Skördefestvecka

Nu är det skördefestvecka på Öland! Nästan så att vi delar in hösten i två perioder. Före och efter skördefesten. Vi inbillar oss att det ska bli lugnt och skönt efter den stora festveckan, men så är det inte. Det är då vi ska hinna med allt vi inte hann fixa innan. 

Hur som helst. Nu laddar vi för att ta emot gäster. Vi får huset fullt framåt torsdag kväll. Så himla trevligt, men de vet också att de i stort sett får klara sig själva. Det brukar gå bra. Våra gäster brukar ta hand om oss mer än vad vi tar hand om dem.

För vi är ganska upptagna. Inte med fågelskådning, även om jag i svaga ögonblick kan känna, att jag hellre skulle vara ute i naturen med kamera och kikare, men....

har man lovat så har man! Vi tillbringar både fredag och lördag vid vår fina hembygdsgård, där vi har öppet med fika, korv, lotteri, försäljning och lite annat. Kul det också!

 

Det lunkar på

Vädret här på norra Öland är minst sagt växlande. Jag tror att vi har alla vädertyper dagligen. Från sol och varmt till regn och kulingvindar. Coviden har inte riktigt släppt sitt grepp ännu. Hostar, nyser och snyter mig fortfarande i attacker. Men inne på fjärde veckan borde jag ändå vara smittofri.

Matpriser, elpriser och stigande boräntor. Runt 1990 hade vi ett bolån med 17 procent ränta, så vi har varit med om värre. Men jag har blivit lite mer noga med att kolla extrapriserna i vår ICA-butik. Och slopa all mysbelysning på kvällarna. Det får vänta till adventstiden, då vi ändå måste ha några ljusstakar tända. På bilden är det en biff på grönkål och eldost + ägg och serverad med bacon till extrapris. Eldost är en svensk variant av haloumi. Riv osten, hacka grönkålen och blanda med 2-3 ägg och stek i rapsolja. Riktigt gott! 

Min lilla pelargon, australe, har jag haft i drygt 15 år nu och delat med mig många plantor av. Ett år fick jag ihop 16 plantor, varav 14 tog sig.  Bara att gå lös med en vass kniv och skära i småbitar på vårkanten. Australe blev Årets pelargon någon gång i början av 2000-talet och det var den verkligen värd!

I år bjuder den härliga hösten på mängder av både rönnbär, slånbär och oxelbär. Roligt, för då kan det bli en bra fågelvinter igen. Alltid något att se fram emot!

 

Femte dagen med covid

Vi har varit i vårt andra hem en dryg vecka. I den lilla staden Trosa. Efter några dagar med härliga utflykter till omkring liggande fina naturområden och mysiga kvällspromenader bland gamla hus och gränder, började maken att känna sig hostig. Vår dotter var förkyld, men vi hade undvikit att träffa henne, men när hon ringde och berättade om snabbtest med covid, kände vi att det var dags att testa gubben. Jaha, han hade covid. Möjligen smittad av lilla ungen som hade umgåtts med sin mormor dagen innan hon insjuknade och som vi sedan hade träffat vid en fikastund utomhus. Små barn är riktiga smittohärdar!

Eftersom han ändå var relativt pigg och tyckte att han orkade köra hem på femte dagen av sitt hostande och snörvlande, så startade vi mot Öland. Allt gick bra men jag började känna av min hals mer och mer under resan. 

Första dagen hemma hade jag 38,5 och kände mig som ett vrak. Ingen tvekan längre. jag hade också drabbats. I dag är det första dagen som tempen ligger under 37 på morgonen. Vi pratar om Asiaten, det där viruset som vi hade i mitten av 1950-talet. Jag har nog inte haft feber så länge sedan dess. Och tänk om vi inte hade tagit våra fyra sprutor. Hur sjuka hade vi varit då? Vågar inte ens tänka på det.

I dag känner jag att det kanske börjar gå åt rätt håll. Men trött och matt, hostig och snorig och all möjlig konstig värk i diverse leder och muskler. Inte roligt alls, men så tacksam för vaccinet. Ska boka tid för den femte sprutan så snart jag orkar bläddra fram rätt sida i datorn.