Jag måste berätta om Elof

Denna vackra sensommardag, då min röda daglilja har slagit ut, kom jag på att jag måste berätta om Elof. Vem är det då? Jo, Elof Petersson kallas också den skrivande bonden, men själv säger han att det är fel. Han började nämligen inte skriva på allvar förrän han hade slutat med lantbruket. Elof föddes i Canada 1926 och kom till Sverige som treåring, med sina föräldrar som återvände till hembygden och tog så småningom över föräldragården. Efter en del "småskrivande" som några bygdelustspel som uppförts av en amatörteatergrupp, producerar han sedan tre romaner med några års mellanrum. De två första är slutsålda. "Länge står nordosten" handlade om det vanliga folket i byarna vid Ölands nordöstra sida och den andra "Vackra Karin oss till behag" är en historisk roman från Borgholms slott, om den vackra Karin som blev kungens undanskymda käresta. Den senaste "By i förvandling" finns fortfarande att köpa. Det blir kanske en bok till. Elof svävar lite på målet när jag frågar honom, men jag tror nog att han har något på gång. Full av beundran är jag, som har sex -sju inledningskapitel i byrålådorna, som troligen aldrig blir annat än påbörjade.

Allt går ju med elektricitet..

Den vackra gamla öländska gården där sidenateljén finns

På Skäftekärr sitter Gustaf V i sin soffhörna och tänker tillbaka på alla kungliga jakter i kronoparken. Felicia tyckte nog att han var lite otäck.

Då var det roligare att prova sin balans på hinderbanan

Ett besök på Café Svea är aldrig fel

Precis när vi hade ätit gårdagens middag, försvann elen efter några åskknallar på håll. Sedan satt vi där i halvmörkret och lekte lekar med vår unga gäst Felicia. Vem kan hålla i huvudet vilken sak som fattas av tio upplagda ting på bordet? Tja, ibland var det svårt. Vi gick och lade oss i mörkret och inte förrän vid tretiden i natt fungerade elen igen. Tidigare på dagen gjorde vi en liten rundtur, bland annat till en sidenateljé i närheten. Så vackra saker! Jag kunde inte motstå en tunn schal i blått.

Dagen efter loppis

Det blev ännu en lyckad loppisdag i hamnen. Vädret var bra och publiken strömmade till. Det var fjärde sommaren vi ordnade den här jätteloppisen och det är i stort sett samma säljare som återkommer varje år. Det är en så vacker miljö och hamnens företagare säljer kaffe, glass, laxmackor, korv och hamburgare som man får grilla själv på en stor grill, med mera, med mera. Många saker bytte ägare och som vanligt hade en del av "loppistanterna" mera grejer med sig när de åkte hem än när de kom. I dag ska vi pusta ut och sortera bort en del grejer som inte blivit sålda. Det blir en tur till soptippen nästa vecka.

Jätteloppis i Böda hamn i dag

Förra årets loppis

Just nu har jag i princip duschat med ena handen och packat det sista med den andra. I dag är det dags för den årliga loppisen i hamnen. Nu ska jag snart ner dit och se till att alla får den plats de vill ha och dela ut bord. Visst, jag ska själv ha ett bord också! Min förhoppning är att kassan är full, kartongerna tomma och fötterna inte alltför svullna i eftermiddag kl 15 när vi stänger. Det brukar vara en riktig folkfest och vädret är perfekt, varken badväder eller ösregn, så det kommer säkert många köpsugna.

Kalabalik vid dammen

Det var något på gång vid dammen. Ett gäng sparvar tjattrade upprörda och en rödstjärt stod som förstenad och stirrade mot en punkt vid dammkanten. Något rörde sig i vattnet. Ett snokhuvud dök upp och samtidigt dök en förskrämd padda ner mellan några stenar. Snoken, en stor baddare, slingrade upp på kanten och tittade på mig. "En redig lunch som kan hålla mig mätt i flera veckor"såg han ut att tänka. Jag, som inte kände att det var någon överhängande risk att jag skulle sluta mina dagar som ormföda, såg i stället ett skräckscenario där en efter en av dammens fiskar och paddor försvann. Min blick gick lite till höger och jag hajade till. En orm till! Nej, det visade sig vara ett gammalt tomt ormskinn. Den här snoken hade precis ömsat skinn. Dessutom hade han ett sår i sidan som gick igenom både det gamla och nya skinnet. Trist för honom. Hur som helst, vi bestämde oss för att stressa honom lite så han inte skulle tycka att det var trivsamt i vår trädgård. Vi stampade i marken,viftade med fiskhåven och petade bland buskarna och tog dessutom vattenslangen och spolade ner bland stenarna där han försvann. Vi får hålla extra utkik några dagar framåt efter den 1,30 meter långa ormen.

Kommunen frågar

Mina liljor börjar slå ut. Hurra!

I Böda Kronopark finns det ett rutnät av vägar. Bra med vägskyltar för det är lätt att blanda ihop vägarna och tappa bort sig.

Spindelnäten syns bra i kvällssolen.

Lite belöning för mödan

Det kom en enkät med kryssfrågor från kommunen. Kryssa för om du föredrar kommunal eller privat vård om det kostar lika mycket. Kommer du att vilja ha hjälp med att handla, sköta trädgård eller vad? Kära kommun! Jag kan inte svara på de frågorna. Förhoppningsvis kommer jag aldrig att behöva hjälp, men blir det så kvittar det vem som är arbetsgivare, huvudsaken är att jag får professionell hjälp. Känns som en ganska meningslös enkät som kostat en hel del av våra fåtaliga skattekronor. Dessutom mitt under semestertider med önskat svar inom några dagar. Även vi pensionärer kan ha saker för oss under den här tiden på året. Äsch, jag ska inte reta upp mig på allting. Vi tog en skön promenad i skogen i går kväll. Och tänk...jag hittade till och med en hel drös med små torra kantareller.

Vädrets överdrifter

Jag sitter i skuggan på norrsidan och pustar.  +29 grader, måste vädret vara så extremt åt alla håll?

Pelargonerna frodas och knoppas. De tycks gilla de här höga temperaturerna.

En blomma har fallit av. Den gör sig bra mot den gråa stentrappan.

Uppe mot den knallblåa himlen svirrar tornseglarna omkring och fångar dagens frukost.

Men! Det där är ingen pippi! Ett litet plan som säkert ska landa på vår eminenta flygplats Ölanda.

Vem är det som kommer sakta seglande där då? Rovfågel med kluven stjärt. En röd glada minsann! Svårt att se ordentligt i motljuset men den silhuetten tar man inte fel på. Då var den här dagen räddad. Det är ingen vanlig syn här uppe på norra Öland. Tänk att sitta i sin sköna soffa på uteplatsen och se rariteterna flyga förbi. Häftigt!

Sommarkväll

Äntligen fick vi en riktigt varm sommarkväll. Grilldoften från grannarna blandades med stråk av kaprifol och lavendel och Afrikas blå lilja började känna en längtan efter att visa sig i all sin prakt, nu när vädret till slut började likna det han var van vid från sin barndom på Madeiras sluttningar mot Atlanten. Min grannfru kom förbi igår och undrade om mina tomater hade börjat mogna. Hon var orolig över sina mängder av gröna tomater i växthuset. Jag lugnade henne med att jag hittills bara hittat några enstaka röda. Det är ju först den senaste veckan som det har varit riktigt varmt i luften, så allting är nog lite försenat även här på "Solen och vindarnas ö".

I ett solgult hav

I dag är det alldeles grått på himlen. Va!!! Sommaren skulle ju börja nu! För att ljusa upp morgonen får jag visa bilderna på den lilla blomflugan som njuter i ett hav av solgul Jungfru Marie Sänghalm, ett så vackert gammalt folkligt namn på den lilla gulmåran. Nu återstår bara ett par veckor av den tid då varenda byggnad, från fräscha välinredda stugor till små ruckel är uthyrda och hundratals människor passerar utanför på gatan varje dag. Det är lustigt att snart ingen kan klara av morgon- eller kvällsrundan utan en massa mätare på armar och ben. Är det inte intressantare att ha koll på den vackra omgivningen än att stirra sig blind på om pulsen ligger på 70 eller 90?? Jag fattar ingenting (som vanligt).

Byxelkrok

Det är inte så ofta vi har tid att turista i den egna hemtrakten, men härom dagen tog vi en ledig eftermiddag med goda vänner. Resan gick en hel mil norrut till Byxelkrok, som vintertid ligger ganska öde men nu är fyllt av turister. Vi besökte några gallerier, tittade in i flera av de små hamnbodarna och fikade på Mormors Café, som försökt behålla den gammaldags konditoriatmosfären. Precis när vi var i hamnen var det avgångstid för färjan till Oskarshamn. Bilar körde ombord och folk med packningar trängdes vid landgången. Det är en speciell känsla vid flygplatser, tågstationer och hamnar även om man inte ska resa själv.

Till och med en svamp kan få nog

Gråa moln över både land....

......och hav

Himlen växlar snabbt mellan grått och blått och jag springer ut och in mellan regnskurarna. I går natt kom det 24 mm och sedan dess har det kommit ytterligare några mm. Suga åt sig som en svamp, brukar man säga, men jag hörde på radion i morse att till och med kantarellerna börjar få nog av det här vädret. I går beundrade vi ovädersmolnen över Kalmar sund med Blå Jungfrun som en liten prick långt därute. Vackert och dramatiskt med molnformationerna över vattnet och faktiskt, några timmars sol som en present på Margaretadagen.

Dammigt

Min damm är en riktig glädjekälla (det blev nästan lite vitsigt). Det händer alltid någonting där. Fåglar kommer ständigt förbi för att bada, dricka, fånga insekter eller bara för att titta vad det är som plaskar. En padda har underhållit oss genom alla ljusa vårnätter med sin "sång". I vattnet simmar stora dykarbaggar tillsammans med våra 17 fiskar och runt vasstråna flyger trollsländor och fjärilar. Från början var de fem men de blir fler för varje år. Ibland sträcker en förbiströvande vildkatt försiktigt ner nosen och dricker sig otörstig och säkert andra djur också när det är tyst och stilla och vi sover. Vattenfallet består av ett cementrör och några skivor ölandsten och förhoppningsvis kommer clematisen Summer Snow att täcka röret snart.Vi vill gärna att det ska vara lite halvvilt så vi har inte rensat bort de blommor som kommer upp spontant runtomkring. Vi har haft dammen i fyra år nu och fiskarna övervintrar utan problem. Djupaste stället är närmare en meter och där har näckrosen sina rötter.

Dofter

En doft av kaffe

Blandas med lavendel och timjan

Jag kramar den varma mjukrunda muggen

En liten glädje i det stora hela

En kaffeskvätt med mjölk

Serverad av den jag delar livet med

Bra eller dåligt väder?

Övningskörning

Köer vid Trollskogens glasskiosk

Stenknäcken - en tuff typ

En ung stare funderar på att ta sig ett dopp i dammen

Är vädret bra eller dåligt? Det beror på hur man ser det. För semesterfirarna är det inget sol- och badväder men det innebär att alla aktiviteter som ordnas blir mer välbesökta. Skogsjärnvägen kör med fulla vagnar och i veckan har de till och med utbildat nya förare för att klara ruljangsen. Naturum Trollskogen har besöksrekord och vi får se hur det blir med torsdagens Trollskogens dag. Då kommer det alltid många besökare och det största problemet är att få parkeringsplatserna att räcka till. Hemma i mitt eget naturum härskar just nu stenknäcken som med sin elaka uppsyn sätter de andra fåglarna på plats. En ung och blyg stare landade en stund vid dammen och tog sig ett dopp. Nu ska jag ner till hamnen och fixa med morgonföredraget. Molnen ser mörka ut så vi får väl se om vi klarar oss utan regn.Håll tummarna!

Två små grisar gingo ut på vift

Nu har det anlänt två små grisar till järnåldersbyn i Skäftekärr. De är av rasen Linderödssvin, med anor från den ursprungliga husgrisen. Två riktiga sötnosar, som verkade mycket nöjda med sin stora fina inhägnad. De ska tillbringa resten av sommaren här till glädje för alla besökande barn (och vuxna). För övrigt är det ut och in mellan regnskurarna som gäller. Vad är det här? Kall vår och försommar och nu regn varenda dag nästan. Skulle vi inte gå mot ett varmare klimat? Ja,ja, hur det än blir med det så är dikesrenarna vackra som tavlor med blommor i alla färger tack vare den dagliga vattningen.