torsdag 16 december 2021

Så blir det jul igen!


Det ser inte ut att bli någon vit jul i år heller! Den lilla snö vi hade ett tag är borta nu och det är mest disigt och grått. Men helgerna närmar sig och jag kom att tänka på en berättelse jag har i mina gömmor nedskriven omkring 1850 av en kvinna född 1838: Julklappar hade man inte men en liten julgran med enda prydnaden i form av en bild av Frälsaren i toppen. Ett julnöje var att gå och se i fönstren i alla småstugorna då det brann talgljus överallt.
Jag som var barn 100 år senare fick julklappar, men inte alls i samma utsträckning som nutida barn. Födelsedagen och julafton var de tillfällen som man kunde få något och vad man längtade och önskade under lång tid innan. Oftast blev det något nyttigt men även det var efterlängtat. Vi var verkligen inte bortskämda på den tiden. Och talgljus i alla fönster blir det väl snart om elpriserna fortsätter att skena iväg.



Då man ej hade julgris bestod julmaten av kokt fisk och på julafton kokade mor en soppa av sviskon och russin och risgryn och smaksatte den med sirap och ättika. Jaha ja! Fisk har vi snart inte någon kvar och allt fler hoppar numera över julskinkan, som var höjdpunkten på 1950-talet. Numera nöjer vi oss med valda delar av julmaten uppblandat med "modernare" grönsaksrätter, men jag minns när jag som ung husmor i slutet av 1960-talet bjöd med farfar och farmor till julbordet. Jag visste att farmor skulle bli djupt besviken om det fattades sylta, sillsallad serverad med grädde, kålsoppa, lutfisk med mera, med mera, så det var bara att kämpa på med småbarnen hängande runt bena. Men det gick det också!


De barn som kunde gå fick följa med fadern till julottan i Böda kyrka. Den började klockan fyra. Alla slädar med bjällerklang och bloss genom Bödaskogen var en stor upplevelse för barnen. Det skulle nog många vilja uppleva. Kanske inte redan klockan fyra på morgonen utan några timmar senare. Men nu har vi ju inte snö till jul, som det alltid var på den tiden. Man behöver inte läsa vetenskapliga utredningar för att inse att klimatet håller på att ändra sig. 


Men Böda kyrka såg i stort sett likadan ut på 1850-talet, mysig och stämningsfull! Nu önskar jag alla en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR och vi kan väl alla hoppas att det blir ett riktigt bra 2022.










 

söndag 5 december 2021

Väder


Nej, det är alldeles för tidigt ned snö....och minusgrader....och ishalka. Lägg därtill många dagar med nästan stormvindar, så är det adventsvädret på Öland.


Vi har dessutom fått betydligt mera nederbörd än vad som är normalt här. Men vad ska man göra. Det går ju inte att gå i ide förrän alla julmarknader och annat kul är överstökat. Det är bara att uthärda.


De närmaste dygnen har vi dessutom blivit lovade snökanoner utifrån Östersjön. Vad ska man inte behöva stå ut med? Nåja, vinterdäcken är på och vedboden fylld med ved. Tur det för elelementen får vi ha på sparlåga med dessa elpriser.


Elpriset ja! Häromdagen satt jag på ugnen och då gällde det att utnyttja den till max när den ändå var varm. Det blev en sillpudding med sill. purjolök, potatis och äggstanning. Därefter stod en hel ring falukorv till extrapris på tur. Lök, tomater, broccoli, senap och riven ost fick göra korven sällskap i formen. Alltihop avslutades med en långpanna fylld med min hemgjorda müssli som fick njuta av eftervärmen. Nu behöver jag inte tänka på maten de närmaste dagarna och tur är väl det. Mina tankar snurrar runt vår nästa resa upp till lägenhet, julfirande och julklappsspel. Det är så himla lugnt att vara pensionär!!









 

tisdag 16 november 2021

Slott och koja


Så där ja! Ålderdomen är säkrad. Vår nya lilla lya i vår hemstad Trosa är nu beboelig efter insamling av "överblivna" möbler från nära och kära.


Vi har haft god hjälp med inredningsarbetet och vi är så tacksamma för det. Det enda vi har behövt köpa nytt är sängar och lite småsaker som vattenkokare och annat nödvändigt. Vi vill ju inte plocka med oss för mycket från vårt öländska "slott", eftersom vi räknar med att ha det kvar flera år till.


En nyrenoverad lägenhet i ett gammalt hus med träd, berg och talgoxar på den ena sidan och stadslivet på den andra. Kan inte bli bättre. Under arbetets gång kom vi på att det är nästan exakt femtio år sedan vi köpte vårt första hus i Trosa. Nästan lite märkligt.


Hur som helst. Fungerande öppen spis, så lilla gubben kan fortsätta med sin vedhantering och jag kan fortsätta att sitta bekvämt med en bok framför en värmande brasa.


Så...nu blir det några veckor då och då nära familjen till att börja med. För Öland kan vi inte släppa ännu på ett tag.











 

onsdag 27 oktober 2021

Oj, vad det gungar!


JA, det gungar verkligen lite just nu! Mitt blodtryck låg aningen för högt och jag fick ett brev där det stod att jag skulle ta två tabletter istället för en under en månad och sedan göra en hemmamätning under två veckor igen. Efter tre dagar med dubbel dos känns det lite gungigt ibland men jag vänjer mig nog. Jag får röra på mig lite extra så inte blodtrycket faller ner i fötterna! Nej, det är inte jag som är ute och traskar på bilden. Fåren har släppts lösa på Norra udden nu, för en sista avbetning för det här året. Så himla mysigt (och nödvändigt) med betande djur.


Vi har haft några frostnätter redan, men nu är det lite högre temperaturer igen.


Säsongens sista näckros blommar i dammen. Det är nog den planta i trädgården som har den längsta säsongen. Första blomman brukar slå ut i mitten av maj.


Undan för undan plockar vi in sommarens prydnader i trädgården. Den här betongkulan får inte frysa sönder. Den ska jag kånka in i dag.


Varje tömd kruka är en seger! Nästa år ska jag inte ha så mycket sommarblommor (säger jag ända tills Impectas frökatalog dimper ner i brevlådan).


Ute i markerna är det fullt med slånbär. Konstigt att inte flera plockar av dem. Numera använder vi varken saft eller söta likörer, men när barnen var små gjorde jag slånbärssaft varje år, men det verkar helt "ute" nu.













 

lördag 16 oktober 2021

Oj då, det var länge sedan


Veckorna rullar på, hösten tar för sig allt mer, men fortfarande blommar det här och var, som den här bokharabindan till exempel. 


Alla lägger ut bilder på överfyllda svampkorgar utom jag. En och annan stolt fjällskivling har jag i alla fall hunnit se. Annars är det fullt upp med planering inför inflyttningen i vårt nyförvärv, en liten lägenhet i Trosa. Nej, vi ska inte flytta från Öland, men det känns tryggt att ha något i bakfickan. Vi blir ju inte precis yngre. Det får bli några veckor då och då till att börja med.


Våra yrkesfiskare får det allt tuffare. Hoppas några överlever trots alla inskränkningar beträffande fångstkvoterna. Trist om våra hamnar enbart blir uppställningsplatser för husbilar.


Familjens lilla yngsta har börjat äta alldeles själv. Det går så där! 😃











 

onsdag 29 september 2021

Ingen vanlig vecka


Det är skördefestveckan på Öland och fram emot slutet på veckan förväntar vi oss en invasion med köpsugna besökare över bron. Alla vi som odlat, skördat, skapat, planerat och grejat hoppas på en riktigt bra skördefest utan elaka virus i år.


För övrigt har vi fortfarande sommar på ön! Åtminstone enligt meteorologerna som räknar  temperaturer under fem dygn i streck.


Pumpor på fälten, utanför butikerna och vid i stort sett varje grindstolpe dominerar under veckan, men...


...det blommar också vackert både här och där. Min frilandsfuchsia är som vackrast nu när värmen har lagt sig lite och...


....skäggbusken vid altandörren blommar för fullt och lockar till sig alla höstens humlor.











 

fredag 17 september 2021

Hemma igen


Ibland måste vi ta en tur och hälsa på familjen. Här är några av dem. Ett femgenerationerskort igen! Mamma, snart 100 år och fortfarande pigg och lilla Edith, som växer för var dag.


Vi var förstås i Trosa. Här är en bild från den gamla stadskärnan med mysiga gränder och åpromenader. I utkanterna känner vi knappt igen oss längre. Staden växer och nya byggnader sticker upp som svampar ur jorden (på våra gamla svampställen).


Hemma igen hann vi njuta av fint väder några dagar innan kulingvindar och regn tog ny fart.


Veckans höjdpunkt blev härfågeln som landade en stund i trädgården. En slump att vi tittade ut just då. Hur mycket är det i fågelväg som vi missar. Det frågar sig alla med fågelintresse. Vi brukar prata om det när vi står med våra kikare och väntar och hoppas. Men ibland händer det och ofta helt oväntat. Trevlig helg till er!











 

lördag 4 september 2021

Fem grader plus


Jag tyckte minsann att det kändes svalt i går kväll och nu på morgonen visade termometern plus fem grader. SMHI lovar lite varmare väder igen om några dagar. Vi får väl se hur det blir med det.


Det är gott om björnbär i år och tittar man lite mer noga, så finns det blåhallon också. Eller salmbär som man säger på grannön. Jag brukar inte plocka dem, men ett och annat slinker in i munnen. Hur som helst, hösttecknen hopar sig och jag gillar faktiskt hösten, den lugna årstiden, åtminstone i naturen.


Snart ska jag träffa lilla barnbarnsbarnet igen. Ska bli så mysigt! Det är ett tag sedan jag skjutsade egna ungar i vagnen. Fast ibland känns det som i går. Och den där kappan! Den var något av en favorit! I det liv jag lever nu funkar det inte så bra med yllekappa. Det är mest vindtätt och täckjackor som gäller.







 

torsdag 19 augusti 2021

Mums filibabba!


Mycket att göra nu! Förutom alla försenade årsmöten och diverse annat är det skördetid också. Blåbären är avklarade och ligger i frysen. Plommonchutney kokades i sista minuten innan alla plommon dråsade ner. Det blåser ju också och de envisa regnskurarna gör inte saken bättre. Nu är det då dags för björnbären, både vilda och "tama".


I växthuset blir vindruvsklasarna allt tyngre (och godare). Bättre än allt lördagsgodis i världen!


Aronia har blivit något av ett favoritbär på senare år. Jag fryser ner dem och tar sedan lite varje dag på frukosttallriken. Goda och nyttiga!



Tomaterna är inne på sluttampen nu. Vi har frossat i dem och också fryst in en del. Men se här...spetspaprikor och chili finns det fortfarande. 


Och titta här! jag vet inte vad det är för gigantiska saker som väldigt snabbt kom upp ur min balja med färdigblandad jord till krukor. Så spännande! Melon eller pumpa. Jag vet inte ännu.












 

söndag 8 augusti 2021

Men vad i hela friden....?


Men var har jag telefonen, utbrast jag plötsligt just som vi skulle äta lunch. Jag gick in i badrummet och tittade, för där brukar jag glömma den kvar. Ingen telefon där! Ring mig, uppmanade jag gubben. Han slog numret och vi lyssnade. Dödstyst i hela huset. Nu började jag bli orolig. Kanske i bilen då. Vi hade varit ute en sväng och plockat blåbär på förmiddagen. Ingen mobil i eller runt bilen heller. Jag måste ha tappat den i skogen, sa jag. Vi slängde i oss maten och åkte iväg. Måste vara lätt att hitta den, tänkte jag, vi bör ju höra ringsignalen. Vi parkerade där vi stod senast och gubben ringde mitt nummer. Vaaa, ingen täckning! Borde ha anat det. Långt inne i skogen, djup mossa och massor av blåbärsris. Det klarar ingen telemast i världen. Paniken var nära. Mitt körkort låg också i fodralet. Nu gällde det att tänka logiskt. Jag plockade mycket runt en stor timmerstock som låg halvt nersjunken i mossan. Den borde vara lättare att hitta än en mobil med grönt fodral. Efter lite letande hittade jag stocken och se, där låg mobilen! Nu ska jag: 1. Inte förvara körkortet ihop med mobilen. 2. Köpa ett väldigt färgglatt fodral istället för det gröna och 3. Inhandla ett par byxor med ficka på benet, försedd med blixtlås. Alltid lär man sig något.


Tomater, tomater, tomater! Nu har jag börjat stoppa en del i frysen. Den brunröda sorten Brown Cherrie är så himla god!


Vackra fartyg ser vi då och då runt vår kust. Här är ett danskt skolfartyg som ankrade upp något dygn utanför Byxelkrok.


En vacker tvåmastad segelbåt kom runt hörnet när jag letade fåglar en morgon. Förstora bilden så syns den bättre.









 

tisdag 3 augusti 2021

Sista veckan i juli


Öland är fortfarande nästan överbefolkat av turister och då är det skönt att hitta en lugn plats i naturen att koppla av på. Det behövs verkligen ibland.


Och tänk...trots att det såg så dystert ut i början av sommaren, så blev det verkligen fjärilarnas år i år. Det är mängder av fjärilar överallt!


Det är inte bara våren som är orkidéernas tid. Här blommar en vacker skogsknipprot.


Hemma i trädgården blommar den blå hibiscusen. I år får den verkligen kämpa mot hårda vindbyar och häftiga störtregn, men den verkar klara det också.


Hela veckan har vi haft besök av stora delar av vår familj och bland annat blivit bjudna på mexikansk afton. Starkt men gott!


Här tackar kvällens värdpar för applåderna!


I går åkte allihop igen, efter en så rolig vecka och jag får ägna mig åt trädgårdens sädesärleungar igen (och köra tvättmaskinen gång på gång på gång....).