Ölands vackraste väg följer Stenkusten utmed Kalmar sund på Ölands nordvästra sida.
Väg och väg förresten. På vissa sträckor är det nog snällt att kalla det för väg. Sten, lera, gropar och ibland stora sjöar av regnvatten, där man inte ser om det finns någon botten, förekommer och ökar spänningen rejält.
Jag föredrar att åka söderifrån på vägen för att slippa gå ut långt mot de stundtals räckeslösa "stupen" vid möten med andra bilister.
I går gick jag en lång sträcka och smög mig då och då fram mot kanten för en snabb blick ner. Modigt av mig som knappt vågar stå på en stol.
Jag gick länge i det sköna vädret med blåsten i ryggen och njöt av allt det vackra. Mysigt att gå så här i lugnet, utan turister i bullrande husbilar och vasshornade tjurar. Turisterna håller sig hemma så här års och nötboskapen är bakom lås och bom.
Oj då! Jäklar! De är fortfarande ute! Tur att maken följde mig lite på håll i bilen. Snabbt in i säkerheten innan besten har bestämt sig för vad han ska göra med mig.
Det är fint det här, att få vandra med dig på Öland, så gott som dagligen. Skönt att du hann rädda dig undan från besten;)...
SvaraRaderaGod söndag!
kram
JAG HÅLLER MED PETTAN, det är fint att få vara på promenad med dig. Vilken intressant Ö.
SvaraRaderaTusen tack
Dom där långhornande utegångskorna brukar vara jättesnälla (och vansinnigt söta), fast det är klart.....säker kan man ju aldrig vara! *fniss*
SvaraRaderaKRAM
Susie
Gulp! Ingenting för mig, varken vad bråddjup eller bestar beträffar. Inte helt osökt kommer jag att tänka på Theorins böcker, där bergschakten stundtals förekommer frikostigt - med förödande konsekvenser.
SvaraRaderaHåll dig även härefter på säkert avstånd från både det ena och det andra!
Jag är också höjdrädd - får ilningar i benen om jag går för nära räcket på orgelläktaren...
SvaraRaderaJag undrar om det var den vägen vi åkte från Byxelkrok i somras. Den var väldigt smal och på ett ställe kunde vi inte mötas med en lastbil som fick backa undan. Men underbart vacker med utsikt mot havet nästan hela tiden.
Det är en fantastiskt vacker väg att åka, om än lite skraltig. Jag bara måste åka den någon gång varje år.
SvaraRaderaOch Highland Cattle-boskapen är så vackra, men tryggast är att sitta i bilen, absolut, även om jag tro att de är snälla eftersom de får gå lösa i naturen där även människor vistas. Kram