onsdag 12 maj 2021

Inspiration


Man behöver verkligen komma ut och se lite nytt och det vågade vi oss på nu, tre veckor efter första sprutan. Att få umgås med familjens ungdomar ett tag, gav oss många nya idéer medan vi fikade med (för oss) lyxigt vispad mjölk.


Åh, en sådan gryta skulle jag gärna ha! 1,2 liter större än min gamla järngryta. Ryms några middagar till när man ändå är i farten.


Mysigt med en riktigt gammal ugn i köket.


Och vad läckert det ser ut om man häller lite färgglada hallon i vattenkaraffen.


Det allra bästa! Att få äta korv Stroganofflunch tillsammans med Edith!











 

måndag 3 maj 2021

 

Vid Ölands norra udde

 

Tidig morgon, norra udden, sista veckan i april

Nyuppstigna solen värmer, från vassen ljuder spovens drill

Från blommigt slån hörs ivrigt kvitter ifrån nyanlända,

som hungrigt söker efter flugor, larv och slända

 


De vilda apelträden skimrar likt rosa moln mot mörka enar

Daggen väter mina skor, där jag kliver varligt mellan stenar

Gräset glittrar, liksom sträcker sig mot solen

Och titta där, i backen blommar ännu luktviolen



 

En kärrhök kretsar över vassens täta skydd från äng till vatten

Där änder, tärnor värmer upp och putsar fjädrar efter svala natten

En flock av duvor sträcker utmed bron, där svalor redan pilar

runt Långe Eriks huvud, där hans ledblink nu i dagsljus vilar



 

Från sundet bakom tallarna en lågmäld sång vibrerar

När många hundra ejdrar vårens ankomst aviserar

Bland stenarna på stranden plockar rödbena och trastar

Och se, långt bort vid hällarna, gulärlor som rastar




 

Denna möjligheters morgon i vårens tid, då allt kan hända

En rörelse, en titt i kikaren, en drill, en okänd ibland alla kända

Men för det mesta, inget särskilt, ingenting som väcker sensation

Och ändå, ännu en morgon helt unik med egna dofter, egen färg och ton





 

 

tisdag 27 april 2021

Långt mellan varven


Vi är i vänteläge. Vi väntar på att tre veckor ska gå från första sprutan (en vecka kvar). Vi väntar förstås på andra sprutan och framför allt, vi väntar på varmare väder! Och som jag har väntat på att den här löken som jag planterade för länge sedan ska gå i blom. Nu äntligen! Jag kommer inte ens ihåg vad den heter, men vacker är den.


All denna väntetid ägnar vi åt att titta på fåglar och alla vackra och märkliga moln. Här börjar det bildas mammamoln över Blå Jungfrun. Vi börjar kunna namnen på många molnformationer nu. Det har vi lärt oss av meteorologerna på SVT1.


Vackert är det, men det börjar bli dags för betydligt högre temperaturer. Vi väntar, som sagt!







 

måndag 12 april 2021

De e mycke nu!


När jag slutade arbeta för femton år sedan sa en kollega: Bli nu inte som mina svärföräldrar. Har de ett besök hos tandläkaren en onsdag, har de fullt upp hela veckan. "Näe, den veckan går det inte. Vi har tandläkaren på onsdagen". Nu börjar jag känna som om jag ändå har hamnat där.


Det är faktiskt fullt upp hela tiden. Ett dödsfall i den närmaste familjen med begravning via länk. En gammal mamma som några försökt ID-kapa. Som tur var upptäcktes det och hon blev inte av med några pengar. Och så har vi blivit vaccinerade första gången. 


Och så ska man hinna med vårfåglarna också. Känns viktigare för varje år. Man vet aldrig när kroppen protesterar och det inte fungerar längre.


Och så förstås: Lilla hjärtats ettårsdag! Ett barnbarnsbarns ettårsdag har vi firat med många bilder och filmer på webben. Vilken tur att datorn finns i dessa isoleringstider!









 

torsdag 25 mars 2021

Trandagen


Den 25 mars firas Trandagen i sydöstra Sverige. En gammal tradition med rötter från 1500-talet. Då kan tranorna komma och lämna godis om man har ett fönster eller en ventil öppen så de kan komma in. De lämnar också spår på golvet till barnens skräckblandade förtjusning. Det är viktigt att man inte har någon eld i huset den dagen. Då kan tranan bränna sig och det gillar hon inte. Det kan innebära att huset brinner ner inom den närmaste framtiden.


I dag var det verkligen full fart på humlorna. Varenda krokusblomma fick besök av de små brummande tjockisarna. Så mysigt att stå och se hur de arbetar på. 


I trädgårdsdammen börjar invånarna vakna till. Lite slöa fortfarande, men i takt med att vattentemperaturen stiger blir alla piggare. Jag har hört lite paddsång också men inte sett till Prinsen ännu.







 

måndag 15 mars 2021

Nationalblomma och annat


Så har även Sverige fått sin nationalblomma efter omröstning. Liten blåklocka, till synes skir och ömtålig men i verkligheten en riktig kämpe som tål det mesta. Ett bra val!


Dröjer ett tag innan blåklockorna slår ut, men snödroppar och krokus går inte av för hackor de heller. Men det känns som om våren gör en paus just nu. Det har stannat upp både med vårfåglar och blåsippor. Men den som väntar på något gott.....


I väntan på godare tider tillbringar jag massor av tid med att studera örnarna i närheten. På bilden är det kungsörnen som visar upp sig. Blir nästan full i skratt när jag tänker efter lite. Jag träffar inte många nästan 77-åriga tanter ute bland buskarna. Är jag ett unikum eller bara lite konstig? Skit samma, roligt är det i alla fall!









 

torsdag 4 mars 2021

Jag städar!!!


Jag städar, i fotoarkivet alltså! Påminner om när dottern var i yngsta tonåren och skulle städa sitt rum. Hon började med att ägna timmar åt att vika ihop Barbiekläder. Nu är hon plus 55 och betydligt duktigare på att städa än vad jag är. Men nu skulle jag städa bland mina bilder. Vad ska man ta bort då? Tja, till exempel den ovan. Inget att spara tycker jag.


Jag har alldeles för många bilder på örnar som flyger långt borta. Vad är det för konstig reflex som alltid får mig att höja kameran så fort en örn närmar sig? Jag kan radera mer än hälften av alla örnbilder.


Ibland lyckas jag inte alls fånga ljuset som jag har tänkt mig. Bara att ta bort!


Hur kul är det här då? Kanske som ett minne av luftledningarna, som de just håller på att ta bort här omkring oss.



Nämen Ungen (även kallad Edith). Den ska förstås sparas. Vilken tur att det går så lätt att skicka bilder till varandra i dessa isoleringstider! Nu kom jag av mig i städandet och drömmer mig bort till kommande tider när vi kan krama varandra igen!














 

fredag 26 februari 2021

Men himmel.....vad jag har samlat på mig


Det går rysningar utmed ryggen på mig ibland. Hur mycket grejer har vi inte och hur ska en av oss klara av allt det om den andra blir sjuk eller dör. Vi är ju helt överens om att flytta närmare familjen om något händer. Jag måste ta tag i allt detta onödiga prylsamlande.


Och alla glas! Numera är det på sin höjd fyra vinglas som går åt om vi har gäster, vilket vi förstås inte har haft sen förra sommaren.


Ja, det är inte lätt. En del har jag köpt för att jag tyckte om det. Annat är presenter från folk som jag tycker om. En del är arvegods. Den blå vasen t ex fick jag av mamma för några år sedan. Den har tillhört hennes mormor Anna Hansdotter från Rättvik. Sånt kastar man inte bort.


Och så alla böcker. Jag håller på och läser om en del, för att sedan slänga eller ge bort. Men det finns mängder och mängder och mängder av allting. Och fredagar har tippen öppet. Jag måste sätta igång!!!









 

torsdag 18 februari 2021


Det var flera år sedan vi hade så här mycket snö på Öland och den håller sig kvar, även om snödrivorna skiftar i storlek beroende på var vinden har legat på. Konstigt vad annorlunda allting ser ut. Vissa saker är helt dolda under snön medan andra framträder tydligare än någonsin, som den här gamla välkomstskylten till exempel.


Och vad mycket spår det finns överallt! Till och med här alldeles på strandkanten. Rävar, rådjur, hjortar, harar och kanske mink, det är säkert en livlig trafik här i skymning och gryning.


Fåglarna har det extra svårt nu i snön och maten börjar tryta, kanske just när de behöver den som bäst. Här har en björktrast hittat det sista nyponet på busken.


Ja, det är bistra tider för många när allting är nerisat. Här är det bara isbjörnarna som fattas.


Men vad jag än tycker om vintern, så är det i alla fall vackert!













 

tisdag 9 februari 2021

Vintervägen


Jag verkligen HATAR att gå på isiga vägar, så nu har vi hittat en lösning. Min snälla gubbe har kört upp en väg med snöslungan runt ägorna och fyra varv runt den är lika med en kilometer. Jag startar vid grinden och fortsätter förbi......


......Stora insektshotellet.


Lite längre bort passerar jag växthusen där vinranka och lite annat vilar över vintern.


Här är det gamla uthuset som ursprungligen var både snickarbod och tvättstuga. (Oj då, där om jag med på bilden också)


Här står krukorna på parad och väntar på att fyllas med allt möjligt vackert fram emot maj.


Här passerar jag en av fågelmatningarna. De bortskämda koltrastarna flyttar knappt på sig när jag kommer. Om ni undrar över cementringarna, så kan jag avslöja att där gömmer sig alliumlökar och allt möjligt annat i väntan på våren.


Åh, en nedförsbacke! En liten lutning över ängen på vår annars så platta tomt.


Här är min favoritplats under vår och sommar. Bakom spaljen sitter jag ganska ostörd med utsikt över trädgårdsdammen alldeles intill.


Och så var jag framme vid sista raksträckan och kan fortsätta runt varv efter varv efter varv så länge jag har tid och lust.

















 

torsdag 4 februari 2021

Vad ska vi hitta på idag då?


Ja, vad gör man en sådan här dag, när snöbyarna ska dra in under hela dagen och nordanvinden blåser på. Passar på att laga mat för flera dagar förstås! Kom på att jag hade sparat ett recept, som kunde vara värt att prova.


Extra kul att plocka fram den gamla lergrytan från dess undangömda plats och lägga den i blöt en stund.


Så där ja! Fylld med fläskkarré, äpplen, röd lök, rosmarin, svartpeppar och salt plus en marinad av koncentrerad äppeljuice och soja. Jag petade i lite broccoli också. Det kan väl aldrig skada. Och så skjuts in i ugnen! Om några timmar vet jag om receptet ska läggas i sparahögen eller i pappersåtervinningen.







 

onsdag 27 januari 2021

Vi väntar och längtar


Som så många andra går vi här och väntar. På våren, på vaccinationen och på mysiga små kalas med goda vänner och familj. Med en smaskig tårta kanske? Såg den här, garanterat kalorisnåla varianten nere  hamnen i går.


 Ibland får vi besök. Hon är lite sugen på godsakerna till fåglarna innanför buren, men får nöja sig med ett och annat blad av alunrot och annat godis i trädgården.


TV-kanalerna är fulla av naturprogram, men det vi upplever precis utanför knuten är betydligt mer spännande. Som det här örnparet till exempel. Syns kanske bäst om man förstorar bilden.


Vi har haft lite svalare temperatur några dagar och till och med lite snö. För min del kan det räcka med de centimetrarna, men sådan tur har vi nog inte. Men kul med skridskoisar lite överallt på alvarsmarkerna. Inte för att jag åker själv, men bra för alla som gillar det!