Spännande dag

Stjärnflokan i november...

...och i juni

Så var vi äntligen där. Dagen för författarmöte och boksläpp av årets hembygdsbok för norra Öland. Jag har själv inte sett den färdiga boken, enbart korrekturet, så spänningen är oliiiidlig. Som redaktör hoppas jag att de allra flesta är nöjda med hur deras alster publiceras och att kritiska synpunkter hamnar hos mig direkt. Hur som helst, det är fantastiskt hur vi i denna avfolkningsbygd kan producera en hel bok med berättelser med anknytning till bygden år efter år efter år, närmare bestämt för 64:e året i rad.

Kulingvindar

I går fick vi ännu en solig novemberdag men samtidigt tog kulingen från nordväst i för kung och fosterland. Det är så mäktigt med vindarna som gör att man knappt får upp bildörren, får kämpa för att hålla balansen i de värsta vindstötarna och får hålla i mössan trots att den är av modell "långt nerdragen över öronen". Kombinerat med bruset från havet, blir det en upplevelse som aldrig går att återge riktigt på bild, men häftigt är det. Utmed kustvägen hade korna, som fortfarande går ute i det milda vädret, ställt sig i lä bakom en mur med skyddande buskage och en flock sidensvansar blåste hit och dit innan de landade i ett träd.

Att ana ugglor i mossen

Ugglor i mossen?

Wild Rose

Till att börja med trodde jag bara att det var ett lustigt sammanträffande. Hahaha, skrattade jag och sa till maken, titta vad lustigt. Här annonserar de om precis de kängorna som jag tittade på igår på nätet. Men när det här upprepades gång på gång tyckte jag inte att det var så lustigt längre. Jag började ana ugglor i mossen. Någon följer intresserat vad jag går in och tittar på i min databurk och gör sedan allt för att jag till slut ska ge vika och köpa produkten. Nu tror jag förstås inte att det sitter en liten gubbe där och bevakar mig, utan det är säkert företagen som får betala en slant extra för en tjänst, som är helt bortkastad på mig. Just nu är det porslinet i min soppservis som förföljer mig. Jag letade upp det för att se om det fanns någon rolig komplettering och nu har jag Wild-Rose från Villeroy & Boch inte bara i köket och diskmaskinen utan även överallt i datorn. Väldigt nervös blev jag häromdagen när jag gick in på min brorsdotters blogg och det dök upp en annons där för graviditetstest. Men hjälp! Hon har ju redan massor med småknattar!

Förmågan att se framåt

Visst längtar vi! Jag kan nästan känna den typiska tussilagodoften. Den 17 feb har jag hittat hästhovar ett år. Det är inte långt dit!

Till skillnad mot djuren som hela tiden lever i nuet, har vi fått förmågan att se framåt. Att kunna planera och i stort veta vad som ska hända eller kanske hoppas ska hända, är det som många gånger håller oss uppe under grå november- eller februaridagar. I går hörde jag på lokalradion hur man planterade massor av tulpanlökar vid Solliden och Borgholms slott. Genast tändes hoppet i mitt huvud. Det kanske ändå inte är för sent att stoppa ner de lökar som har blivit kvar i växthuset medan det fortfarande är plusgrader ute. För övrigt är trädgården full av små blå färgklickar just nu. Det är blåmesarna som finns precis överallt. Måste ha varit en bra sommar för blåmeskullarna i år!

Kransar

Krans av ärter och bönor som jag haft i 30 år

"Risig" krans som hängt med länge med olika dekorationer

Fin vaddstoppad tygkrans

Mitt nya tillskott. En ullkrans från "Rostiga tanten"

Jag började fundera lite över det här med kransar. Några sökningar på nätet visade att den runda formen utan slut förstås symboliserar evigt liv men också kanske en krona = makt eller helighet. Kransar bands ofta av städsegröna växter, också det en symbol för evighet. Hur som helst, det är fint med kransar, både snabbt slokande sommarkransar och de lite mera "eviga". När jag var liten skickade min farmor ibland roliga urklipp ur tidningar för att roa sina barnbarn. Vi var inte så bortskämda på den tiden. En historia minns jag fortfarande:
Fattigvården hade möte och oroade sig över en ensligt boende gubbe. Man beslöt att nämndens representant, herr Krantz, skulle göra ett hembesök. Han beger sig till stugan,knackar på dörren och ropar: " Hallå, det är Krantz från fattigvården," varvid gubben svarar "Häng den på dörren, jag är inte död än".

Vinteraning

Solen förstärker alla färger

De kvarvarande nyponen lyser som nypolerade

Åt nordväst skymtar jag det brusande havet mellan trädstammarna

Det såg så skönt ut genom mina nyputsade fönsterrutor. Solen sken och naturens alla färger återkom, förstärkta efter några veckors gråväder. Men när jag steg ut på förstutrappen, kände jag vindkylningen direkt. Det blåste ordentligt och termometerns +5 förvandlades till -5. Uppe vid norra udden brusade havet på bakom den smala skogsremsan och det gällde att välja de rätta stigarna för att undvika vindens krafter. Men solen sken och varenda soltimme är guld värd så här års.
Så var det måndag igen! I dag måste jag göra en plåt müssli. Under åren har vi blivit bortskämda med den hemgjorda, full av nyttigheter och inte ens en gnutta socker. Havregryn, rågflingor, solrosfrön, pumpakärnor, linfrön, hackade hassel- och valnötter, gojibär, kardemumma och kanel, rostat i ugnen med hjälp av lite rapsolja. Mums filibabba!

Himmelsberga

En bit av kaffekön skymtar till vänster

Grönt är skönt. I kryddlandet prunkar salvian.

En smed med sin transportabla smedja.

Julmarknaderna avlöser varandra och den här helgen var det Himmelsbergas tur. Himmelsberga är ett Skansen i miniatyr och drivs av Ölands hembygdsförbund. Det var många besökare och trångt i de små husen, som för dagen var fyllda av hantverk och närproducerad mat. Vi valde att köpa timjanhonung och blomsterhonung, surdegslimpa med valnötter och tranbär och en grönpepparsalami, tillverkad på södra Öland. I konsthallen njöt vi av vackra får- och hönstavlor, konstglas och mattor så vackra att de passade bäst som väggprydnader. När vi såg den ringlande kön utanför kaffestugan, avstod vi från fika och tog en promenad runt de vackra byggnaderna och pratade om, att ett år var det en sådan snöstorm just vid den här julmarknaden att publiken uteblev och arrangörerna knappt kunde ta sig hem på kvällen.

Plusgrader och fönstertvätt

Plusgraderna håller sig kvar och till och med dammens fiskar tar sig en och annan tur upp till ytan. Det är tydligen inte tillräckligt kallt ännu för att de ska sjunka ner i dvala på dammens botten.

Vi passar på att tvätta husets alla fönster. Härligt att se hur smutsen rinner bort med hjälp av det varma tvättvattnet!

Jag bär krukor, torkar fönsterbräden och rensar vissna blad bland växterna. Alla orkidéer fick sig ett hastigt julbad i vattentunnan ute vid husknuten. Nu klarar de sig ett bra tag framåt utan vattning. Julkaktusarna blommar på för fullt och släpper ifrån sig vissna blommor ideligen. Vi passade också på att pussla bland krukorna så att adventsljusstakarna fick plats i fönstren. Nu står de där och väntar på nästa helg när vi tänder dem för första gången.

Bland svarttallarna

Alla äldre lövträd är täckta av lavar. Ett tecken på ren luft!

Tack vare jägmästare Boman har vi en kronopark här på norra Öland, där man kan hitta många inslag av ovanliga och exotiska trädslag. Denne Boman var rektor för Skäftekärrs skogsskola på 1860-talet och han var dessutom ofantligt intresserad av att testa nya trädslag i Ölands natur. Han importerade och drev upp otaliga plantor, som sedan planterades ut i skogarna runt Skäftekärr. Dessutom skapade han ett arboretum i parken runt jägmästarebostaden, där man än i dag kan se runt 130 olika sorter av träd och buskar. En del av hans plantor dog ut ganska snart, andra tog sig bra  och till och med förökade sig. I går tog jag en regnig promenad bland de mörkbarkade svarttallarna utmed kusten. De växer normalt i södra Spanien och är vanliga i Asien, men ser ut att trivas även på Öland.

Små, små steg närmare jul ...och vår

November brer på lite väl tjockt nu, kan jag tycka. Det började regna vid lunchtid i går och håller visst fortfarande på. Vad gör man då inomhus? Jag började leta efter recept på en julkaka med rödbetor och valnötter. Det tar sin lilla tid för jag hittar mycket att sortera och läsa eller rent av kasta när jag börjar rota i högarna av urklipp. Sedan slog jag in en del julklappar som jag köpt under hösten. Jag måste få lite struktur på det också. Alla ska ha lika många paket. Som omväxling började jag radera bilder. Cirka 500 åkte i papperskorgen, som en piss i Mississippi faktiskt! Allt för många återstår. Rådjursbilder. Hjälp, jag måste komma ihåg att sätta ut skydden runt träd och buskar. De har redan ätit upp den slätbladiga persiljan. Blåmesen i trädet. Men titta, vilka stora knoppar det är på grenarna! Våren är på väg!

Mat och annat

Så här dags förra året var det full fart i köket inför makens stundande jämna födelsedag. Roligt att tänka tillbaka på men skönt att det är överstökat. Nu är det mest fåglarnas mat som står i focus. Vi samlar på oss, kollar extrapriser och har börjat bjuda på talgbollar och jordnötter. Fröna får vänta ett tag till. Det finns fortfarande gott om ogräsfrön och annat att plocka i sig i första hand. Själv får jag koncentrera mig på min vattenflaska idag och se fram emot kvällens goda måltid på cirka 300 kalorier. Det går riktigt bra och jag har bara hoppat över två svältdagar sedan början av september. "Det ska va lätt att leva" i alla bemärkelser! Och för alla runtomkring som undrar: Fortfarande plusgrader och frostfritt på norra Öland!

Svart och vitt och tystnad

Jag tjatar om det igen. Det är så vackert med de här färglösa dagarna med alla mörka silhuetter mot hav och himmel. Tänk vad mycket nya vyer vi ser hela tiden tack vare våra olika årstider! Det skulle vara bra trist om det såg likadant ut hela tiden.
I går kväll skulle gubben och jag iväg på olika möten men åt samma håll. Vi samåkte och efter mitt möte fick jag vänta en stund utomhus innan han kom. Då fick jag verkligen uppleva tystnaden. Bara några hundra meter från vår stora huvudled, 136:an, stod jag och njöt av den totala stillheten, omsluten av det mjuka mörkret. Då och då kom det en bil söderifrån och den hördes flera minuter innan den kom inom synhåll. Fantastiskt! Jag tror att alla skulle behöva få en sådan stund av fullkomlig ro emellanåt.

Transportsträckan blir allt kortare

Med transportsträcka menar jag den tråkiga tiden mellan sommarens sista ros och vårens första snödroppe. I år ser den ut att bli riktigt kort för oss här nere på den varma ön i havet. I går, den 17 november, klippte jag av några rosenskäror till vasen på matbordet, medan jag njöt av de kvarvarande rosorna och beundrade frilandsfuchsian som står i full prakt. Näckrosknoppen i dammen ville gärna slå ut och började att visa sitt rosa innehåll, men solen var där för kort tid för att den riktigt skulle orka. Lavendeldungen doftade gott när jag snuddade vid den och minsann, fanns där inte några små blå blommor också!

Färger

I den gråtonade månaden november framträder de enstaka färgklickarna med all tydlighet. Vackra varma färger som ögonen kan klamra sig fast vid och för en stund glömma den trista omgivningen. Havtornsbuskar översållade av små sollysande bär som känns som en vitaminkick bara man tittar på dem. Vackra lavformationer på stenarna vid stranden, som en spegling av solen och det perfekta äpplet som har fallit ner på den mossblandade gräsmattan invid min trädgårdsmur.
Nu, tidigt på morgonen, visar termometern på +10 grader. Då måste jag ut så fort det har ljusnat ordentligt. Trevlig söndag!

Öland - matland??

Kroppkakor - gott och traditionellt

men inte precis något ögongodis

Det finns så mycket annat från ostar..

till Rosas korvar till lammkött till sparris till bönor....ja det tar aldrig slut.

Öland med sitt milda klimat och kalkrika jord kan bjuda på en lång rad råvaror till köket. Lök, bönor, sparris, potatis, jordgubbar, kryddor, havtorn och pumpor är bara en bråkdel av allt som trivs och odlas här. Vi har också många superba kockar, restaurangskola och matskribenter på ön. Vi lägger ner stora pengar varje år för att föra ut vår goda mat på mässor och genom annonsering och vi försöker hela tiden hitta nya användningsområden och recept för våra produkter. Men vad äter vi själva då? Jo, kroppkakor! Så här års är den lokala tidningen fylld med reportage från alla kroppkakskalas på ön och i går kväll var vi i väg och åt kroppkakor. Visst - kroppkakor är också gott, men det finns ju så mycket annat. Med risk för lynchning kanske vi skulle prova något annat på hembygdsföreningens höstfest nästa år.

Afrika?

Jag vandrar på savannen. Det är strax efter regntiden och fortfarande tämligen grönt.

En flock stora antiloper har just passerat och lämnat högar av spillning efter sig. Kanske till och med kan vara elefanter av storleken att döma.

Ett lejon har ätit sig mätt och hyenorna har dragit runt resterna av måltiden.

I de torra träden flockas de asätande fåglarna och väntar på sin tur.

Hallå Kerstin! Sluta att drömma dig bort! Det är ju en helt vanlig öländsk strandäng som du är ute och vandrar på!!