Glad som en lärka

Vad härligt det var att få beröm av tandläkaren! Vi hade hela, rena tänder båda två så det var kanske värt den där tusenlappen som det kostade oss att få det bekräftat. I dag ska vi på utflykt till Kalmar och uträtta lite ärenden. Maken ska på körresa utomlands och måste ha ett par snygga mörka byxor och själv ska jag titta efter ett camoflagetält. Ja, nu menar jag inte en ny klänning utan faktiskt ett litet tält som man kan gömma sig i för att fåglarna ska komma nära.

I trädgården trivs alla ettåringarna i det fuktiga vädret, hoppas att frosten dröjer minst en månad till. De skuttande bakdelarna på två äppeltjuvar skymtar på den hastiga bild jag fick från en granntomt.

Kuling eller stiltje

Här på det smala Öland kan vi alltid se hur vinden blåser och välja sida efter det. Blåser det på den ena sidan är det mestadels lugnt på den andra. I går gungade de ivrigt konverserande unga måsarna på vågorna på den västra sidan medan det var nästan vindstilla på den östra. Jag hittade ett stort parti av strandkål, ett viktigt vitamintillskott i äldre tider. Numera är det kanske bara en och annan kanin eller hare som smakar på den. I dag har tandläkaren bokat sin besöksstol både åt mig och maken. Dyrt? Ont? Tja, vi får väl se vad som händer.

Flitiga som myror

När man kommer ut i trädgården en sådan här fuktig höstmorgon ser man vilka som arbetat på flitigt under natten. Det är spindlarna vars nät syns riktigt tydligt när vattendropparna markerar dem. Överallt hänger det mästerverk spunna av tunna men starka trådar. Spindlarna själva sitter gömda och väntar på att det ska rycka i tråden som går mellan dem och nätet, ett tecken på att någon stackare har fastnat i hans garn. Jag lyckades hitta en spindel som fått napp och ivrigt arbetade på att förvandla något nattfjärilsliknande till en ordentligt inrullad kåldolma.

Forneldar och vårdkasar

Sista lördagen i augusti är det sedan gammalt tradition i flera länder runt Östersjön att tända eldar som ett avslut av sommaren. Under senare år har det även blivit en gemensam manifestation för vår miljö och Östersjöns överlevnad. Många, många eldar tänds runt Östersjöns stränder och i går var det första gången som Öland deltog i manifestationen tillsammans med de andra stora öarna i vårt känsliga innanhav. Borgholms kommun valde att starta upp den nya traditionen i Böda hamn och tanken är att det under nästa år ska tändas en eld i nästan alla våra hamnar. Våra miljöansvariga i kommunen deltog och presenterade kommunens miljösatsningar och kommunalrådet talade om den enskildes möjligheter att påverka miljön positivt. Samtidigt kunde vi över sjöbodarnas tak se den kolsvarta röken från en granne längre bort som eldade gamla trasiga plaststolar och annat miljöfarligt skräp. Ett bra exempel på den okunskap och nonchalans vi har att kämpa emot för att rädda vår miljö.
PS. Det var inte bara allvar! Stötte också på en kär bloggkompis som jag inte träffat i levande livet tidigare. DS

In i dimman

Det kanske händer en och annan när fredagskvällens vinflaska är tömd men jag hamnade i dimman mitt på dagen. Det blev gråare och gråare runt omkring mig när jag gick förbi majsfältet för att komma ner till stranden för att fota fåglar. Majsen står två meter hög och majskolvarna börjar svälla utmed stjälkarna. När jag passerat majsfältet och kom ut på standängen såg jag knappt ut till vattnet. De betande kossorna gick att urskilja och några törnskator kom på några meters håll. Jag fick vattendroppar på kamerahuset trots att det inte regnade. Luften var full av fuktighet. Bara att gå hem igen och vänta på vindarna som sveper bort dimman.

Vägen till Högby fyr

Jag tog en promenad ut till den vackra Högby fyr. Vägen ut dit består av en några meter bred pir där man har vågorna någon meter ifrån sig på båda sidor. En häftig upplevelse speciellt när det blåser lite extra. En starflock passade på att äta sig mätta av flugorna i tången vid sidorna av vägen och i buskarna satt en pilfinksfamilj och tjattrade. Havsörnen kom förbi en sväng och en uppskrämd häger flaxade iväg. En fantastisk upplevelse att gå den ovanliga vägen mitt i havet.

I dag är det fredag och soptippen är öppen. Jag har skrapat ihop en del som ska slängas och jag njuter verkligen av att bli av med en massa onödigt. Dessutom är det en mötesplats för hela bygden på soptippen så det kan bli en trevlig stund.

Jag väntar på dig tills du kommer....

...är inte det en textrad från någon gammal slagdänga som snurrar runt i huvudet på mig? Just nu tycks ljudet komma från den tomma ogräskorgen och lilla trädgårdsspaden som ligger och väntar framför rabatten. Men sedan jag blev pensionär har jag bestämt mig för att göra det roligaste först, så jag plockar av de mogna björnbären istället. Blåmesen är lite orolig och undrar om jag ska ta alla de goda bären. Ja, lilla blåmes, det tänker jag göra. Du får nöja dig med äpplena och de övermogna plommonen.

Ännu en vacker dag

Det blir mycket tjat nu om de här härliga sensommardagarna. I går var det en sådan dag med en magnifik solnedgång på kvällskvisten. Havet glittrade och stenarna fick en ton av rosa. Tidigare under dagen var det svalmöte på mitt tak. Ladusvalorna vilade upp sig och njöt av värmen mellan flygturerna efter insekter. Flockarna av svalor och sädesärlor blir större och större nu och snart försvinner de iväg Trist förstås men desto roligare när de är tillbaks igen i april. Visst är det mysigt med våra växlande årstider där det händer något hela tiden.

Med mycken möda och stort besvär...

Man gör allt för att växterna ska trivas. Läser böcker och tidningar hela vintern, väljer plantor med omsorg, beställer fröer och lökar, funderar på plastkruka eller lerkruka, kliar sig i huvudet inför alla sorters planteringsjord och diskuterar med kunniga i bekanstskapskretsen. Ändå så rent ut sagt skiter det sig ibland. Men när jag trött på alla pelargonskott, knipsar av några som drar i höjden och bara slött slänger ifrån mig dem i en tom kruka på "skötbordet", då händer det saker. I krukan fanns det bara några bortrensade torra blad och någon kvadratcentimeter jord, en rest från tidigare planta. De avknipsade pelargonskotten står gröna hela sommaren precis utan all skötsel. Det kommer lite regn ibland, det är allt. Och när det sedan till och med kommer en blomstängel!! Man upphör aldrig att förvåna sig! Nu håller jag tummarna för att mina physalis börjar mogna snart och att tomaterna som stått ute börjar skifta färg. Annars blir det stekta gröna tomater.

En aning av sommar

I går blev det till slut en riktig sommardag. Under de solglödande rönnbären bredvid den knallröda pelargonen, kunde jag sitta ute och läsa. Ovanför mot den blå himlen lekte ormvråkarna tafatt och ett par havsörnar svävade på hög höjd. I buskarna runt omkring letade årets alla nya fågelungar efter mygg och bladlöss. Jag plockade en hel skål med härliga björnbär och kom på att jag nog ska plantera en ranka till någonstans. De ger verkligen sjufalt igen.

I dag är det mulet och regnigt men varmt. Ganska skönt det också.

Sensommarsöndag

Nu har de blå astrarna slagit ut. Ett tydligt tecken på att sommaren är på väg att övergå till höst. Äpplena mognar på träden  även om många blåste ner under ovädret som passerade. Jag är alltid extra orolig för de här starka havsvindarna den här tiden på året. Träden är tyngda av löv och frukter och orkar inte stå emot påfrestningarna. Andra som är oroliga så här års är råbockarna. Nu är det jakttid för bockar och även om de är vackra att se på vore det bra om beståndet blir decimerat. Inte bara för att de är fästingspridare, trädgårdsmarodörer och orsak till många bilolyckor utan också för att de inte ska bli för många. Det innebär alltid större risk för sjukdomar inom arten och större konkurrens om födan och därmed svältdöd under snörika vintrar.Sedan rävskabben slog ut större delen av rävbeståndet här på ön har heller inte rådjuren några naturliga fiender.

Oh, what a beautiful morning...

I går morse var vi ute tidigt, innan regnet och vindarna brakade lös. Det var alldeles stilla ute. Inte ett löv rörde sig. Havet låg utslätat som spegelglas och bara de små dyningarna efter den morgonpigge fiskarens båt syntes på vattenytan. Långt bort över alvarsmarkerna skrek några tranor och vid strandkanten letade en liten höstflock av sädesärlor efter nattdåsiga kryp. Efter några timmar ute i markerna styrde vi hemåt och bara någon kilometer hemifrån började regndropparna slå mot vindrutan. Vilken tur vi hade!

Ja,ja, Jag har ju bara en stackare

Jag har varit lite stolt över min enda, numera lite slokande solros. I går åkte vi förbi ett fält med tusentals av dem. En imponerande syn! Några som inte slokar utan står väldigt ståtliga på min gräsmatta är raden med stolta fjällskivlingar. Vi har alltid gott om champinjoner som jag ibland hinner ta några av innan maskarna invaderar dem, men i år är första gången som de här svamparna har tagit klivet in i min trädgård.

Motljusblommor

I sista timmens solljus framträder trädgården på ett speciellt sätt. De låga solstrålarna genomlyser och avslöjar både dolda fantastiska skönheter och skavanker. I går njöt jag särskilt av bolltistlarna bland de glänsande Miscantusstråna. I dag ska vi så småningom ta en tur och leta efter några snygga och funktionella utelampor. Vi tog bort de gamla vid husmålningen. De var i dåligt skick men under de ljusa sommarkvällarna kändes det inte så brådskande med nya.Nu däremot, mörknar det på snabbt och vi vill inte lotsa sena kvällsgäster till grinden med hjälp av ficklampor