En enda dag...

...återstår av året som gått och media är späckade med återblickar. Jag tittar hellre framåt och ser med förväntan på vad 2012 kommer att bjuda oss. Ett riktigt gott nytt år önskar jag alla från vår gröna ö med soliga strandängar och knallblått vatten. En och annan blomma lyser utmed dikeskanterna och i trädgården och guldfiskarna i dammen bryr sig inte om vinterdvalan utan är fortfarande pigga och tigger mat när man går förbi. Vårlökarna sticker upp sina gröna bladspetsar och på syrenbuskarna sväller bladknopparna. Ja,ja det kommer säkert lite vinter också men den kan aldrig bli så lång och tjatig som de senaste årens vita elände.En riktigt trevlig nyårsafton önskar jag er alla!

Stallet

Jag fortsätter min sörmländska slottsvandring och har kommit till det kungliga slottet Tullgarn strax norr om Trosa.  Gustav V använde det som "sommarstuga" och det var stor uppståndelse vid järnvägsstationen i Vagnhärad när kungen med följe anlände. Slottet ligger i en vacker park vid Östersjöns strand och numera finns det både värdshus och cafè där för sugna besökare. En byggnad som imponerar på mig, som levt med hästar en stor del av livet, är det gamla stallet. Det fungerar som cafè numera med bord i varje spilta och en bit bort ligger ett mera funktionellt stall, men en vacker byggnad är det. Nu närmar sig nyårsafton och många funderar säkert över helgens mat. Välj inte jätteräkor! Odlingen av dem förstör värdefull natur och räkorna är behandlade med antibiotika och annat som man inte bör stoppa i sig!

Historiens vingslag

En liten bit utanför Trosa ligger slottet Tureholm. Redan på 1300-talet byggdes det ursprungliga slottet på platsen . Det ägdes av riddare Nils Gädda och hette då Gäddeholm. Under århundrandena har det hänt mycket och bland annat har byggnaden brunnit ner en gång.  Den nuvarande byggnaden ritades av arkitekten Carl Hårleman och uppfördes på 1730-talet. Många mäktiga släkter har ägt slottet och idag är det familjen Bonde som, liksom många andra slottsägare, kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Pampigt är det och den långa uppfartsrampen är imponerande.

Hur jag mår? Tja, igår tog jag min första lite längre promenad men visst känner jag fortfarande av alla snitt i magen och det tämligen låga blodvärde som jag hade efter operationen. Det tar nog några veckor till innan jag är helt OK.

Strosa i Trosa

God fortsättning på er! Nu är vi hemma igen efter att ha tillbringat julen i Trosa. Den lilla idylliska staden vid Sörmlandskusten där vi tidigare har bott i 37 år. På annandagen var det sol och 12 grader varmt så vi tog en promenad utmed ån och torget innan middagen väntade hos kära släktingar. Vi blev så bortskämda med en riktig lyxmiddag! Trattkantarellsoppa, smaksatt med portvin och avredd med grädde, köttfärsbiffar av mufflonkött, det vilda fåret som finns här och var i Södermanland. Till biffarna serverades pressad potatis och rosepepparsås. Något att tänka tillbaka på när man sitter och petar i falukorven.

Nu är det dags...

... att stänga ner datorn och öppna dörrarna för att släppa in julefrid, julmys och julstämning i huset. Med vackra bilder som jag passade på att ta när jag besökte vår trädgårdsmästare önskar jag er alla:

En riktigt God Jul!

Tanzania

Nu när myspyset sprider sig överallt och julafton närmar sig med stormsteg kan det vara nyttigt att låta tankarna fara iväg någon annanstans en stund. Här på Öland odlas det mycket majs och när den har skördats återstår stubbåkrar med hårda, kraftiga majsstjälkar som så småningom plöjs ner i jorden. I höstas hade vi goda vänner på besök och vi passerade just en sådan här, lite tråkig, stubbåker. Våra vänner var på en studieresa till Tanzania för några år sedan och de berättade att där gick den fattiga bybefolkningen, mest kvinnorna, ut på åkrarna och tog tillvara de här stjälkbitarna för att använda till bränsle. Mina tankar går då ett sekel tillbaka i tiden när det var otroligt fattigt här på norra Öland och dessutom förbjudet för allmänheten att ta virke och ved i kungens skog. Då var varenda liten pinne värdefull och om det hade odlats majs här då, hade säkert de öländska kvinnorna också gått och plockat stjälkarna. Hur ser det ut om hundra år igen? Många tror att det är de afrikanska länderna som har sin storhetstid då.

För ett år sedan.....

...blev det en julhelg som somliga sent ska glömma. Hela Öland snöade in. En del anlände till sina fritidshus, hann precis handla julmaten och satt sedan instängda i snömassorna tills helgen var över och det var dags att åka hem igen. Släktkalas blev inställda, hemtjänsten fick åka bandvagn för att försöka ta sig fram till hjälpbehövande och vägarna gick inte att ploga utan fick grävas fram. Själva åkte vi bort precis innan det värsta började men hade lånat ut huset till släktingar. De hann knappast göra annat än skotta snö under hela helgen. I år uppskattar vi varje dag som går utan snöfall.

Från fönster till fönster

Otåligheten börjar krypa i mig. Jag går från fönster till fönster och tittar på småfåglarna, fiskarna i dammen som ännu inte gått i vinterdvala och grannens hästar långt bort i hästhagen. Ser verkligen fram emot måndag förmiddag då jag blir av med stygn och klämmor.Det kommer säkert att göra stor skillnad. Ett besök av sparvhöken blir ett välkommet avbrott. Så vacker där han sitter och spanar. Så kommer det plötsligt ett meddelande på datorn. "Du har vunnit!" Vad? Jag? Det är bloggaren Bestemor Drillo som haft utlottning och jag har vunnit ett par fina julgrytlappar. Oj, vad roligt! Genast är jag mycket gladare.

Årets mörkaste lördag

Ja, det sa de på Naturmorgon i morse och det låter hoppfullt. Redan nästa lördag ska det alltså vara lite, lite ljusare. Här går allting i ultrarapid. En julklapp då, ett julkort då och så lite vila emellan. I eftermiddag ska maken baka de jullimpor som vi har bakat till varje jul de senaste trettio åren (minst). Jag tar lite mindre farinsocker än vad som står i receptet. Det blir sex limpor som gräddas i 200 grader 25 min. I år får jag medverka som konsult! Trevlig lördag till er alla!

Klok som en kråka

Det är kanske inte precis med tanke på kråkfåglarna som vi köper fågelmat för tusentals kronor varje år. Tvärtom så har det nog hänt att jag försöker skrämma iväg dem om några börjar slita i talgbollarna och ta för sig av delikatesserna. Men iakttar man dem så är de kloka, uppmärksamma och kommunicerar med varandra, nästan lite Hitchcockkänsla ibland när de stirrar ner på en från trädtopparna. I går fick jag det bekräftat på P1:s nyheter. De är nästan lika smarta som vi! Man hade forskat på New Zeeland med kråkfåglar och bland annat ställt fram ganska djupa glascylindrar med lite vatten längst ner och med en godbit gungande på vattnet. Bredvid cylindrarna lade man stenar i olika storlekar. Kråkorna funderade och försökte fånga godbiten men cylindern var för hög. Det tog inte lång stund innan de kom på att för varje sten man stoppade i cylindern, höjdes vattennivån och godbiten kom närmare. De räknade också snabbt ut att om man stoppade i de största stenarna gick processen snabbare. Kanske klokast att säkra sin framtid genom att bli vän med dem i stället för att schasa bort dem!

Sitta ute en stund?

Ja, lite frestande ser det ut när man tittar ut genom rutan. Men på en försiktig promenad runt i trädgården fick jag knäppa kappan och dra ner mössan, men grönt och fint är det. Kryddorna ser friska och fräscha ut i sina krukor och en och annan pensé och ringblomma går att hitta. Det är så härligt med en sådan här decembermånad som kontrast mot förra årets snöstormselände. Och i den nyanlagda rabatten sticker små gröna toppar upp överallt. Stackare, låt inte lura er av decembersolen! Kryp ner igen!

Hoppets stjärna lyser

I dag mår jag ................................................................................. Nog om det! Jag kom plötsligt att tänka på att det bara är några veckor kvar tills ljuset börjar vända tillbaka. Vad fort det har gått! Det är också härligt att ha en snäll man som hjälper till att dra på höger socka på foten varje morgon när jag själv inte räcker dit på grund av det stramande snittet. Bilderna är från förra lördagen i Byxelkrok.

Dagsläget

Första natten hemma blev en enda vandring mellan olika soffor, fåtöljer och sängen. Inte mycket sömn! Men hur man från att sova gott på en dos morfin på sjukhuset plötsligt ska klara sig på två panodil är lite konstigt. Matlusten är borta och jag får fungera länge innan jag kommer på vad jag vill äta. En bit fisk med lite sås på till lunch och jag var mätt resten av dagen. Sjukhusmaten är inte precis aptitretande och jag kan inte låta bli att fundera över slöseriet med mat. En jätteskål/tallrik fylld med mat är också avskräckande. Att lyfta på locket och hitta cirka femton köttbullsliknande varelser i sällskap med tiotalet konserverade potatisar plus en stor hög tärnade morötter är mer än man står ut med när aptiten saknas. Nu tvingade jag i mig två och en halv köttbulle, en halv potatis och några morotstärningar. Där finns mycket att göra men en bra början skulle vara att kunna välja om man vill ha stor eller liten portion.

Bara ett litet meddelande

Sitter här med hopsydd mage efter dramatisk vecka med ambulansfärd, sjukhusvistelse och operation. Nästan död, sa doktorn, men jag är inte säker på om han menade den riktigt inflammerade gallblåsan eller mig. Återkommer!!

Äppel, päppel..

Jag passerade ett hus där hela gräsmattan var täckt av vackra röda äpplen. Oboy, tänkte jag, där skulle jag ta några bilder. Av en slump mötte jag sedan husvakten som sa att jag kunde gå in i trädgården och fota och gärna ta lite av de fina äpplena också. Nästa gång jag passerade var det inte lika fint ljus men några bilder blev det. De ovanligt stora, röda äpplena var precis lagom mogna nu i december men jag har inget namn på dem. I dag har vi gäster och det blir nog en liten tur runt vår del av ön så småningom men vi tar det lite lugnt på morgonen eftersom de anlände mitt i natten.

Hurra för det milda vädret

Förra året samma datum

Vädret nu är perfekt tycker jag som hatar is och halka. Det är sex grader varmt ute och halkar man så är det möjligen på vissna löv. Förra året , samma datum, hade vintern redan kommit för att stanna och snöskottningen fyllde vardagen. Ja, visst är det vackert och visst lyser det upp men ändå. Jag föredrar barmark. Nu ligger lussekatterna färdiga i frysen! Ska bara köpa en burk pepparkakor också så kan alla som tittar förbi få lite adventskaffe. Jag köpte förresten en flaska slånbärsglögg, tillverkad på Öland. Spännande! Det stod på etiketten att man även kunde stjälpa i lite från någon annan flaska om man föredrar lite starkare glögg. Jag kanske blandar i lite, lite för att få bort saftkänslan.

Hellre bakom kameran...

Man får stå ut med en del här i livet. Att i lugn och ro krypa tillbaka i sängen efter frukosten för att läsa morgontidningen brukar höra till de mer angenäma stunderna. Men inte idag! Att se sig själv såsom i en spegel när man slår upp tidningen är inte alltid så roligt. Men bra ändå att vi fick en fin presentation av vår nordöländska bok. Ute är det fortfarande plusgrader och fåglarna äter, dricker, badar och trivs. Det här lilla behändiga fågelbadet är praktiskt och välbesökt, man blir törstig av torra fågelfrön. Dags att putsa bästa fotofönstret igen ser jag på den dimmiga tonen på bilderna.