Allt känns upp och ner

Konstiga tider vi lever i! Ska man vara glad eller oroa sig över fladdrande fjärilar redan i första halvan av april? Alldeles för tidigt!

Eller blommande gullvivor? Vi brukar ge mamma en bukett gullvivor på hennes födelsedag den 12 maj. Nu blommar de nästan en månad tidigare.

Glada är vi i alla fall för den bästa påskpresenten någonsin. En liten barnbarnsbarntjej! Det lär ju dröja innan vi får träffa henne, men vi får bilder nästan dagligen från hennes omtänksamma mamma.

Vi fortsätter att umgås

Här fortsätter vi att umgås, grannarna och vi. Visserligen har vi infört några mindre säkerhetsåtgärder, men det är mest för att barnen inte ska vara oroliga. I går till exempel sågs vi en stund ute i naturen. Vi höll förstås ett behörigt avstånd på cirka 100 meter, men det var trevligt ändå!

Med dagens teknik fungerar det mesta!

Jag pratade med mamma (98 år) i telefon. Hon var bekymrad över att folk hamstrade så att jordgubbskrämen var slut i hennes butik. Jag, som inte köpt sådan kräm på säkert 25 år, blev sugen och inhandlade ett paket i vår suveräna butik. Eftersom vi har femtio mil emellan oss, kan jag inte bjuda mamma. Vi får äta själva.

Naturkrafter

Det blåser och blåser. Jobbigt på många sätt men också lite häftigt. Och vackert!

Ovädren drar förbi och mellan dem tittar solen fram lite kort och skapar en regnbåge från land och ut över havet. Mäktigt det också!

Här var det en annan form av naturkraft. Havsörnen imponerar.

Se, nu tittar lilla solen in igen...

Ja, slut på den förlåtande tiden, då stearinljusens lågor dolde det mesta. Nu skiner solen in genom otvättade fönster och bestrålar pelargoner som ska beskäras och planteras om.

Den avslöjar gamla dammgömmor, som ingen hade sett annars och bekräftar min misstanke om att flertalet av husets textilier skulle må bra av några varv i tvättmaskinen. Ja,vad får man inte stå ut med när den efterlängtade våren gör entré.

Ute var det lite morgonfrost på marken. Skönt, då kan trädgårdsarbetet vänta lite.

Det blåser och blåser

Varmt i luften, men denna tröttsamma blåst! I går försökte jag fixa lite i trädgården, men när jag har lagt ner samma lavendelklipp tre gånger i korgen och fått hämta det på diverse platser, gav jag upp.

Annars är det ju väldigt lämpligt att ta en tur runt med sax och sekatör just nu, innan alla blad tittar fram. Jag ska prata med någon djurhållande granne om ett lass gödsel också. Många växter i min trädgård skulle bli överlyckliga över en festmåltid.

Annars håller jag mig mest inomhus just nu, för jag kan känna att det flyger runt en del hasselpollen också. Men, inget ont som inte har något gott med sig. Jag har härjat runt en del med dammtrasa och våta trasor. Delar av möblemanget skiner som solen (av lycka kanske?)

Jag har hunnit förbereda min bildvisning i morgon kväll på Röda Korsets årsmöte också. Kommer säkert att bli jättebra!

I väntan på sotaren

Så där ja! Nu har vi snart klarat av den första oxveckan. Många plusgrader ute men blåsigt, blåsigt.

Vid bron till Fyrön stänker det rejält ibland. 

Jag har hunnit med en tur till biblioteket under tisdagen, besiktat bilen i Borgholm under onsdagen och idag väntar vi på sotaren. Besiktningen av bilen gick bra och nu håller vi tummarna för att besiktningen av köksspisen också faller väl ut. Vi eldar dagligen och har därför bett att få en extra halvårskoll av den.

I Borgholm måste jag alltid ta en titt på slottet. Så fascinerande med sin långa historia. I går tänkte jag på prinsessan Ingeborg, som kanske stod här och väntade förgäves på att maken Valdemar skulle komma hem igen. Dessvärre kastades han i en fängelsehåla av sin bror och fick svälta ihjäl efter Nyköpings gästabud 1317. Hårda bud på gästabud på den tiden!

Vår redan?

En påminnelse om att våren inte är långt borta, hittade jag i brevlådan i morse! Nu kan jag sätta igång och drömma igen om den trädgård som kommer att slå alla med häpnad (hahaha).

Under tiden vill jag verkligen slå ett slag för oasis, detta material som får allt grönt att överleva (till skillnad mot mig). Den här krukan gjorde jag till allhelgonahelgen och den är fortfarande lika fin efter en och en halv månad.

Utsikt från sovrumsfönstret med en nästan full måne.

Men.....?

En god morgon.När jag vaknade såg jag en starkt lysande stjärna genom sovrumsfönstret. Så vackert! I dag har jag "ledig" förmiddag men under eftermiddagen ska jag iväg och leverera hembygdsföreningarnas årsbok till ICA-butikerna. Alltid är det något.

Men så började jag tänka efter. Vad skulle jag göra om jag inte alltid hade så mycket att göra? Laga mat och baka kanske? Men vi äter redan alldeles för mycket av sådant som vi inte borde äta. Sticka och sy då? Hmmm, är inte så duktig på det och jag tror att barnbarnstjejerna inte uppskattar mina lite sneda och vinda hantverk.

Kanske tur ändå att schemat är fullspäckat. Det går ju inte att ligga på soffan och läsa Femina och äta praliner jämt!

Trevar sig fram i mörkret

Men...vad är det för tråkig novembermånad vi har fått? Mörkt, blåsigt, disigt! November är väl aldrig så kul, men i år slår den rekord. Tur att den snart är slut.

Med lamporna tända överallt letar vi efter ljusstakar, stjärnor och dukar. Alldeles snart 1:a advent och då ska det vara klart. Lite hyacinther och någon amaryllis så är julen klar hos oss. Behöver inte vara mer tycker vi. Jo, vi ska förstås slå in paket till julklappsspelet med familjen och skriva julkort. Det får bli nästa vecka.

Men...egentligen börjar vi redan se fram emot nästa jul. Om allt går väl har vi en ny liten medlem i familjen då. Ska bli så kul!

Plötsligt går inte tiden så fort

Plötsligt går tiden långsammare än vanligt. Jag vill börja tända ljusslingor,ljusstakar och julpynta utekrukorna i trädgården, men...jag vill inte heller tjuvstarta.

Nästa vecka kan jag börja så allt är klart till advent, men nu är det en hel lång helg framför oss utan allt detta pyssel. Mörkt, regnigt och blåsigt är det också, så knappast någon ide att gå utanför dörren.

Men...det är kanske det vi nutidsmänniskor måste träna på....att bara vara.. utan all stress och fullskrivet schema. Inte så lätt alla gånger.

Mörkret har oss i sitt grepp

Vad gör man när det är så mörkt och kulet så Erik blinkar hela dagen...

...och knappt en enda fågel är synlig?

Jo, då skickar jag ut gubben med vårt universalhjälpmedel för att fiska upp lite algbildning i vattenfallet. Denna rostfria spaghettislev är ett av mina bästa hjälpmedel och är användbart till mycket. Tex peta ner grejer från högsta hyllorna i köket. När han var klar utomhus var det dags för fika och ännu ett avsnitt av The Crown. Vilken bra serie!

Någonstans....

Någonstans där inne i buskaget...skulle den gråhuvade sparven finnas. Längst ute på Trollskogens nordvästra strand....

...mitt emot Långe Erik på andra sidan viken. Äntligen orkade jag traska dit efter en veckas förkylning. Vi var många som stod där och spanade, men...sparven ser ut att ha flugit vidare!

Dagen avslutades med höstfest i hembygdsföreningen. I kastrullerna simmar 150 kroppkakor omkring. Drygt 40 personer blev vi, som fick en trevlig kväll med bland annat intressant föredrag om Ölands våtmarker och gäddor, trevligt presenterat.

Fåken, fåken, fåken

Fåken, ni vet den där speciella formen av snöstorm, som ibland drabbar Öland, den kommer att försvinna. Ja, åtminstone om Svenska Akademin får bestämma. Ordet fåk används inte längre och ska därför ge plats i deras ordlista åt en massa konstiga nysvenska ord.

Välkomna till Öland, bästa akademi. Gå in på första bästa ICA-butik, så får ni höra ordet fåk hur många gånger som helst, en dag när svarta snömoln tornar upp sig över ön.

Det är klart att de inte kan veta allt i den där akademin, även om de tycks tro det, men vi kan upplysa dem om att fåk är ett ständigt använt ord under vinterhalvåret hos alla med anknytning till Öland.

Så det så!

Om att sila mygg och svälja kameler

 

När jag en gång i tiden arbetade i en kommun, fick man böna och be på sina bara knän om man behövde ett par nya pennor. Ville däremot tekniska nämnden ha en ny maskin för någon miljon gick det väldigt bra, eller som någon då sa: "Pennor och tejp klarar de av att hålla koll på, men mer komplicerade saker vågar de inte protestera mot". Lite så känns det nu när jag läser dagens tidning. Skatt på plastkassar och skatt på de minsta plastpåsarna till frukt och grönt. Hmmm.

 

 

Inget större problem för oss. Vi har snart bakluckan full med tygkassar och andra små nätkassar i olika modeller. Men... det känns ändå som om regeringens fokus har hamnat fel.

 

 

En titt i fotodagboken

 

Kul ibland att titta på dagens datum bakåt i tiden. Vad gjorde jag då och hur såg det ut då? Tja, ganska likt. 2009 var det gott om de vackra bären på benveden, precis som i år.

 

 

Hösten känns lite tidigare i år. Trädgårdsmöblerna är redan inplockade. 2011 kunde man sitta ute någon vecka till.

 

 

Mina tomater är slut för länge sedan. Verkade mogna mycket tidigare än 2012.

 

 

Rosor i oktober är härligt. Det hade jag 2014 och likadant i år. Mina "Lill Lindfors" blommar fortfarande alldeles utanför ytterdörren.

 

 

Förra året var vi på släktkalas uppe i Sörmland och dotterns lilla katt Siri, var alldeles nyinförskaffad. Hon har hunnit med mycket bus sedan dess.

 

 

Lokala ordningsföreskrifter

Vi börjar inte mata fåglarna före 1 december säger jag. Det blir dyrt nog ändå med dessa mängder av fågelmat som går åt. Gubben däremot, tycker inte att den regeln gäller för sådant som redan finns i förrådet och nötväckan håller med honom.

I dammen kämpar de sista näckrosorna emot så länge det går och hejas på av grönfinken som badar fötterna.

Den här krukan har jag tänkt tömma och ställa undan så många gånger, men inte kan man göra det när det hela tiden slår ut nya små penséer! Jag är benägen att utnämna penséerna till de största överlevarna av alla trädgårdens blommor. De börjar nästan blomma under snön på vårkanten och ger inte vika för höstens frostnätter. Mysigt!