I går började jag med ett jättearbete, nämligen att flytta över flera års bilder av familj, släkt och vänner till ett USB-minne. Många bilder raderade jag direkt och jag började fundera över vad som egentligen är värt att spara för framtiden. Varefter fotograferandet har förenklats använder vi kameran alltmer och ibland ser jag personer som glömmer att uppleva nuet i sin iver att spara det till framtiden. Vad är värdefullt att spara då? Ja, det är efter vars och ens tycke förstås. Vissa bilder lever vidare och har en historia. Se på den gamla holländska 1600-talsmålningen "Flicka med pärlörhänge". Den väckte känslor och blev upphov till en roman och senare även en film flera hundra år senare.
Själv sparar jag gärna bilden av min farfar som jag har "förnyat" med nutidens teknik. Han var född i en statarfamilj på 1880-talet, var sedan kavallerist i många år innan han övergick till ett civilt arbete. Här håller han lite tafatt i sitt första barnbarn med sina stora hästskötarhänder. Bilden är tagen vid julen 1944, krig pågick i världen och året innan hade han mist sin äldsta son i en infektionssjukdom. En bild som berättar mycket.
En modernare bild av mitt syskonbarnbarn Felicia. Bilden är tagen på långt håll vid en strand. Vinden blåser runt hennes långa hår och hon har just byggt färdigt ett stentorn. Hon ler för sig själv och är jätteglad över att den översta stenen ligger kvar utan att tornet välter. Bilden hamnar i spara-högen.
Jag har väldigt svårt att slänga några bilder alls. Men en vacker dag ska jag försöka få lite ordning på dem. En underbar bild på ditt lilla syskonbarn.
SvaraRaderaKram
Det är så svårt detta med foton. Både min man och jag
SvaraRaderafotade mycket. Även Videofilmer, så mycket glädje vi haft av dem. Alla våra barnbarn har fått ett var sitt Album med bilder sen De var små och till viktiga skolavslutningar. Men tänker nu på den minsta
som jag är gammelmormor till. Vad skal lilla Axel få?
Det har blivit för modernt allting, tycker jag.
Usch ja, det är ett elände det här med att det går att ta så in i Norden många bilder! Det var liksom lättare förr, att sålla och kasta. Av en bunt med 36 pappersbilder blev det ytterst sällan fler än 4-5 kvar. Men idag ... *suck!*
SvaraRaderaDin bild av Felicia är helt ljuvlig! Såå somrig och finstämd och med fina färger och ett perfekt skärpedjup. Me like!
Flickan med pärlörhänge har jag i bokhyllan och jag har sett filmen också och på min hårddisk finns det flera bilder av tavlor som Vermeer målat.
SvaraRaderaHa en skön vintervecka!
Kram
Det är fint när man har berättelserna till de foton man sparar. Borde skriva ner det till de kommande generationerna (de unga som idag inte är intresserade, men som blir det när de blir äldre).
SvaraRaderaKram