Min försummade trädgård

Musöron på björken

Överraskning bakom växthuset

De vilda tulpanerna är mer än vilda

Alla kämpar vi på, var och en med sitt

På en skogspromenad i går fick jag plötsligt se att björkens blad såg ut som musöron. Oj då! Det är ju då som man ska klippa rosorna. Full fart hem, hittade sekatören och började klippa. Det blev en hel korg full med små rosenkvistar till komposten. Samtidigt hittade jag en hel liten bukett av penséer bakom växthuset som jag inte hade sett tidigare. De vilda tulpanerna sprider sig och börjar nästan bli lite besvärliga. Själva blomman är söt men den har massor av fula blad som sticker upp överallt. Medan jag jobbar på i trädgården kämpar sädesärlan med sitt bobygge. Det ser ut att kunna bli ännu en rolig sommar med busiga sädesärleungar överallt.

På äventyr i alkärret

I går skulle jag gå en tur igenom det vackra kärret alldeles bredvid vår hamn. En markerad stig löper igenom området och leder till en träbro över ett brett och djupt dike innan man kommer ut på strandängarna. Det började så bra. Solen sken och det var himmelskt vackert. En halsbandsflugsnappare visade upp sig och sjöng en liten trudelutt och på marken blommade vitsippor och svalört. Stigen var bred och fin, till att börja med. Efter ett tag började det bli vått och lerigt men det gick fortfarande bra med mina Goretexkängor. Så plötsligt, var stigen försvunnen och stora vattensamlingar bredde ut sig. Jag försöker gå runt dem, tänkte jag, och gav mig ut i okänd terräng. Det blev bara blötare och blötare om fötterna och jag försökte balansera på nedfallna grenar och trädrötter. Långt bort anade jag diket där bron till friheten fanns och jag drog en suck av lättnad när jag äntligen kom fram till dikeskanten. Femtio meter kvar till bron och jag hade klarat av strapatserna. Men, NEJ, bron hade lossnat av vårflödet och låg och guppade i diket. Det gick inte att komma över de djupa, leriga kanterna och det forsande vattnet. Bara att ta sig tillbaka hela den långa vägen igen. Hur det känns idag? TRÄNINGSVÄRK!!!

Knotiga tallar

Utmed norra Ölands stränder finns det gott om gamla,vindpinade tallar. Många av dem är planterade för mer än hundra år sedan för att hålla sanden på plats. De växer långsamt i det magra underlaget och de vrider sig, pinade i stormarna under höst och vinter. Till slut dukar de under och förvandlas till fantasieggande skulpturer, som länge ligger kvar på sanddynerna. Den hårda, tätvuxna veden tar lång tid att bryta ner. I morse "badade" en lövsångare bland mina nattfuktiga växter i rabatten. Han vände och vred sig bland de våta bladen och njöt verkligen när vattendropparna stänkte över honom. Jag ska också ut och njuta nu, bland annat av de första gullvivorna.
Trevlig helg!

Ett magiskt ljus

Vissa dagar är ljuset över Öland så vackert att man bara drar efter andan. Gränserna försvinner mellan himmel och hav och soldiset bäddar in allt i ett mjukt täcke. Till och med gotlandsbolagets färja mjukas upp och förvandlas till ett övernaturligt väsen långt därute bland rastande ejdrar och svärtor. Nu är vi gästfria igen (hahaha ursäkta vitsen) och idag får vi ta i tu med tvätt, trädgård och annat nödvändigt. Men det blir nog en liten sväng ut i naturen också i det ovanligt varma vädret.

Skurkvarn

I går blev det en tur utmed stenkusten med våra gäster. Den unika skurkvarnen är både estetiskt vacker och intressant. Den drogs runt runt av oxar och senare hästar innan vindkraften tog över, när stenar skulle slipas. Stenindustrin med brytning av ölandssten var av stor betydelse för norra Öland och en vackert slipad och skuren sten kunde ge mer i årsinkomst än ett magert jordbruk. Fortfarande finns det stenindustri i mindre skala och öländsk sten finns på många ställen ute i världen.

Vilken härlig dag..

Öland bjöd på sitt vackraste väder i går och vi kunde vara ute med våra gäster i stort sett hela dagen. Överallt fanns det fåglar och i hagarna blommade det för fullt. Tack vare den kalla våren finns det fortfarande mängder av blåsippor, svalört, vitsippor och stora tuvor av doftvioler. I dag ska vädret försämras så det kanske blir mest guidning per bil. Kommentera hos er alla får jag göra i slutet av veckan.

Dimman lättade

En och annan fågel gick att urskilja...

..och stora fåglar var lättare att se

Plötsligt lättade dimman och sädesärlan blev lika glad som vi

Vi fick några soliga timmar i går när dimman hade lättat. Framåt eftermiddagen reste våra första gäster iväg med sin husbil mot Österlen (jag blir lite avundsjuk) och några timmar senare kom nästa gäng ifrån de djupa värmlandsskogarna. De behöver verkligen komma ut och se lite vår och grönska (hahaha). Så idag blir det nya utflykter till fågellokaler och andra platser som vi gärna vill visa upp för våra gäster.

Lützendimma

Snart vaknar gästerna i husbilen och vi ska ut och titta efter fåglar. Men dimman ligger tät över Öland idag så vi får nog treva oss fram och lyssna efter fågelljud. Nu ska jag ta fram bullpåsen ur frysen och packa utflyktskorgen. I morgon får ni höra hur det gick!

Hurra, det regnar inte!

Slånet börjar blomma vid norra udden...

...men de blå balkansipporna blundar i gråvädret

En bit av trädgården sedd ur fågelperspektiv

I går kväll var jag på en konsert. Favoritkören, sexton nordölänningar i sin bästa ålder, mellan tjugo och femtio, som de själva sa, uppträdde. Många duktiga solister, trumpetsolon och ett överraskande program, allt från ABBA till Ronja Rövardotter och lite gospelbetonat däremellan. Härligt! På förmiddagen blev det en tur till Ölands norra udde där jag såg att slånet har börjat blomma. Jag träffade också några killar som placerade ut stenar på infarterna till gamla körvägar ut i naturen. Jag tackade dem av hela mitt hjärta. Jag hatar husbilar som kör rakt ut i naturen och placerar ut sitt pick och pack som om det vore deras privata område. Förbjudet enligt lag och dessutom stör de växt- fågel- och djurliv! När jag pysslade lite i våra sommargästrum på övervåningen, kunde jag inte låta bli att ta bilder ner över ägorna. Det blir ett helt nytt perspektiv "när man ser det lite grann från ovan".

Regnig fredag igen

Kejsarkronans bladrosett är pärlbeströdd

Solstol förvandlad till regnstol

Påskliljan böjer sig under tyngden av vattendroppar

Under min utflykt till södra Öland förra fredagen regnade det 27 mm och i går var det dags igen. Regnet föll hela dagen och det var bara några få plusgrader. Till och med grodan vid dammen börjar tröttna och hans sång lät inte längre så entusiastisk den här natten. Men halv fem vaknade jag av att rödhake och taltrast sjöng utanför fönstret så jag anade att regnvädret var över för den här gången. Jag får lite abstinens när vädret inte tillåter att jag är utomhus med kikare och kamera. Det blir nog en liten tur idag men jag måste hinna ställa i ordning lilla gästhuset också eftersom goda vänner är på väg.

Skönhetstips!

Hallå där! Du borde prova ett schampo med balsameffekt!

Såja! Det var mycket bättre! Nu är det bara naglarna som behöver klippas lite.

Hör du min blåögda fröken. Känner du inte att underkjolen hänger under?

Det skadar inte att titta sig i spegeln några gånger om dagen!

I dag blir det en home makeover med dammtrasa och dammsugare. Både i helgen och i nästa vecka får vi besök av kära vänner så nu måste jag förbereda både mat och sängplatser så vi hinner njuta av samvaron med våra gäster när de väl har anlänt. Dessutom öser regnet ner ute så det passar bra med inomhusarbete idag.

Vid strandkanten

Man tröttnar aldrig på stränderna här omkring. Varje dag bjuder på nya upplevelser! Hur kan vattenytan formas i ett perfekt rutmönster? Är det den sista snön som lagrats mellan stenarna? Nej,vid närmare anblick ser jag att det är skum. I dag bidrar det svaga solljuset till att stenar och alger visar sig i sina vackraste färger och gulsparven i oxelbusken bredvid passar precis in i färgskalan. I går natt gick ett stort fartyg på grund femtio meter ifrån kusten. Ansvarige man somnade!! Fartyget kom loss för egen maskin och efter kontroller av kustbevakningen kan man konstatera att inga farliga vätskor läckt ut. Vilka risker vi utsätter naturen för hela tiden!! Förstörda kuster och badvatten skulle också innebära en ekonomisk katastrof för våra öländska kommuner, då vi till stor del lever av inkomsterna från turism.

Sand, sten, vatten och sjöbodar

Att öppna dörrarna mot havet en varm sommarkväll, med ett dukat bord och svalt vin i glasen, kan det bli bättre?

På Karins bänk får du gärna vila dina trötta ben

Långt borta i viken vilar ett skärfläckepar tillsammans med herr och fru Kricka

Det är rofyllt, stilla och ändå föränderligt hela tiden vid våra gamla fiskelägen och hamnar. Tagna ur bruk för länge sedan vilar de nu i ett sakta förfall. En och annan husbehovsfiskare finns fortfarande kvar men de flesta sjöbodarna används som extra utrymmen för kalas med vänner eller som en tillflyktsort en varm sommardag. Stenarna i vattnet, utlagda som pirar, utgjorde förr "parkeringsfickor" tillhörande gårdarna i byn. Nu är de välkomna utkiks- och rastplatser för sjöfåglarna. Här känns det som om tiden står stilla och man kan strosa omkring medan stress och jäkt sakta rinner av och blåser bort.

En helt vanlig dag

Staren busvisslar uppifrån trädkronan, sparvar, finkar och mesar tjattrar på och bråkar om bästa boplatserna. Däremellan hjälper de mig med trädgårdens ogräs- och insektsbekämpning. Ja, det vill säga, de rycker inte upp ogräs men de pickar flitigt i sig av alla ogräsfrön de hittar i översta jordlagret i rabatter och krukor. Kejsarkronorna sprider sin egendomliga doft från rabatterna och jag rensar, skolar om, byter jord, gödslar med hönsgödsel, planterar och vattnar. I dag måste jag hinna med bullbak, en tur till biblioteket och lite skrivgöra också. Ja,ja! En helt vanlig dag alltså! Och på andra sidan kölen sitter en multimassmördare och anser att han har gjort sin plikt. Jag orkar inte lyssna på eländet.