fredag 16 december 2011

Klok som en kråka



Det är kanske inte precis med tanke på kråkfåglarna som vi köper fågelmat för tusentals kronor varje år. Tvärtom så har det nog hänt att jag försöker skrämma iväg dem om några börjar slita i talgbollarna och ta för sig av delikatesserna. Men iakttar man dem så är de kloka, uppmärksamma och kommunicerar med varandra, nästan lite Hitchcockkänsla ibland när de stirrar ner på en från trädtopparna. I går fick jag det bekräftat på P1:s nyheter. De är nästan lika smarta som vi! Man hade forskat på New Zeeland med kråkfåglar och bland annat ställt fram ganska djupa glascylindrar med lite vatten längst ner och med en godbit gungande på vattnet. Bredvid cylindrarna lade man stenar i olika storlekar. Kråkorna funderade och försökte fånga godbiten men cylindern var för hög. Det tog inte lång stund innan de kom på att för varje sten man stoppade i cylindern, höjdes vattennivån och godbiten kom närmare. De räknade också snabbt ut att om man stoppade i de största stenarna gick processen snabbare. Kanske klokast att säkra sin framtid genom att bli vän med dem i stället för att schasa bort dem!

5 kommentarer:

  1. Det visste jag inte att dom skulle vara kloka de stora otäcka Kråkorna som knycker maten från småfåglarna.
    Kram
    Anneli

    SvaraRadera
  2. Hej Kerstin!
    Ja, sitter man och studerar dem så verkar det finnas massor "innanför näbben" hos dem. Sedan så är det kanske inte dem vi köper all mat till... Att sitta och titta på en skata eller kråka kan vara riktigt stimulerande, det är när de börjar bli många som det är lite jobbigt. Det var faktiskt ett program på mitt i naturen i höst som handlade om kråkfåglar intelligens (korpar). De är så otroligt smarta vilken man som du säger kanske inte tror.
    Ha en fin helg!
    /Ingemar

    SvaraRadera
  3. Jag tycker faktiskt om kråkor, korpar och skator men precis som alla andra så vill man inte ha för många av dem samtidigt. De är väldigt kloka fåglar...man kan knappast lura dem på något sätt. Vi har en deal med dem...de får hålla sig utanför vår tomt och vårt luftrum och det går faktiskt ända tills det kommer någon ungkråka som inte har fattat galoppen. Uffe har en gång givit dem ett skrämskott i stjärpennorna, för att få dem att tänka till och så snart vi tar i ett skaft av något slag så håller de sig i periferin. Det var för många år sedan, men stamkråkan tycks ha skvallrat för de yngre avkommorna.
    Men under den smällkalla vintern som vi hade ifjol fick de vara med och dela på matbitarna med de andra.
    En fin fjärdeadventshelg önskas
    Kram
    Karin

    SvaraRadera
  4. Wow vilket foto NR 2.

    Vad kul att bli lite hemma på kråkfåglar. Lite kul för vet du först läste jag fjäderadventhelg här ovan ;-)

    Hur är det med dig nu Kerstin? Allt väl hoppas jag!

    Kram Ingela

    SvaraRadera
  5. Personligen så gillar jag både skator och kråkor, fast inte när dom tar över närmiljön helt. Just här hos oss syns dom sällan till, så man blir riktigt glad när man ser dom!
    TREVLIG HELG och HOPPAS DU MÅR BÄTTRE NU!?
    Susie

    SvaraRadera