. Hon får mysa hos oss medan matte och husse har annat för sig.

 

 

I går hade jag besök av årets första steglits. Jag har spanat efter dem men inte förrän nu dök det upp en. Färgglada fåglar som förr hölls som burfåglar och som fortfarande fångas i vissa länder på limstrukna pinnar ute i markerna. Tummen ner för det!

 

 

Oväderdagar hinner man leta och sortera i lådorna. Här hittade jag en bild av oss på kanten till Östersjön. Inte på Öland utan i havsbandet i Trosa skärgård, där vi bodde tidigare. Alltid nära havet, ett arv från släkten på mammas farmors sida. De bodde på ett skärgårdshemman i många generationer ända från 15-1600-talet.

 

 

Inneväder

 

Ja, vad gör man sådana här dagar, då vädret är emot en? Jag har fullt upp med att förbereda årsmötet i hembygdsföreningen.

 

 

Det är mycket papper som ska vara i ordning inför mötet och många mail som ska skickas hit och dit. Men...det börjar bli klart nu!

 

 

Som om det inte vore nog, har vi ett gigantiskt släktmöte framöver. Över 100 ättlingar efter det här gamla paret ska mötas och ha trevligt under en dag i maj! Vi är några som arbetar med att hitta material till en hemsida. Det gäller att leta i byrålådor, fotoalbum, kartonger och framför allt och svårast, i minnet!

 

 

Det växlar

 

Alla här pratar om det nu. För exakt ett år sedan, när vi alla var övertygade om att våren var här för att stanna, kom det stora snöfallet! Utmed vår stora väg, 136:an, låg flera meter höga snövallar. Från vår gata ner till stora vägen har vi normalt sjöutsikt, men nu var det en vägg av snö mellan oss och havet.

 

 

Fortfarande, den 25 mars, låg det mängder av snö kvar och vårfåglarna kämpade för att överleva.

 

 

En månad senare var ordningen återställd, men hur blev det sedan? Jo det vet vi, inte långt från en naturkatastrof med höga temperaturer och extrem torka. Hur blir det i år? Vi kan bara hålla tummarna för en normal sommar.

 

 

Våren tar en liten paus och samlar krafter

 

Vi har blivit bortskämda den senaste tiden med alla snödroppar, som lyser vitt på gräsmattorna. I dag är det dessvärre vitt av en helt annan kaliber. Mest frost, men ordentligt med vita kristaller överallt.

 

 

Sidensvansen ser inte helt glad ut. Han kanske inte gillar isiga äpplen.

 

 

Jag får väl passa på att göra något nyttigt inne tills våren återkommer. Kanske bra för mig också med en paus.