Återanvända

Jag har en yllekofta som jag stickade för snart femtio år sedan. Varför använder jag inte den längre? Den har legat undanstoppad i ett skåp alltför länge nu. Några stygn i en söm och en försiktig handtvätt, så är det dags att använda den igen.

Samma sak med den här tröjan. Den påminner mig om en mysig tjejhelg för kanske fyrtiofem år sedan. Jag och min väninna Ulla fick en helg för oss själva, då vi växtfärgade massor av ullgarn, åt god mat med gott vin och skrattade mycket. Så härligt! Sedan stickade jag massor förstås och har bara några små nystan kvar med etiketter om färgbaden. Tagetes bland annat.

Nutid då? Jojo! En trave sockor är överlämnade till behövande under den senaste Trosa-resan. Nu håller jag på och stickar disktrasor. Så himla kul! Fick en i present av svägerska, stickad i bomull-bambu som tål 60 graders tvätt, så nu har jag köpt eget garn och stickar på. Hej då alla wetexdukar!

Passar ju bra att sitta inne och sticka nu, när vädret är för bedrövligt!

 

Snömos och kvinnodag

Så var det dags igen! Det faller lappvantar från himlen. Lappvantar förresten, det kanske man inte får säga längre. Samevantar då. Äsch det låter lite konstigt. Hur som helst, det har snöat massor över krokus och snödroppar och dessutom blåst ordentligt. Inte kul och man vänjer sig aldrig vid de här bakslagen varje år.

Det är den internationella kvinnodagen också! Behövs den, frågar man på lokalradion. Så klart, men man får inte glömma de andra 364 dagarna. Det är väl fortfarande så att en kvinna behöver vara tio gånger så duktig för att nå samma position, som en man inom samma yrke och dessutom få samma lön. 

Jag ska inte trassla in mig i skillnaden mellan kvinnligt och manligt, för det kan bli hur långt som helst, men till en liten del handlar det ofta om kvinnans attityd också. Jag har varit på många resor och kurser tillsammans med andra kvinnor som ingående berättar hur de har förberett för makens ensamma vecka. Lagat mat, skrivit på vilken dag han ska äta vilket och lagt fram kläder i högar. Vaaa?! Kan inte en vuxen karl klara sånt själv?

Jag är så gammal så jag kommer ihåg när Lennart Hyland introducerade Frufridagen någon gång på 1950-talet. Det var något väldigt uppseendeväckande. En dag skulle alla män laga mat och ta hand om barnen, så den lilla frun fick ledigt. Det skrevs rubriker och löpsedlar om denna märkliga händelse. Numera är allt fler pappor lediga med sina småttingar och ingen tycker det är konstigt att man turas om i köket. Lite har hänt ändå.

 

Föösta toosdan i mass

Konstig rubrik idag kanske? Men alla som är bevandrade i de småländska och i någon mån öländska dialekterna förstår precis. Första torsdagen i mars firar vi dialekterna genom att äta marsipantårta eller rättare sagt "Föösta toosdan i maass äter vi massipantåta!" Härligt!

Härligt är det också att den första vårmånaden är här, även om februari också hade sina ljuspunkter. Men nu...varje dag hittar jag nya blommor i trädgården och gäss och tranor flyger förbi ovanför huset. Eventuella bakslag beträffande vädret kan inte bli så långvariga.

Bara att ta till sig av de glädjeämnen som fortfarande finns!