Klass 1 -varning

I dag väntar vi på ett kraftigt snöfall med hårda vindar som är på väg hit. Då är man glad att man inte bodde här för 1500 år sedan med otäta stengrunder och ett öppet rökhål i taket....

...och sängkläderna fulla av loppor och löss som måste vädras bort varje dag.

Den här bilden tog gubben vintern 2010 när jag var ute och fotade snödrivorna och det är risk för att det blir likadant i dag.

Då är det skönt att ha en mysig soffhörna att tillbringa eftermiddagen i. Hmm, jaså var det redan upptaget där.

Läskedrycksträd

Våra träd i trädgården börjar likna Pippi Långstrumps läskedrycksträd. Överallt hänger det jordnötsbehållare, fågelhus fulla med frön, talgbollar, skål med margarin, hållare med äpplen med mera. Men vårt stora bekymmer var ändå rödhaken. Vi vill att den ska överleva även om det blir några tuffa veckor vädermässigt sett. Den går mest och plockar på marken och behöver mycket fett för att överleva. Vi river ost och krossar talgbollar men problemet är att skator och koltrastar mumsar i sig delikatesserna på nolltid. I går kom vi på det! Vi ställer cykelkorgen över! Yes, det funkade. Ilskna och besvikna koltrastar patrullerade runt och försökte förvandla sina halsar till giraffdito medan den lilla rödhaken och en och annan blåmes enkelt kilade ut och in mellan trådarna. Vi missunnar inte trastar och andra storätare sin mat, men de får hålla sig till det som serveras för övrigt i trädgården. Nästa inköp blir nog en stor trädgårdskorg i stålnät så vi kan utöka konceptet.

Poff...rakt in i en driva

Skönt att ha en skyddad grop i snön när man ska äta. Pilfinkar, gulsparvar och en stenknäck mumsar på.

Rödhaken på sin vanliga utkiksplats

Men kära blåmes...är det inte dumt att bada i den här kylan?

Det snöar lite av och till hela tiden. I natt körde plogbilen förbi två gånger utanför. Skönt att vakna av ljudet och veta att man inte har en lång resa till arbetet framför sig på morgonkvisten. På radion varnades det. Man kan köra flera kilometer på barmark och så plötsligt....far man rakt in i en gigantisk snödriva. Vinden flyttar runt snön hela tiden och en timme efter plogens framfart kan det vara lika tjockt med snö igen på de ställen där det alltid bildas drivor. I slutet av 70-talet hade jag en fyrhjulsdriven jeep utrustad med lågväxel och många bilar var det, som jag hjälpte upp ur diket sådana här dagar. Gubbarna stod där och kliade sig i huvudet och det var kul att se deras miner när en liten späd tjej klev ut och frågade om de behövde hjälp. Det blev ändå en och annan välbehövlig hundralapp i fickan efter mina bärgningsbravader.

Stängsel

Är det någon mer än jag som tänker på blyertspennorna i skolan?

Runt järnåldersgården vid Skäftekärr slingrar sig vackra stängsel av naturmaterial utmed fägatorna. Under vintern ska en grupp medhjälpare förnya och förbättra där det behövs, men just nu ser det dystert ut med den lilla snön och minusgrader under flera veckor. Marken fryser så stödstolparna inte går att trycka ner. Vackert är det i alla fall med de naturliga materialen och kanske en och annan får idéer till sin trädgård. Här fortsätter den envisa blåsten, snöfallet och minusgraderna och till min fasa ser jag att den norska väderrapporten yr.no nu har ändrat de röda varma temperatursiffrorna nästa vecka till övervägande iskalla blåa! Va, ska vi få två veckor med vinter??

Ölandsvinter

Än så är det långt till vår...

...då man kan sätta sig någonstans i Skäftekärrs vackra park och njuta av kaffe och kaka från Café Svea

Parken är fylld med både vanliga och ovanliga träd, men inte ens de är skyddade från vinterstormarna. Här har en "vanlig" tall fått stryka på foten.

Fastfrusna i marken ligger fortfarande en och annan valnöt från det stora trädet "Svart valnöt"

Jaha, så vaknade man av att plogbilen forsade förbi utanför. Det har blåst kuling och snöat hela natten. Inga stora snömängder, men här på Öland bildas det ofta ogenomträngliga drivor här och var, varvat med barmark. Vi har förstås fått en sådan driva precis vid garaget! Skönt att påminna sig om ibland att det är den sista januariveckan och att vi går med stormsteg mot våren. I dag är det final på fågelräkningen och kanske kan siffrorna förändras lite när det ljusnar så jag kan urskilja matställena. I det här vintriga vädret kanske jag kan få med några skogsfåglar som svartmes och kungsfågel.

Ovänner

Långt ifrån skönt var det på promenaden igår i den hårda vinden

De gamla tallarna i de naturskyddade områdena upphör aldrig att fascinera

Hur kan det komma sig, att någon som man har varit god vän med i flera år, plötsligt ändrar beteende och gör det omöjligt att umgås? I går kväll hände det! Jag pratar förstås om min dator. Plötsligt var bilden liten och hoptryckt och jag såg bara hälften av alla mail och annat. Allt blev en enda röra och jag satt flera timmar innan jag med tanke på blodtrycket, stängde av eländet och tittade på Stjärnorna på slottet istället. Nu på morgonen har jag lyckats att få bilden jättestor och alla bilder ser lite avlånga ut men det kanske går att rätta till. Just nu är jag ändå glad att jag ser allt som ska ses.

Jag skulle köpa en osthyvel...

Fräsch och "ohyvlad" osthyvel

Och så mina nya bunkar plus en liten slev därtill. Ni ser storleken jämfört med en normalstor apelsin

Varefter åren går så är det ett och annat i min köksutrustning som ger upp. I går upptäckte vi plötsligt en otäck spricka i skaftet på osthyveln. Eftersom vi ändå skulle iväg till stora staden i ett annat ärende, fattade vi ett snabbt beslut att förpassa osthyveln till soppåsen och inhandla en ny. I den stora, vackert uppdukade butiken gick jag beslutsamt rakt fram till osthyvelshyllan utan att titta åt sidorna. Men man har ju lite sidsyn också och plötsligt var det något som skimrade lockande vårgrönt i min ena ögonvrå. Mina älsklingsplastbunkar! De som alltid ger mig sådan glädje i köksarbetet! Nu fanns det några pyttesmå, som till och med kan duga på matbordet att servera lite nyklippt kryddgrönt eller riven ost i. De blev mitt fredagsmys den här veckan!

Börja räkna nu

Gråare än grått

Ännu gråare men ganska vackert

Får nog köpa lite tulpaner i dag och lysa upp helgen med

Fortfarande grått och trist utomhus men det här veckoslutet har vi ändå en viktig uppgift. Vinterfåglarna vid fågelbordet ska räknas! Man antecknar det största antalet av varje art som man ser vid ett tillfälle och framåt måndag kan man rapportera in resultatet på Sveriges ornitologers hemsida där ni också kan läsa mer om både resultat och varför i all världen man ska hålla på med det här då. www.sofnet.org
Jag började lite smått redan i går då Lotta Bromés producent från P4 ringde på morgonkvisten och frågade om jag kunde medverka i programmet. Jaha, så gick den dagen. Passning vid telefonen, vad ser jag genom fönstret och vad ska vi prata om exakt. Många samtal och förberedelser och så vid 14-tiden efter nyheterna, två minuter i sändning så var det klart! När vi ändå är inne på fågeltemat så är första delen av Ölands nya stora fågelbok närmare tryckning än någonsin. Ska bli sååå spännande att se resultatet!

Det biter i kinderna

Den bistra kylan fortsätter! Haha, skrattar norrlänningarna när de tittar på väderkartan. De har bara 2 - 3 minusgrader på Öland och det gnäller de över. Men vindkylningen gör sitt! I går tänkte jag vara ute en längre stund men den isande kylan som kryper in mellan klädlagren gjorde att jag avstod. Jag ser i allafall ingenting när ögonen hela tiden tåras och glasögonen blir immiga. Jag gjorde ändå ett besök i hembygdsföreningens nybygge, där man allt mer tydligt börjar kunna se slutprodukten. Det ska bli mer än bra att kunna förvara alla föreningens tillhörigheter på ett och samma ställe.

Föreningen har fått en stor del av virket från Sveaskog som handhar skötseln av Böda Kronopark. Det är weymouthtall, ett träd som härstammar från Nordamerika och som inplanterades här av en nitisk jägmästare på 1800-talet. Det har spridit sig bra men är inte så ekonomiskt lönande då det lätt angrips av svampsjukdomar och ska därför gallras ut.

I min lilla weymouthtall i trädgården håller just nu stjärtmesarna till och mumsar på goda talgbollar.

Mera is

Vi har inte mycket snö här på norra Öland men isen bäddar in oss allt mer. Jag tog en promenad utmed Neptuni åkrar alldeles vid strandkanten i går eftermiddag. Den fortfarande ganska hårda vinden i ryggen och solen i ögonen! Kanske bättre än tvärtom, ifall jag hade gått åt andra hållet. Alla stenar utmed havskanten är glaserade av is och utmed en lång sträcka, där man annars med lite möda kan ta sig ner till vattnet och kalkstenshällarna, var det nu tjocka lager av svallis. Jag drog mig några extra meter upp mot land av säkerhetsskäl. Hamnar man för långt ut kan det bli rutschkana rakt ut i det iskalla vattnet.

Vintriga trädgårdsprydnader

Jag gick på spaning i trädgården i går. Det händer mycket där i det tysta,trots att det ser väldigt lugnt ut vid en hastig blick genom fönsterrutan. Jag stannade till vid julrosorna. De hoppades på en bra väderprognos framöver så de kunde sträcka på sina hoprullade stjälkar igen och visa upp sig från sin vackraste sida.

Krukan med timjan står i ett skyddat läge inträngd bakom rosmarinen och visade till och med upp några pyttesmå blommor som knappast syns på bilden. Strax intill låg en hel hög med små, lätta dun. Av färgen att döma var det en av gråsparvarna som hamnat i sparvhökens klor.

Jag fortsatte förbi de stora pumporna, kvar från skördefesten. Av dem återstår nu endast några gula fläckar i snön. Efter bearbetning i några hungriga magar har de sedan återkommit som trädgårdsgödsel i form av små bruna rådjurskulor. Den senaste veckans hårda vindar ihop med några minusgrader har skapat fantasifulla isformationer vid dammens vattenfall.

När solen tittar fram en kort stund ibland gnistrar det i alla regnbågens färger när solstrålarna bryts i isens spektrum.

Porträtt

I går började jag med ett jättearbete, nämligen att flytta över flera års bilder av familj, släkt och vänner till ett USB-minne. Många bilder raderade jag direkt och jag började fundera över vad som egentligen är värt att spara för framtiden. Varefter fotograferandet har förenklats använder vi kameran alltmer och ibland ser jag personer som glömmer att uppleva nuet i sin iver att spara det till framtiden. Vad är värdefullt att spara då? Ja, det är efter vars och ens tycke förstås. Vissa bilder lever vidare och har en historia. Se på den gamla holländska 1600-talsmålningen "Flicka med pärlörhänge". Den väckte känslor och blev upphov till en roman och senare även en film flera hundra år senare.

Själv sparar jag gärna bilden av min farfar som jag har "förnyat" med nutidens teknik. Han var född i en statarfamilj på 1880-talet, var sedan kavallerist i många år innan han övergick till ett civilt arbete. Här håller han lite tafatt i sitt första barnbarn med sina stora hästskötarhänder. Bilden är tagen vid julen 1944, krig pågick i världen och året innan hade han mist sin äldsta son i en infektionssjukdom. En bild som berättar mycket.

En modernare bild av mitt syskonbarnbarn Felicia. Bilden är tagen på långt håll vid en strand. Vinden blåser runt hennes långa hår och hon har just byggt färdigt ett stentorn. Hon ler för sig själv och är jätteglad över att den översta stenen ligger kvar utan att tornet välter. Bilden hamnar i spara-högen.

Vindkylning -15

En av många fördelar med Öland är att det oftast är lugnt på ena sidan när det blåser på den andra. I går valde jag den lugna sidan mot Kalmar sund för att slippa vindkylningen som ökar de upplevda minusgraderna ganska rejält. Stora dyningar rullade långsamt in mot stranden och vattnet var färgat i grönt och turkost.

Inte läge för ett bad precis och jag fick gå försiktigt på de ishinnetäckta stenarna utmed stranden.

En del hade redan dragit på sig sina vita vintermössor.

Högt ovanför seglade havsörnarna på de starka vindarna och retades med varandra då och då.

Alla bär vi på samma längtan

Det är inte bara nyponen som lyser rödgula borta i busken vid dammen

Den vackra rödhaken lyser också upp det vintergrå, liksom fiskarna i dammen som tycker att det är för milt för att gå i dvala.

Vi var borta i går kväll och konversationen bland gästerna gick som det brukar, lite åt olika håll. Men så småningom kunde jag urskilja ett återkommande tema. Varav hjärtat är fullt talar munnen, heter det i ett gammalt uttryck och vet ni vad det var som alla hjärtan var fulla av på den här festen? Jo, fröer och plantor! Vi pratade om alla träd vi köpt och kommer att köpa hos Boel Ströö i Byxelkrok, vilka fröer vi snart ska så, vilka tomatsorter som är bäst osv. Visst är det härligt! Vi kommer närmare och närmare startskottet för trädgårdspysslet för varje dag som går.

Det tjuter i knutarna

Som en motvikt mot nattens kusligheter 

Vinden har ökat i styrka och hela natten har jag hört de vemodiga klagandena runt huset. Det kan låta riktigt kusligt ibland. För några år sedan skrev jag en dikt en sådan natt. Här är de första verserna.

Vem ropar från havet i vinternatten

Vems gälla klagotoner är det

Som far runt mitt hus med vinden

Och söker sig in genom otäta fönster

Vem är du därute som inte får ro

Vem är du som sänder ett nödrop

Isande sånger som skrämmer

Så hunden morrar dovt i sin korg

Med vinden når oss din vånda

Du ensamma själ i natten

Dina brustna toner berör oss

Och ljuslågan darrar på fönsterbrädan

Sol och vår

Se då tittar lilla solen in igen...

...och den dammiga hibiscusen blir plötsligt rummets finaste prydnad

En tjock påse med kommande fägring dimper ner i brevlådan..

Inte bara fägring för själen förresten, även lite nyttigt för kroppen

I går blev jag sol- och vårad. Ja, jag tänker inte på det antal hundralappar som jag fick lämna ifrån mig hos frissan utan snarare på de solstrålar som plötsligt tittade in och fick alla mina känslor i rullning. De dammiga hibiscusbladen i en hörna av vardagsrummet lyste plötsligt vårgrönt fräscha och inte lugnade jag ner mig när en beställning med fröer ramlade ner i brevlådan. Våren är på väg, oavsett vad SMHI säger!