Jag kan inte låta bli....att om och om igen besöka den nästan tusenåriga kyrkan i Källa. Den utsöndrar ett sådant lugn trots att livet där knappast varit lugnt under somliga av de århundraden som den upplevt. Under perioder har den fungerat som försvarskyrka med skyttegluggar på en våning och skyddsrum för kvinnor och barn på en annan våning. Nu sover alla fridfullt under de platta liggande stenhällarna med gårdarnas bomärken svagt synliga och friden har sänkt sig över både byggnad och omgivande kyrkogård. Men kanske ändå inte...omkringboende kan vittna om en viss aktivitet nattetid och djupa suckar kan höras som ett eko från gångna tider.
F'låt att jag varit dålig med kommenterandet den sista tiden! Här har varit lite halvrörigt och en hel del att stå i efter att jag hämtat upp boken.
SvaraRaderaVisst är det något särskilt med riktigt gamla kyrkor? Även om jag är så fullblodsateist det bara går att bli blir jag påverkad av stämningen i dessa uråldriga byggnader. De rymmer mycket känsla, och då menar jag inte bara den sakrala. Och så är jag mer än imponerad av dåtidens arkitektoniska kunskaper! Tänk, att de fått till stora, överdådiga konstruktioner som står rycket hundratals år senare ... Man måste helt enkelt känna vördnad inför detta.
Kyrkor är vackra i sitt kalla stenbygge...kan kännas lugnt och rofyllt..det ser man..Kram Karina
SvaraRaderaVisst är den vacker. Berättelsen om nattliga aktiviteter löser frågan om varför huset intill är så svårsålt. Ser trevligt ut i övrigt men.... att bo bredvid den kyrkan avskräcker tydligen
SvaraRaderaDen kyrkan önskar jag att besöka. Så magiskt där den står tyngt av all historia.
SvaraRaderamargareta