Skäftekärrs julmässa

 

Nu är det röda bandet klippt och julmässan är i full gång!

 

 

De små barnen tittar storögt på allt spännande.....

 

 

...och både folk och hundar trivs i trängseln.

 

 

Till och med hövding Skafte med livvakt har tittat upp från järnåldersgården.

 

 

En liten paus

 

Det var lite grådisigt men varmt. Jag tog en paus från allt stök med Skäftekärrs julmässa och tog en promenad uppe vid norra udden. Det är så vackert nu! De flesta löven har blåst ner och oxelträden är fulla av röda bär.

 

 

Utmed de grå stenarna på marken kryper slånet med sina knallblå, lite dimmiga bär. Det var alldeles tyst förutom vågbruset och en och annan mås som ropade till, men så plötsligt...ett vackert klingande småprat hördes uppifrån...

 

 

...och rakt över mitt huvud flög fyra sångsvanar. De kom så nära under några ögonblick att de inte rymdes i mitt "fågelobjektiv". Nu ska jag packa det sista och ge mig iväg, några kilometer till julmässan, som öppnar kl 12.

 

 

Bara en dag kvar till Skäftekärrs julmässa

 

I Skäftekärrs vackra park...

 

 

...där valnötter hänger i träden....

 

 

...och höstens färgprakt är enorm...

 

 

....jobbas det nu för fullt med förberedelserna inför den 29.e julmässan i rad.

 

 

Här är några av Böda IK:s yngsta medlemmar i det stora tältet som snart ska fyllas med glada utställare. Jag brukar inte publicera bilder på barn, men de här ville gärna "vara med i tidningen" som de uttryckte saken.

Välkomna till Skäftekärrs julmässa som öppnar fredag k 12.00!

 

 

Ingen öländsk kvarn

 

Vi hann med lite natur och gammal kultur på vår sörmländska resa även om schemat var späckat.

 

 

Här är en vattendriven kvarn till skillnad från alla vinddrivna på Öland.

 

 

Efter att ha drivit runt de stora kvarnhjulen inne i kvarnen, kommer här vattnet ut och fortsätter sin färd mot havet.

 

 

Tyvärr är dörrarna numera låsta och vi får inte gå in och se de mäktiga kvarnhjulen.

 

 

En bit längre ner utmed vattenflödet ligger den gamla tvättstugan som nu är omgjord till rast- och grillplats.

 

 

Vackert är det med höstens alla färger!

 

 

Vi har varit på turné...

 

Med hjälp av speglingar i fönstren lyckades jag få med både utsikten och det festdukade bordet på samma bild. Inte helt tydligt men vi var på Gondolen i Stockholm och firade systers 70-årsdag.

 

 

Det blev många roliga återblickar tillsammans med släkt och vänner. Alla blev ombedda att ta med gamla bilder där födelsedagsbarnet var med och här är ett av de mest uppmärksammade fotona, taget ungefär 1955.

 

 

Vi har hunnit så mycket under de här dagarna. Kramat alla gulliga barnbarn förstås och dessutom sett alla nyinskaffade bostäder i familjen. Jag är full av nya tips om hur vi kan göra om lite här hemma (till makens förtvivlan). Vi har förstås också umgåtts mycket med vår dotter som blir lite, lite bättre sakta men säkert. Hon orkade till och med resa till gamla mormor på en kort visit.

Nu börjar förberedelserna för årets julmässa i Skäftekärr under allhelgonhelgen! Alltid finns det något att sätta tänderna i!

 

 

God natt alla pelargoner!

 

Nu är alla pelargonerna nattade i gästhuset. Rullgardinen är neddragen och elementet slår på om det börjar gå ner mot 6-7 grader. De avklippta blommorna står inne i stora huset på matsalsbordet för ytterligare några dagars glädje.

 

 

I sista sekunden har det blivit lite fart på klockrankans blomning. Äntligen, säger jag, som har gått och spanat efter knoppar hela sommaren. Men lite i senaste laget kan jag tycka. Ska jag försöka nästa år igen får jag nog peta ner fröna redan i februari.

Nu ska jag göra lite annat några dagar framåt. Ses igen nästa vecka!

 

 

Den stora skogen

 

Jag bor precis på kanten av Ölands största barrskog, Böda Ekopark. Den här skogen har en lång och inte alltid så rolig historia. Det fattiga folket var hårt bevakat av kungens män och fick under vissa tider varken ta ved eller plocka bär här.

 

Förstora bilden och se. Blommande skvattram i andra halvan av oktober.

 

Som tur är har det blivit bättre tider och numera bjuder skogen på många naturupplevelser, både för oss som bor här och hitresande turister från övriga Sverige och Europa.

 

 

Bödaskogen är full av olika trädarter, mycket beroende på den trädintresserade jägmästare Boman, som förestod skogsskolan på Skäftekärr under andra halvan av 1800-talet.

 

 

Vi har plockar så mycket blåbär under den här sommaren men nu lyser blåbärsriset i röda toner och de flesta bären har fallit av. Så rött som mitt "tama" blåbär i trädgården, är det dock inte i skogen.

 

 

Morgonpromenad

 

Vi gick en lång morgonpromenad, vovven och jag. Det var bara vi och fåren ute. Det är ganska folktomt här den här tiden på året.

 

 

Vi tog den lyxiga betongstigen ner till havet. På andra ställen finns det trätrallar utlagda, men de kan bli förrädiskt hala så här års. Alternativet är förstås att pulsa på i den lösa sanden. Det gjorde vi på hemvägen.

 

 

Nu ligger hela den fina stranden i Bödabukten alldeles öde. Det är verkligen en kontrast mot sommarens trängsel av badande och solande besökare.

Ute i naturen

 

Vi har inte haft någon frost ännu och de riktigt röda tonerna saknas, men det är så vackert ändå med alla nyanser.

 

 

Jag gick en promenad genom kohagarna. Grindarna stod öppna så jag förstod att de var fria från all boskap, men tänk vilken nytta betesdjuren gör i naturen. Gräset var nästan kortare än vad det är hemma i trädgården.

 

 

Lilla vovven höll hårt i sin struts och tittade sig omkring. Hon är lite skraj när vi inte går de vanliga vägarna och vill helst gå hemåt igen.

 

 

Men plötsligt blev det roligt och spännande. En katt satt lite längre fram på vägen. Den gav genast nytt innehåll åt promenaden.

Otur hela livet

 

Det var min tur att fixa eftermiddagskaffet. Och...precis som vanligt...är kaffeburken tom.

 

 

Högt däruppe, långt ovanför mina 1.60 cm, ligger de nya paketen.

 

 

Jag får ta fram mitt universalverktyg, spaghettisleven, som förlänger min arm med 30 cm. Jag är en mästare på att fånga kaffepaketet när det kommer nerdimpande från hyllan.

 

 

Så där ja, burken är fylld och eftermiddagsfikat är snart klart.

 

 

En stund senare är det dags för ett besök här. Och vad händer?

 

 

Inte mycket kvar på rullen och de nya ligger högst upp i skåpet under taket. Ut i köket, hämta spaghettisleven och fixa det hela. Varför är det så här hela tiden?  

 

 

Jättestora!

 

Plötsligt kom jag på att det brukar komma upp några jätteröksvampar i grannens trädgård så här års. Lilla vovven och jag tog en promenad för att leta. Och titta, direkt hittade vi en...

 

 

...och så en till....

 

 

...och långt inne bland buskarna hittade vi den tredje. På hemvägen upptäckte vi att lilla vovvens gula boll saknades, så det blir en tur till idag till jätteröksvamparnas hemvist.

 

 

Att ta tillvara

 

Lika uppskattade som de första vårblommorna är de sista överlevande på hösten. Tänk att gå ut i mitten av oktober och plocka en bukett att ta in.

 

 

Till och med en och annan planta av blåelden vågar sig på en ny blomning i mindre skala.

 

 

I trädgården hittar jag både rosor och sommarblommor fortfarande. Här är det de pråliga, knallröda lejongapen.

 

 

Själv kan jag verkligen koppla av några dagar efter att ha klarat av den sista korrläsningen av hembygdsboken i går kväll. Nu är det de duktiga killarna på tryckeriet som får jobba och jag kanske till och med hinner med några kommentarer hos mina bloggvänner.

 

 

Där satt den!

 

I går var jag uppe tidigt vid Ölands norra udde. Solen började titta fram mellan molnen, men det var lite kyligt. Första morgonen med vantar på faktiskt!

 

 

Långt ute på skäret planerade två havsörnar programmet inför dagen.

 

 

Det var inte bara jag som var ute på morgonpromenad.

 

 

Den yrvakna gärdsmygen tjattrade irriterat när min fotoblixt träffade den i ögonen. De är lite lättretade, de små sötnosarna.

 

 

Och så äntligen, strax efter 8.30, satt rosenstaren där i en mindre flock vanliga starar. Så roligt! Både maken och jag såg den genom tubkikaren på långt avstånd. Jag försökte smyga närmare för att få en bild men då hamnade den precis bakom stolpen. Vi som vet var den satt kan ana det ljusa bröstet alldeles till höger om stolpen när vi förstorar bilden. Kanske lyckas jag bättre i dag om jag får tid över för ännu en sväng till udden.