12 sekundmeter

I går blåste det hårt och regnbyarna avlöste varandra. Från SMHI talades det om klass 1-varning och snökanoner. Här kunde vi ana lite snöinblandning mellan regndropparna, det var allt. Vi gick ner till sandstranden i Bödabukten för att uppleva naturens dramatik. Där blåste sanden runt och jag fick skydda kameran innanför jackan. Den sand som för tusen år sedan yrde in över ön och täckte hela byar, så folket fick ge sig av hals över huvud. Efter massplantering av tallar, strandråg med mera har den lugnat ner sig lite, men blandar sig gärna med snöbyarna och skapar cementhårda snövallar när "fåken" drar runt ön. I går kväll såg jag några minuter av såpan"Böda camping" på TV5, där turisterna låg ihopträngda med fem cm:s mellanrum på "vår" strand. Gissa vilka bilder jag föredrar.

Varde ljus....och det blev det

Jaha, då var lysrören i badrumsarmaturen utbytta! Och hur bra var det? Plötsligt framträder allting skrämmande detaljrikt i det nya, starka, flödande ljuset. Gamla välkända rynkor och ärr men även en hel rad nya bekantskaper. Det är förstås tidens tand som har gnagt (suck). Bättre utomhus där allting är dämpat i en gråskala och lite halvsuddigt av luftfuktigheten. Det märks att advent närmar sig. Utmed de vanligtvis tomma skogsvägarna står det bilar parkerade här och var och det smygs med påsar fulla med mossa och lingonris. Jag går en sväng utmed havet. Dyningarna rullar in med kraft och dånet från dem är öronbedövande. För övrigt ligger det ett lugn över naturen. Jag gillar faktiskt den här årstiden ibland!

Vart vänder man sig för att klaga?

Jag ska be att få lämna in ett klagomål. På vädret alltså. Är meningen att försöka slå något rekord i regn, dis och mörker? Tur att vi snart kommer in i de tända ljusens månad, för därifrån är steget inte så långt till januari, då ett helt annat ljus börjar anas. Vad gör man då i detta mörker? Jag tror att jag ska ta fram syskrinet och fixa lite småsaker, en fåll här och en knapp där. Apropå knapp. Det kunde ha blivit samma hastiga slut som för Karl X11 häromdagen, när makens byxknapp plötsligt, vid en oförsiktig rörelse, sköt iväg genom rummet. Nu är vi överens om att det blir sträng diet från 1 januari.

En vanlig tisdag

En tårta blev kvar och är stoppad i frysen

Gästerna utomhus smaskar också i sig

Inget för min krysslista kanske, men fin ändå

Mörkt, mörkt, mörkt är det när man vaknar på morgonen. I badrummet börjar lysröret blinka som den värsta discobelysning. Det blir dagens stora utmaning att byta det. Kanske inte alldeles enkelt. Belysningen är nästan 30 år gammal och inbyggd i badrumsskåpet. Kan i värsta fall sluta med att alltihop måste bytas ut. Nu har vi levt på rester flera dagar efter kalaset i lördags men i dag känns det som om en del åker ner i återvinningen. Mycket är redan infryst och räddat till hungriga dagar längre fram. Och tänk, att det redan börjar bli dags att damma av alla ljusstakar till den första advent! Lika bra att köpa en uppsättning med sådana lampor när vi ändå åker till elbutiken.

Tack för alla tips

Nu är det stora kalaset över och vi pustar ut. Maken är firad, maten och tårtorna räckte till och disken är (nästan) avklarad. Riktigt mysigt har vi haft det i två dagar. Nu ska jag börja testa de råd jag har fått angående problemet med utrymme i Googles och börjar med rådet att minska ner storleken på bilderna. Ja, det gick ju riktigt bra även om det innebär lite extra pyssel. Då kan jag bjuda er på en liten glimt av kalasmaten.

Ett tidigare liv?

Jag såg en glimt ur ett TV-program i går, där de visade gamla pennor. Plötsligt får jag upp bilder i huvudet där jag sitter och skriver. Ett bläckhorn står på kanten av en pulpet, ett läskpapper ligger bredvid och själv håller jag ett pennskaft med ett utbytbart stift i handen. Det måste vara minnen från ett tidigare liv som plötsligt dyker upp. Jag kanske var syster till den heliga Birgitta eller något sådant. För inte är väl jag så gammal att jag har använt sådana skrivdon i skolan? Jo, det är du, skriker en inre röst som inte går att tysta.
Jag har nått gränsen för mitt gratiskonto hos Google och måste köpa mera utrymme för att kunna lägga in nya bilder. Det kostar några dollar per månad och det kan jag stå ut med. Däremot vill jag inte att de ska gå in på mitt konto med överlevnadspengar, så idag tänker jag öppna ett nytt konto med en mindre summa på att använda till betalningar på nätet. Det blir därför ett uppehåll på min blogg tills allt är fixat.

Minns i november...

 

 

Ja, ibland är det härligt att drömma sig tillbaka till varmare och soligare dagar. Men det går så fort. I morse kom jag på att det bara är ungefär sju-åtta veckor kvar tills det vänder och ljuset börjar komma tillbaka. Facebook och bloggar öppnar fantastiska möjligheter att hålla kontakt med gamla och nya vänner på ett enkelt sätt. Men det ger också möjlighet för tanklösa personer att vräka ur sig grundlösa anklagelser. De senaste dagarna har det pratats mycket på vår lokalradio om en händelse. En gammal kvinna försvann från ett boende och hittades först morgonen efter. Hon var då så nerkyld och medtagen att hon senare avled. Genast startade någon en Facebookgrupp där alla som ville kunde ösa galla över personalen på boendet. Där var det många som ställde upp och vräkte ur sig utan att känna till några som helst fakta. När så kvinnans son anlände till boendet var personalen helt nedbruten både över händelsen i sig och genom alla anklagelser emot dem. Han bad då att få uttala sig i radion och berättade följande: Kvinnan hade bott på boendet under lång tid. Hon hade sin fulla frihet att röra sig som hon ville och tog dagligen långa promenader i omgivningen där hon hittade överallt. Det var en viktig livskvalitet för henne och INGEN i personalen var ansvarig för det som hände!! (I dag säger datorn att jag har fullt i mitt Picasaalbum. Får se hur jag kan fixa det)

 

Bort i enebacken...

Solsken, några plusgrader och nästan vindstilla! Jag var förstås tvungen att ge mig ut på en promenad trots att göromålen hopar sig här i huset inför stundande kalas. Både kikare och kamera fick följa med på turen, för jag kanske också upptäcker någon ovanlig fågel, som stensvalan nere på södra Öland. Man vet aldrig! Men den här gången var det mest talgoxar som hoppade i buskarna, kråkor som flög förbi och en nervöst kacklande koltrast som flög iväg från en buske. Nu är det redan tisdag och jag får skärpa till mig lite. Skriva inköpslista och handla hem så jag kan börja dagen i morgon med att baka kuvertbröd.

Höstflirt

Här sitter jag ensam med en trevlig dam en bit längre bort

Jag försöker fånga hennes uppmärksamhet och vinkar lite försiktigt

Men hon är blyg och vågar bara titta hit när jag tittar bort. Vad ska nästa steg bli?

Skit också! För sent! Nu är vi inte ensamma längre!

Kroppkakor

Klassiska verktyg för att fånga upp....

...de rykande heta kroppkakorna ur kastrullen

Till kroppkakor ska det vara lingonsylt, gräddmjölk och smält smör, alltihop eller valda delar

Kaffevisan hör till (mel: Jänta och jag)

Proffsiga musikanter

I fredags kväll var vi på höstfest hos hembygdsföreningen och då ska det ätas kroppkakor, som vid alla festliga tillfällen. Inget annat duger här på Öland! 200 kroppkakor, fyra per person, var beställda och hämtades i stora kastruller. Orkar man inte äta sin ranson på plats, tar man hem i plastpåse och njuter av dem dagen efter istället. Innan vi började äta skulle vi sjunga kroppkakevisan och före kaffet är det kaffevisan. Det är en viktig tradition. Och vet ni, det är så mysigt! Alla vet vad som väntar och ingen blir besviken och vi slipper också den där tråkiga utvecklingen att festerna ska överglänsa varandra. Nej, det blir så enkelt. Kroppkakor med tillbehör, kaffe med kakor och lite sång och musik därtill så är alla nöjda. I år hade föreningens ordförande dessutom varit på en resa till Klippiga bergen, så vi fick se resebilder med höga berg, svartbjörn och faktiskt också Ölandstok som växte vild där.

Butiksbesök

Apoteket

Bokhandeln

Herrklädesbutiken

Tryckeriet

Under min förmiddag i Borgholm började jag längst ner på Storgatan med ett besök på apoteket. Det är bra att ha ett förråd hemma. Rätt vad det är kan vi bli insnöade. Nästa besök blev hos bokhandlaren. Många nyutkomna romaner frestade men den här gången nöjde jag mig med lite kontorsmaterial. Jag passerade modebutiken Lavendel med huvudet vänt åt andra sidan. Duktigt gjort! Så kom konditoriet med förföriska dofter. Då tänkte jag på kommande vårbesök hos Lavendel och kom på så vis förbi den dörren också. Målet var nu inställt på herrklädesbutiken. Gubbens födelsedag närmar sig och lite presenter måste han få. Efter paketinslagning och trevligt samtal med expediten om hur mysigt och svårslaget material ullen är, gick jag nöjd ut ur den butiken. Nu återstod det mest spännande av allt. Jag skulle hämta mina beställda julkort hos tryckeriet. O´boy! 200 nytryckta kort! Och bäst av allt. Priset blir en senare fråga. De skickar en faktura. Nu var jag alldeles nedtyngd av alla kassar så den sista bilden från Borgholm, på ett kråkslott på Badhusgatan blev snedare än vanligt.

Den stora staden Borgholm

Vi parkerade vid det gamla lasarettet där många ölänningar behandlats, opererats eller rent av dragit sin sista suck under drygt 100 år. I dag hade maken ett ärende hit av inte fullt så allvarlig karaktär.

Själv beundrade jag rosorna i rabatten utanför, innan jag med raska steg gick ner mot centrum.

Äntligen nådde jag "shop until I drop-gatan" där butikerna just hade öppnat.

Det var inte många människor ute så här tidigt och stora torget med kyrkan i bakgrunden låg nästan helt öde  (spännande fortsättning följer...)

Ljuspunkter

Under årets mörka tid letar vi förstås efter ljuspunkter i alla former. Inne tänder vi ljus och lampor och i trädgårdarna kommer snart tusentals ljusslingor att glimma mellan träd och buskar. Ute vid kusten är det de lysande vita knölsvanarna som är säsongens ljuspunkter. Bra fotoobjekt är de också! Inte särskilt rädda och väl synliga utan kikare. Ibland kommer en flock sångsvanar hastande förbi, på väg söderut. Så vackra mot den blågrå himlen! Visst är det något speciellt med svanar. Redan i sagoåldern fascinerades jag av sagan om den fula ankungen och baletten Svansjön ses om och om igen av människor över hela världen. Nu har jag en bråd dag framför mig och kan inte försjunka i sagornas värld. Först ett ärende till Borgholm under förmiddagen och sedan massor av korrekturläsning.

Upp och ner i badet

Rättvänd bild...

...och upp och ner

Trots mörka november är det fortfarande riktigt vackert vid dammen när solens lågt stående strålar lyser upp de röda oxbärsbladen. Det var till och med så inbjudande att en liten blåmes vågade sig på ett dopp. Det var riktigt svårt att avgöra vad som var upp och ner på bilderna då han speglade sig i det klara vattnet. Vad jag ska göra i dag? Jo, jag ska mentalt förbereda mig på en storstädning av huset inför ett kalas om knappt två veckor. Det mentala tar mest tid, sedan går det som en dans.

Påkostad lyx?

En bred väg belagd med Ölandssten! Alla som någon gång använt den sortens sten till golvet på en uteplats eller till gångar i trädgården vet hur kostsamt det kan vara. I går hittade jag en hel traktorväg uppbyggd av Ölandssten, över lite sanka marker på strandängarna. Den bonde som en gång i tiden har byggt den här vägen, använde säkert bara spillbitarna från stenindustrin här på ön. Helt gratis jämfört med stenbelagda terasser på fastlandet. I det här området har man i år byggt ut den naturliga våtmark som redan fanns och inplanterat den sällsynta grönfläckiga paddan, som tidigare levde här "på naturlig väg". Ett spännande projekt. Hoppas bara att alla de hägrar jag såg i området inte är där för att kalasa på små paddor!

Biotopskyddad mark

I det disiga vädret igår tog vi en promenad på den säregna alvarsmarken. Kalkstenshällarna är täckta av ett tunt jordlager och marken är bevuxen av låga lövträd, enar och en och annan talldunge. Under vår och sommar finns här en riklig flora med bland annat många kalkälskande orkidéer. Efter den senaste veckans regnväder ligger vattensamlingar kvar här och var. Det tar tid innan vattnet dunstar eller sipprar bort genom någon spricka i kalkstenen. Urgamla stenmurar, eller rester av dem, finns överallt. De visar de gamla gränsmarkeringarna och  betesmarkerna. Några blommor fanns det inte så här sent i november men färgglada sidensvansar flög omkring och långt borta över talltopparna lyfte en havsörn.