Första natten hemma blev en enda vandring mellan olika soffor, fåtöljer och sängen. Inte mycket sömn! Men hur man från att sova gott på en dos morfin på sjukhuset plötsligt ska klara sig på två panodil är lite konstigt. Matlusten är borta och jag får fungera länge innan jag kommer på vad jag vill äta. En bit fisk med lite sås på till lunch och jag var mätt resten av dagen. Sjukhusmaten är inte precis aptitretande och jag kan inte låta bli att fundera över slöseriet med mat. En jätteskål/tallrik fylld med mat är också avskräckande. Att lyfta på locket och hitta cirka femton köttbullsliknande varelser i sällskap med tiotalet konserverade potatisar plus en stor hög tärnade morötter är mer än man står ut med när aptiten saknas. Nu tvingade jag i mig två och en halv köttbulle, en halv potatis och några morotstärningar. Där finns mycket att göra men en bra början skulle vara att kunna välja om man vill ha stor eller liten portion.
Jag håller med dig! Jag har väldigt svårt att förstå att portionerna är så vansinnigt stora till ALLA på sjukhus. Är man nyopererad så varken vill eller kan man äta så mycket. Jag tror inte heller det är speciellt bra. Varför föreslår inte personalen att man kan få en halv portion eller en barnportion!?
SvaraRaderaStakkars deg.
SvaraRaderaØnsker deg god bedring, og håper du snart får overskudd til å publisere nye bilder og interessante betraktninger fra Öland.
Førjulsklem
Hej Kerstin!
SvaraRaderaTänker på dig och håller tummarna för ett snabbt tillfrisknande.
"Tröste" kram från mig.
/Ingemar
Det är säkert en stor omställning från sjukhusmiljön till hemmet, men det går nog fortare att vänja sig med det än tvärtom.
SvaraRaderaOnt är inget man vill ha och jag hoppas att du snart är fri från smärta och panodil och att matlusten återkommer.
Det låter egendomligt att servera såna jätteportioner. Undrar om det är likadant överallt eller om det sjukhuset du var på är extremt.
Krya på dig!
Oj, det låter lite jobbigt! Hoppas du snart får aptit och därmed kommer krafterna igen!
SvaraRaderaStyrkekram /Bea
Det tar sin tid efter en gallstensoperation innan matlusten kommer tillbaka!
SvaraRaderaBlev din man så ledsen när du var på sjukhus,så han raserat huset??
Kram !
Jadu, kära vän, det där med smärtstillande efter hemgång har jag funderat själv på ett antal gånger. Man kan ju undra hur tankegången varit i det fallet. Eller närvaron av logik? Om man ena dagen dunkar i en patient morfin så att denne är sky high, då har jag liite svårt att begripa hur samma patient den andra ska kunna hantera sina smärtor med vanliga, receptfria piller från apoteket. Fast det är klart, det är inte mycket inom den moderna sjukvården som jag numera begriper :o/
SvaraRaderaDet där med matslöseriet skulle väl vara något för dig att bita i (haha!) när du repat dig? En liten skrivelse till landstinget (är det väl i Sverige, va?) eller vart nu ett sånt påpekande ska riktas, kan inte det vara nåt för en rivig ölandskvinna..?
Det är mycket läkerier just nu, på alla fronter. Är just på väg med Lilla A till labbet och själv har jag en telefontid igen timmen därefter. Håhå, jaja ... *suck!*
Ha en så bra dag som det går!