Den färgglada hösten

I våras blommade oxelträden vid Ölands norra udde alldeles vidunderligt. Nu har bären mognat och det lyser knallrött precis överallt.

På ett av stenborden vid parkeringen hade en liten klase fallit ner.

Det lyser verkligen från oxelridån i kanten av ängarna.

Det är inte bara oxelbär. Nypon, olvon, benved och denna vildapel vid Nabbelund förstärker höstens röda färg. Alla bär kommer att locka hit mängder med fåglar under vintern också. Spännande!

Nu blommar det!

 

Det är sannerligen en märklig höst! Samtidigt som fruktträden är överfyllda av frukt, även om ibland i något mindre storlek än vanligt på grund av torkan, så börjar en del träd att blomma om. Jag har sett plommonträd blomma, men här är det ett päronträd.

 

 

Det är vackert, men känns ändå fel så här i mitten av oktober.

 

 

Här hittade jag ändå något som följer schemat. Det är det vackert lysande havtornet med sina silverblad och C-vitaminrika frukter.

 

 

Inte mycket som överträffar en vacker höstdag

 

Jag gillar verkligen hösten, åtminstone vissa dagar. I går var det en sådan dag.

 

 

Den höga luften, färgerna, lugnet och tystnaden. Det gäller att samla sådana minnen inför kommande mörker.

 

 

Långa skuggor och speglingar. Nya former framträder.

 

 

Så vackert!

 

 

Jag tillhör höstens fan club

 

Vi fick en fin dag i går! Jag satt ute i flera timmar och den lågt stående solen nästan brände på kinden. Jag beundrade benvedens märkliga och vackra frukter.

 

 

De ännu gröna robiniabladen lyste nästan vårgrönt i motljuset.

 

 

Och den rödbladiga perukbusken kommer verkligen till sin rätt i eftermiddagssolen. Kan man få önska sig flera vackra septemberdagar?

 

 

Det börjar bli bråttom

 

Det börjar bli bråttom nu under sommarens sista veckor. Arternas överlevnad står i fokus. Lägga ägg, bilda frön, hitta en plats att tillbringa vintern på. Mycket att göra för alltmer luggslitna växter och insekter.

 

 

En del är redan klara och kan ta det lugnt. Vackra i sitt vissnande tillstånd är de här små tistlarna.

 

 

Alltfler fågelungar får stå på egna ben. Inte alltid så lätt! Överleva dagen och förbereda en lång resa söderut. Ingen enkel uppgift.

 

 

Morgonpromenad

 

Vi gick en lång morgonpromenad, vovven och jag. Det var bara vi och fåren ute. Det är ganska folktomt här den här tiden på året.

 

 

Vi tog den lyxiga betongstigen ner till havet. På andra ställen finns det trätrallar utlagda, men de kan bli förrädiskt hala så här års. Alternativet är förstås att pulsa på i den lösa sanden. Det gjorde vi på hemvägen.

 

 

Nu ligger hela den fina stranden i Bödabukten alldeles öde. Det är verkligen en kontrast mot sommarens trängsel av badande och solande besökare.

Vackert och lite vemodigt

 

Egentligen gillar jag hösten. Vackra färger, stillhet, ofta varma dagar.

 

 

Visserligen var det bara +5 tidigt i morse men det steg snabbt.

 

 

Så här vackert kan det vara i Grankullaviken. Gratis godis för själen!

Trevlig söndag på er!

 

 

 

 

Små lätta moln...

 

Vi fick en riktigt vacker sommarhimmel i går och ännu en varm och skön dag.

 

 

Men det går inte att blunda för att hösten är här. Min lilla ljungtuva, som har flyttat till min trädgård alldeles av sig själv, blommar för fullt.

 

 

I ullungrönnen hänger det tunga klasar av bär. Skatorna tittar intresserat på dem men grenarna är lite för veka för en höstfet skata.

 

 

De vackra amiralfjärilarna kommer varje år och äter övermogna plommon

Sol, sol, sol!

Vilken lördag vi fick! Jag ville inte gå in. Solen sken och det var nästan vindstilla.

Jag vandrade runt bland blommande tusenskönor och nävor och till och med ett par nyutslagna nyponrosor. De här små vackra svamparna verkligen strålade när de träffades av solljuset.

Det var full fart i buskarna av mesar och finkar och på vattnet rastade en sångsvanfamilj. Vilken härlig dag!

Mitt i november

Så har vi kommit till mitten av november och vi har fortfarande riktigt sköna dagar så fort solen behagar titta fram.

Ute bland alla vissna löv och vinterståndare blommar ännu en och annan blomma envist vidare.

I går kväll var det kroppkakefest i hembygdsföreningen. I bakgrunden skymtar ni kocken som serverade de välkokta bullarna. Jag är gift med honom och vet att han är en hejare till kock. Bland hans specialiteter hittar man bland annat vändstekta ägg och makaroner med falukorv.

Guldbestrött

Det är så otroligt vackert ute nu! Speciellt på de ställen där det växer bokar. Det verkligen glittrar i guldiga färger,speciellt när solen tittar fram. Tillsammans med knallgula aspar och bruna ekar bildas det en färgsymfoni här i skogen, som inte går av för hackor.

De bastanta bokarna tar ett fotbad i de gyllene drivorna och oupphörligt singlar det sakta ner nya löv hela tiden.

Nya mästerverk av naturen uppenbarar sig hela tiden. "Titta där" och "Titta där" tjatar vi på när nya scenerier dyker upp utmed vägarna.

Äntligen har vi fått lite vattenblänk i dikena också efter en lång, torr sommar. Julmässan på Skäftekärr närmar sig och idag ska jag plocka ihop allt som jag ska ha med mig dit. Växelpengar, plastpåsar, kvittoblock, duk till bordet, räkna alla kort jag ska ta med mig, plocka ihop böcker som ska säljas osv, osv. Nyfiken? Se www.skaftekarr.se

Folktomt

Det syns inte längre några avtryck av bara fötter i sanden...

...och strandrågen har fått växa fritt utan att bli nertryckt och tillplattad av utbredda filtar.

I det aningen disiga vädret anas Böda Sand långt borta i bukten. Till och med där, där trängseln annars är värre än på tunnelbanan i Stockholm i rusningstid, ligger stranden nu helt tom. Konstigt egentligen! Det är ju nu man kan ta långa, härliga promenader utmed hela bukten utan att snubbla över halvnakna människor. Men i går blev min promenad tämligen kort. Jag kände att det är dags att plocka fram yllemössa, vantar och kalsonger.

Utomhus

Jag gick en promenad vid Ölands norra udde i går. Det var faktiskt den första morgonen i höst som jag kände att långkalsonger inte hade suttit i vägen under jeansen. Det är fortfarande runt 10-12 grader men de ostliga vindarna kändes kyliga.

Fåglarna höll sig långt inne i buskarna och smackande varningsljud från rödhakarna och gälla koltrastsalarm följde mig på min väg. Som vanligt, när jag inte ser några fåglar, tittar jag på blommorna istället. I den här milda hösten är det många arter som blommar om igen med mindre varianter. Små blåeld ser jag här och var liksom blåklockor, glim, rödklöver och mycket annat. Ingen konst att få ihop en bukett om jag skulle vilja det.

Något annat färgglatt lyste bland stenarna. Två lite slankiga ballonger! Från ett barnkalas i Oskarshamn kanske?

Nu blommar det!

Nä, nu blommar det, kan man ju utbrista lite allt som oftast, men under helgen hittade jag något som verkligen står i sin fagraste blom så här års.

Det är murgrönan som har slagit ut sina guldgula blommor och jag kan lova att det surrar ordentlig runt blomklasarna. Överlyckliga bin har hittat en sista festmåltid innan vintern. Murgröna hittar vi överallt här på Öland. Från högst upp i trädkronorna, över murarna och längs med marken.

Min favoritblomma, cikorian , bjuder också på en och annan himmelsblå skönhet sent i oktober. I morse visade regnmätaren på 16 mm. Välkomna droppar till vår ö, där grundvattnet är långt under det normala. Vi håller tummarna för ytterligare påfyllning!

Höstbrunt

Ormbunken rister inte längre sin ringlade topp men den bildar ett vackert guldbrunt mönster i solen.

Sömntornstekelns larvbo på vildrosen har torkat och bildar en fin vintermössa.

Miscantusens blomstänglar glittrar i många nyanser av brunt och grönt.

Men vad är det där då? Lilla slitna älsklingsapan har hamnat i ett hörn av uteplatsen....

...och bevakas noga av ett intresserat guldbrunt öga.