Grönare och grönare

Lönn

 

Nu grönskar det i dalens famn, ja till och med i min platta trädgård blir grönskan tätare för varje dag.

 

Rönn

 

Naturligtvis håller både gräs och ogräs samma snabba takt, så det börjar bli dags att starta upp gräsklipparen.

 

Ask

 

Nästan en skräckupplevelse för mig, eftersom maken har svårt att se skillnad på trädgårdens små guldklimpar som gullvivor och pärlhyacinter och sådant som bara är att köra över. Det har varit många tragedier under årens lopp!

 

 

Det vackra vita

 

Lagom till Valborg slår magnolian ut. Min lilla stackare kämpar i en miljö som egentligen inte är den bästa, men på mera ombonade platser, som inne i Borgholm, är de så överdådiga så man bara häpnar.

 

 

Snart täcks våra ängsmarker och dikesrenar av ännu ett vitt täcke. Inte snö den här gången utan det är slånet som nu börjar blomma.

 

 

Ejdrarna som nu ligger i mängder ute på vattnet ser vita och svarta ut på håll. Vid en närmare titt finns det både rosa och grönt med i deras fjäderdräkt.

 

 

Men oj vad fort det går!

 

Men himmel! Nu händer det saker hela tiden. Hur ska jag hinna med allt? Varje gång jag tar en sväng i trädgården har något slagit ut alternativt vuxit en decimeter.

 

 

Julrosorna har hämtat sig efter snöchocken och är nu fler än någonsin.

 

 

Vinrankan skjuter nya skott snabbt som en automatkarbin. Den har i alla fall fått lite kompostjord runt fötterna. Men sen är det alla pelargoner, alla sticklingar och plantor till Öland spirar, klippa allt som ska klippas, fixa prislappar, fixa affischer, göra en gigantisk köttfärslimpa att frysa i lagom stora bitar, ogräset och så måste jag hinna med vårens glada gäster också. Jag tror jag sätter mig en stund och läser tidningen.

 

 

Strandbilder

 

Jag gick utmed stranden i solskenet och kände att det är dags att putsa av solbrillorna. Vårsolen reflekterade i vattnet och den vita sanden, nästan förblindande ibland. Runt den blommande salixbusken surrade det i luften av insekter, glada över att hitta något ätbart.

 

 

Det vackra, guldglänsande fjolårsgräset håller på att bytas ut mot det fräscha nya.

 

 

Även en gammal pinne kan bli snygg av en makeover.

 

 

Ute på stenarna flaxas det av många vingar nu. Strandpipare, rödbenor, måsar och tärnor. Härligt!

 

 

Men hur i all världen....?!

 

Men himmel, vad är det vi har köpt? En dator på fyra hjul? Det blir mycket grubblande och letande i instruktionerna de närmaste veckorna, innan vi har lärt oss allt. Men vi tar oss fram i alla fall.

 

 

Jag hann till och med njuta lite av den här vackra magasinsbyggnaden vid infarten till Borgholm på hemvägen.

 

 

Och den här gamla byggnaden. Vilka vackra hus de byggde förr, både bostadshus och uthus.

 

 

Att boka av på att göra-listan

 

Våra lavklädda stenar utmed vattnet skiner som solen. Så vackert! I går prickade jag av två "tunga" saker på att göra-listan, besök hos optikern och uppgradering av vår volvo med cirka 15 år.

 

 

I dag, medan jag vattnar magnolian, som vill ha mycket vatten på våren, funderar jag över dagens göromål.

 

 

Just det, köra ner lite bord till hembygdsgården. Det ser fortfarande lugnt ut på ytan där, men Öland spirar närmar sig med rekordfart och där emellan kommer Valborg.

 

 

Mera från Fyrön

 

Jag fortsätter min vandring på Fyrön. De här blå dörrarna måste leda till de gamla dassen. Jag kan förställa mig hur det skulle vara at ta sig dit i mörker, snöstorm och isande kyla. Då var det nog pottan som gällde.

 

 

Den unika blandningen av gammal kultur och specifik natur lockar mängder av turister hit.

 

 

"Storgatan" i byn!

 

 

Överallt berättar förvildade lökväxter om gamla tiders försök att få något att växa på den karga och utsatta platsen.

 

 

Fyrön

 

Som så ofta tog jag en sväng ut på Fyrön, eller Stora Grundet, som den egentligen heter. I den stilla kvällen mötte jag en holländsk dam, full av entusiasm. Det blev ett långt, långt samtal på engelska. Besvärligt att prata om fåglar på annat språk. Jag måste lära mig lite fågelnamn på engelska och tyska märker jag.

 

 

Så småningom kom jag vidare på min promenad. Fyrön har en gång i tiden varit en levande by med barnfamiljer och till och med skolundervisning.

 

 

Nu bor endast en person permanent men man ser spåren efter gångna tider. Mer om ön i morgon.

 

 

Kanske lite tjatigt

 

Just nu är det bara natur och trädgård som gäller hos mig. Lite tjatigt kanske för dem som inte har de intressena högst på sin tioitopp-lista. Men jag har några dagar nu som jag kan ägna åt allt som händer med en rasande fart utomhus. Och jag vill inte missa något. Titta bara på den häftiga taklöken som lyser i kvällssolens strålar.

 

 

För tio år sedan köpte jag några lökar och de hänger med. Inte vackrast av alla kanske men lite annorlunda. Fritillaria, klocklilja är namnet.

 

 

En delikatess för rådjuren, bergenia. De blir oftast uppätna innan de hunnit slå ut ordentligt. Vi får väl se hur det går i år.

 

 

Det skimrar i grönt

 

Plötsligt ser jag det...skimret i grönt precis överallt!

Björkarna har här och var fått små gröna blad. Stressigt! Man ska ju klippa rosorna när björkens blad är som musöron. Hmm. Hur stora är musöron? Jag kanske hinner.

 

 

Min ullungrönn slår ut sina stora blad när som helst.

 

 

Och den vilda löken! Kan någon tala om varför den alltid ringlar sina toppar. Det kanske bara är löken själv som har svaret på den frågan. Trevlig lördag!

 

 

Gamla och trogna

 

Det finns så många frestande tulpansorter. Jag har köpt en hel del under årens lopp. Men...en del blir inte alls vad jag har tänkt mig, andra är fina ett år och ser sedan mest ut som skräp. Men sedan finns det trotjänare. De här små knallröda fanns redan när jag flyttade hit. Jag gissar att de är minst 40 år gamla.

 

 

Den enda sorten tulpan som växer vilt på några ställen i Sverige, är den här botaniska tulpanen. Så vacker och sirlig!

 

 

Också en gammal sort som återkommer år efter år. Jag fick en fråga en gång om det gick att köpa några små lökar, men tyvärr blir de inte fler och fler utan håller sig tämligen konstanta.

Hungriga!

Grönsiska

 

Just nu, när många avslutar vinterns fågelmatning och det blir allt svårare att hitta butiker som fortfarande har fågelmat på lager, är våra fåglar hungrigare än någonsin.

 

Bofink

 

I vår trädgård fullkomligt kryllar det av bofinkar, bergfinkar, grönsiskor, gulsparvar med flera, med flera. En del stannar några dagar för att äta upp sig, för att sedan flytta vidare medan andra tänker bosätta sig här.

 

Stenknäck

 

En sak har de alla gemensamt: Hungriga!

 

 

Växer så det knakar

 

Äntligen kan jag förvara alla mina plantor ute i växthuset. Minusgraderna har försvunnit och blir det några till så blir det i form av lite nattfrost och det klarar mitt lilla växthus i isolerplast. Gurkplantorna blommar redan.

 

 

De precis omskolade tomaterna ser lite rangliga ut men det ordnar till sig till "Öland spirar" om tre veckor. Det är då jag ska sälja allt som jag inte behöver själv.

 

 

Ute i trädgården tränger hyacinterna sig fram mellan lavendelplantorna.

 

 

Tidigt en vårmorgon

 

En tidig morgon vid havet. Det händer inte så mycket och visst är det skönt ibland. Sädesärlan letar flugor på stenen som sakta värms upp av solen.

 

 

Det är lågt vattenstånd och en skrattmås står mitt ute i viken och putsar sig.

 

 

Från en taggig gren sjunger rödhaken, en av de hundratals som just nu rastar här.

 

 

Ditten och datten

 

Mmmm, vilken mysig helg! Lite plock av och till bland fjolårsståndare och löv. Jag var inte ensam där som synes. Dessutom en god lördagsmiddag med trevlig pratstund hos goda vänner. Kan inte bli bättre.

 

 

Det lyser blått lite överallt av luktviolerna. En favorit. Vem minns inte tablettaskarna med violsmak.

 

 

Och över alltihopa kretsar tranorna i stora flockar högt uppe i det lite disiga vädret. Ofta hörs de innan de kommer inom synhåll.

 

 

Melodikrysset och annat

 

I går, när det var dags för Melodikrysset, bytte vi våra vanliga platser runt köksbordet mot det här fina stället.

 

 

Maken skötte pennan och räknade kryssrutor medan jag lyssnade, tittade mig omkring och studerade vårens framfart.

 

 

Den lilla trädlärkan höll sig stadigt i skydd bakom grässtråna och ville inte ställa uppför ett fint porträtt. Hon var mer intresserad av allt ätbart hon kunde hitta i fjolårsgräset.