Har någon sett min lilla stjärt?
I Trollskogen hittade jag en tallkänguru med unge. Inte alla dagar man ser en sådan!
Vi pratar ofta om, här i huset, att vi ägnar allt för mycket tid till att leta efter saker. Trots att vi försöker hålla ordning, gör oss av med allt onödigt och sorterar i påsar, boxar och lådor, så händer det nästan varje dag att vi letar efter något. Ett papper, vintermössan, sekatören, de gröna tröjan, de tjockare vinterbyxorna, salladsbestick, ja det kan vara precis vad som helst. Det enda som allting har gemensamt är att det är (tillfälligt) försvunnet. Jag letar inte bara efter saker. Sökandet efter ett bra fotomotiv, en spännande fågel, nya uppslag och idéer till allt från dagens lunch till kommande evenemang i bygden cirkulerar oavbrutet i min hjärna. Det här sökandet och letandet finns nog i våra gener, en kvarleva från den tid då det gällde att hitta och vara kreativ för att överleva och dessutom är det nyttigt att hålla tankeverksamheten i gång. Så vi fortsätter vårt sökande!
Jag tror att vi människor alltid kommer att leta efter något nytt eller gammalt man förlagt - eller ser framåt. Det är t.ex. rätt konstigt att man kan sitta i sin trädgård en underbar dag och istället för att bara njuta av fågelkvittret, solen, doften och åsynen av alla vackra växter så tänker man på vad man ska göra dagen efter eller vad man ska ha till middag. Vi är nog så funtade...det kanske är så att när man inte längre gör det, då är det slut helt enkelt!
SvaraRaderaJa, det där med sökande känner jag igen. Men..., nu när jag är pensionär så har jag i alla fall tid på mig ett leta.
SvaraRaderaBilden på den lilla fågeln - så söööt!
Trevlig helg önskar jag dig!
Bedårande var ordet, som beskriver bilden på den lilla pippin.
SvaraRaderaKramis Anne-Marie