Vid vår resa till Småland besökte vi också Ljuders socken. Utvandrarbygden där Vilhelm Moberg valde att placera sina välkända gestalter. Man kan förstå att det var svårt att livnära sig där. De små vägarna smyger som mångdubbla S-kurvor genom det kuperade landskapet med steniga backar och här och var stora flyttblock. Överallt ser du mer än meterbreda mossbelupna stenmurar, ett minne av det slit som var vardagen för dem som försökte röja åkrar och beteshagar här. Hembygdsföreningen har satt upp minnestavlor med information om gamla tider. Från en liten by flyttade 207 personer till Amerika. Vid kyrkan finns en imponerande rad av kyrkstallar där varje bonde själv fick bygga ett bås till sin häst. En vacker bygd väl värd ett besök!
Så bra att jag kan följa med dig litet här och där:), när jag inte har möjlighet själv att besöka alla platser som jag gärna skulle göra.
SvaraRaderaDe slet ont bara för mindre än hundra år sedan för sin brödfödas skull. Det är någonting som vi nästan har glömt i våra dagar då vi har det väldigt bra i jämförelse med då.
Dessa stenmurar! Vilket slit och arbete som ligger bakom.
Karinkram!:)
Godmorgon!
SvaraRaderaSå intressant!... jag älskar att läsa det du skriver och lära mig både ett och ett annat. Visst är det mycket man inte har sett med egna ögon, så behändigt att vara med på ett hörn på både det ena och det andra. Skickar dig kramar från ett soligt och härligt Åhus!
Ingela
För oss nutidsmänniskor kan dessa stenmurar te sig som vackra dekorationer i naturen, utan att vi riktigt förstår vilket slit som ligger bakom dom. Riktigt sorgligt kan det bli om man låter dessa med möda upplöjda åkrar växa igen. Sten gör sig annars mycket bra på bild oavsett vilken form dom har.
SvaraRadera