Nu har de blå astrarna slagit ut. Ett tydligt tecken på att sommaren är på väg att övergå till höst. Äpplena mognar på träden även om många blåste ner under ovädret som passerade. Jag är alltid extra orolig för de här starka havsvindarna den här tiden på året. Träden är tyngda av löv och frukter och orkar inte stå emot påfrestningarna. Andra som är oroliga så här års är råbockarna. Nu är det jakttid för bockar och även om de är vackra att se på vore det bra om beståndet blir decimerat. Inte bara för att de är fästingspridare, trädgårdsmarodörer och orsak till många bilolyckor utan också för att de inte ska bli för många. Det innebär alltid större risk för sjukdomar inom arten och större konkurrens om födan och därmed svältdöd under snörika vintrar.Sedan rävskabben slog ut större delen av rävbeståndet här på ön har heller inte rådjuren några naturliga fiender.
Höst är också underbart !
SvaraRaderaKram
Anci
Ni har också bockjakt liksom vi. Vi hör något skott nu och då i periferin och vet att det kanske är någon av våra vintervänner som far till himlen. Nackdelen med att bli bekant med dem, men så är det...de är många också här och de går åt nu under hösten. Mot nyår får vi se vilka som har överlevt jakten, då kommer de hit igen
SvaraRaderaPrecis som du skriver, jakten är nödvändig, inte bara för köttets skull utan även för friskhetens...
I år fick jag inte en endaste liten aster sådd. Jag tycker de är så vackra och fina men nästa år...
Karinkram!
Rådjur är underbart vackra djur, men jag vet sen den tiden jag var stockholmare hur besvärliga dom kan vara i trädgårdarna. Då vi bodde i Skellefteå hade vi bekymmer med älgar som stegade in i våra små trädgårdar och saboterade träd och buskar på nolltid. Nu när vi bor på landsbygden har vi inte bekymmer med vare sig den ena eller den andra. Djuren håller sig i skogen eller på lägdorna och låter våra tomter vara i fred. Rådjuren har det nog ganska bistert här uppe och blir därför inte så många som söderut. Men nog sjutton ser dom till att ahmna framför bilarna då och då. Nå, det är ju inte deras fel och det blir oftast dom som drar det kortaste strået.
SvaraRaderaTänkte göra ett litet avtryck i din blogg o önska dig en trevlig söndag :)
SvaraRaderaHa det gott/ Britt Inger
Hejsan!
SvaraRaderaSå sant, så sant och jag hoppas det finns tillräckligt med jägare så även en annan kan få bort några stycken, häromkring. Alltid är det något man ska oroa sig över och skadade fruktträd är inte roligt. Ha det gott, Karina.