söndag 8 augusti 2021

Men vad i hela friden....?


Men var har jag telefonen, utbrast jag plötsligt just som vi skulle äta lunch. Jag gick in i badrummet och tittade, för där brukar jag glömma den kvar. Ingen telefon där! Ring mig, uppmanade jag gubben. Han slog numret och vi lyssnade. Dödstyst i hela huset. Nu började jag bli orolig. Kanske i bilen då. Vi hade varit ute en sväng och plockat blåbär på förmiddagen. Ingen mobil i eller runt bilen heller. Jag måste ha tappat den i skogen, sa jag. Vi slängde i oss maten och åkte iväg. Måste vara lätt att hitta den, tänkte jag, vi bör ju höra ringsignalen. Vi parkerade där vi stod senast och gubben ringde mitt nummer. Vaaa, ingen täckning! Borde ha anat det. Långt inne i skogen, djup mossa och massor av blåbärsris. Det klarar ingen telemast i världen. Paniken var nära. Mitt körkort låg också i fodralet. Nu gällde det att tänka logiskt. Jag plockade mycket runt en stor timmerstock som låg halvt nersjunken i mossan. Den borde vara lättare att hitta än en mobil med grönt fodral. Efter lite letande hittade jag stocken och se, där låg mobilen! Nu ska jag: 1. Inte förvara körkortet ihop med mobilen. 2. Köpa ett väldigt färgglatt fodral istället för det gröna och 3. Inhandla ett par byxor med ficka på benet, försedd med blixtlås. Alltid lär man sig något.


Tomater, tomater, tomater! Nu har jag börjat stoppa en del i frysen. Den brunröda sorten Brown Cherrie är så himla god!


Vackra fartyg ser vi då och då runt vår kust. Här är ett danskt skolfartyg som ankrade upp något dygn utanför Byxelkrok.


En vacker tvåmastad segelbåt kom runt hörnet när jag letade fåglar en morgon. Förstora bilden så syns den bättre.









 

3 kommentarer:

  1. Vilken tur att du hittade mobilen.
    För ett tag sedan ringde min syster och det blev ett långt samtal och under tiden gick jag runt i lägenheten och plockade lite med blommorna och rättade till lite här och lite där. Då fick jag se att mobilen inte låg på sin plats och innan jag kom på att jag ju hade de vid örat letade jag under några sekunder efter den......
    Ha en skön söndag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  2. Ha ha känner igen det där...lägger min mobil överallt! Oftast hittar jag den i hönshuset, inte bra!
    Tur du fann den och alltid lär man sig något :)
    Kram från Titti

    SvaraRadera
  3. Vackra skepp men hemsk upplevelse med mobilen! Men det löste sig ju till slut som tur var!! Fast jag har aldrig såna problem eftersom jag ALDRIG har mobilen med mig eller ens på om jag inte är i bilen på väg till Visby. Likadant med Rolle, ibland får jag be honom om att ta med mobilen och sen ringa till mig när han är och handlar (ifall vi behöver nåt mer - det är alltså han som handlar). HATAR att prata i telefon - i onödan - vilket förmodligen kommer sig ifrån att när vi hade företaget fick vi aldrig vara i fred. Folk kunde ringa på lördagskvällar, söndasmorgnar - ja precis när som helst. Så nu vet våra vänner att det är hem på "normaltid" som dom kan ringa.....

    SvaraRadera