I väntan på sotaren

Så där ja! Nu har vi snart klarat av den första oxveckan. Många plusgrader ute men blåsigt, blåsigt.

Vid bron till Fyrön stänker det rejält ibland. 

Jag har hunnit med en tur till biblioteket under tisdagen, besiktat bilen i Borgholm under onsdagen och idag väntar vi på sotaren. Besiktningen av bilen gick bra och nu håller vi tummarna för att besiktningen av köksspisen också faller väl ut. Vi eldar dagligen och har därför bett att få en extra halvårskoll av den.

I Borgholm måste jag alltid ta en titt på slottet. Så fascinerande med sin långa historia. I går tänkte jag på prinsessan Ingeborg, som kanske stod här och väntade förgäves på att maken Valdemar skulle komma hem igen. Dessvärre kastades han i en fängelsehåla av sin bror och fick svälta ihjäl efter Nyköpings gästabud 1317. Hårda bud på gästabud på den tiden!

Men.....?

En god morgon.När jag vaknade såg jag en starkt lysande stjärna genom sovrumsfönstret. Så vackert! I dag har jag "ledig" förmiddag men under eftermiddagen ska jag iväg och leverera hembygdsföreningarnas årsbok till ICA-butikerna. Alltid är det något.

Men så började jag tänka efter. Vad skulle jag göra om jag inte alltid hade så mycket att göra? Laga mat och baka kanske? Men vi äter redan alldeles för mycket av sådant som vi inte borde äta. Sticka och sy då? Hmmm, är inte så duktig på det och jag tror att barnbarnstjejerna inte uppskattar mina lite sneda och vinda hantverk.

Kanske tur ändå att schemat är fullspäckat. Det går ju inte att ligga på soffan och läsa Femina och äta praliner jämt!

Tidigt en måndagsmorgon

 

Så står vi inför en ny vecka. En helt vanlig utan speciella händelser. Ja, det kan vi åtminstone hålla tummarna för att det blir.

 

 

När jag tänker efter har jag förstås en tid hos frisören. Det kan ju sluta precis hur som helst. Men det är ju andra halvan av november och ingen tycker att det är konstigt om jag går med mössa på huvudet. Så det ordnar sig nog.

 

 

Jag ska också fundera över vad vi ska handla i morgon när det är pensionärsrabatt. Vi såg att det hade kommit in en förpackning med återanvändbara och tvättbara påsar i olika storlekar, som man kan använda till frukt och grönsaker, för att slippa plastpåsarna. Vi ska nog prova det!

 

 

Till tippen

 

Så där ja! Inga fler övernattande gäster och kortare köer i butiker och på vägarna. En bra dag att samla ihop ett lass med skräp och åka till tippen, nu när allt har lugnat ner sig. Det visade sig att vi inte var ensamma om den tanken.

 

 

Det var full fart på sopstationen även om det inte syns på bilden.

 

 

Vilken service det faktiskt är! Utan kostnad kan vi lämna allt trasigt, överblivet och utnött utan att det kostar oss en enda krona. Till och med trädgårdsavfall kan vi samla ihop och köra dit (det som inte får plats i komposten).

 

 

Vanlig måndag igen!

 

Ganska skönt att de stora helgerna är över igen och allt återgår till det vanliga, det vill säga att vänta på våren. Har vi tur hörs de första lärkorna här om 6-7 veckor och redan lyser det lite rosa om julrosknopparna i rabatten.

 

 

I vardagsrumsfönstret trängs vita amaryllisklockor med adventsljusstaken, som får stå kvar där några veckor till.

 

 

Jag var förstås ute i går och letade efter årets första fåglar. Ganska folktomt, men jag träffade ett par trevliga herrar med kikare, som berättade att det var tradition att åka runt norra Ölands kuster på nyårsdagen och kryssa fågelarter. De kom ihåg att de hade träffat mig några år tidigare. Jag höll med. Man vill ju inte visa att man börjar bli gammal och glömsk.

 

 

När inget händer

 

Dagar då inget händer. Vad skönt det är! Att bara lufsa runt och lägga märke till allt runtomkring. Hur många ger sig tid till det?

 

 

Titta hur molnen rör sig mot den blå himlen.

 

 

Och kanske hämta in några solvarma tomater från växthuset och mumsa på som godis, medan jag läser boken som inte går att lägga ifrån sig för den är så spännande!

 

 

På schemat idag

 

Så var det månd....förlåt, tisdag igen och vardagsbestyren väntar. I dag måste jag ut och leta efter sädesärlan! Den borde finnas här någonstans nu.

 

 

Jag måste också lukta lite på kejsarkronorna på uteplatsen. De har inte kommit riktigt så här långt ännu, men bladen sprider den speciella kejsarkronedoften. Kanske inte precis den godaste aromen, men det doftar Ölandsvår.

 

 

Sedan väntar växthuset på min dagliga insats. Om jag bara gör åtminstone någon liten grej varje dag så är det snart klart för sommarens grönska.

 

 

Så var det fredag igen

 

Nu är det bara en enda blomma i trädgården som inte behöver vattnas! Det är skraptorrt och pumpen till den gamla brunnen får arbeta för högtryck. Vattenspridaren får stå på tills brunnen är tom och sedan rinner det till under natten igen.

 

 

I går var vi på shoppingtur till Borgholm - Färjestaden - Kalmar. Bäst att passa på innan turisterna väller in och ganska skönt att gå på IKEA en varm dag, då det inte är någon trängsel. Jag hämtade mina nya glasögon också, så nu ska jag ha en tillvänjningsperiod, en stund i taget.

 

 

Ett hål i lakanet

Många har hört Barbro Hörbergs fina vistexter och idag tänker jag speciellt på en. Den handlar om en kvinna som vill ha allt så perfekt. Hon städar och ordnar, byter rent i sängarna med nymanglat och ser fram emot lite gullegull med maken på lördagskvällen. Då, när allt är på höjden av lycka, känner hon plötsligt med en tå att det är ett hål i lakanet och då rasar hela hennes värld.

Hos oss är kanske inte allt fullt så perfekt men det var i alla fall så att maken häromkvällen utbrast: "Du, det är en reva i mitt påslakan". Men visst är det konstigt! Fina märkespåslakan som jag länge hade önskat mig och äntligen köpte en uppsättning av för exakt 14 år sedan. De visade sig nu vara helt sköra och eländiga och förpassades till trashögen i garaget.

Men ärvda lakan från tjugotalet och kanske ändå äldre, de håller! Kom att tänka på när jag ringde dottern och berättade att jag hade fått tjugo lakan av en äldre släkting. "Vaaa, tjugo lakan!!!! Varför det??" Ja, han hade köpt en bredare säng och ville sortera bort dem som han inte hade användning för. Tystnad i luren en lång stund och sedan kom det: "Jag trodde det var 20 tusenlappar."

Ogenomskinligt

Det hjälper inte längre att putsa glasögonen! Det är fönstren som är så prickiga och gråa att jag börjar få svårt att se hösten utanför. Fönsterputs blääää! Jag hittar på alla möjliga ursäkter.

Till exempel att mina fortfarande är riktigt fina jämfört med många andras.

Vissa verkar inte bry sig alls. Hmm...oj då, ursäkta! Fiskarparet var visst hemma idag i sin sjöbod. Men de ser ju glada ut så det var nog ingen fara. Ja,ja jag får väl sätta igång någon dag då innan det blir minusgrader ute. Trevlig lördag på er!

Det öländska lugnet

Nu har lugnet och stillheten lagt sig över norra Öland igen. Trist, tycker somliga, men jag gillar verkligen att kunna strosa omkring i naturen i timmar utan att möta någon.

Samtidigt ser jag fram emot julmässan i allhelgonahelgen då jag får möta många kända och okända människor med många synpunkter, mest positiva.

De flesta av oss mår bra av en rätt inställd blandning av ensamhet, lugn, en lagom dos av stress och möjligheten till givande umgänge när man själv väljer det. Inte alltid så lätt. Jag kan själv känna att jag är kvar i den gamla yrkeslivsrollen ibland när en avslappnad ölänning säger: Ja, men då får du det om några dagar eller nästa vecka. Vaa!! Jag som "måste" ha det idag! Ja, det är svårt ibland att inte köra för fort och att hålla de rätta hastighetsbestämmelserna, det vill säga "ölandsfart".

Mycket att tänka på

Just nu har jag huvudet fullt av planering och komma-ihågsaker, men man får inte glömma det viktigaste av allt.

Vad kan det vara då? Jo, att njuta av denna korta årstid som våren faktiskt är.

Man hinner inte blinka förrän häggen är utblommad, syrenerna står i full blom och högsommarblomman hundkäx breder ut sig som en spetsduk över hela härligheten. I går skulle jag just sätta mig och kommentera hos er alla när telefonen ringde och en "fågelkompis" meddelade att det satt en svartpannad törnskata någon mil härifrån. Det blev en hastig bilfärd istället för några timmar framför datorn. Mitt sätt att njuta av våren!

Lite sol skulle inte skada

Nu tycks vädret ha fastnat i en fuktig, dimmig fas utan en gnutta sol. Jag låter blicken stanna på de fina "engångsblommorna" på fönsterbänken istället för att titta ut på eländet.

Jag bestämde mig för att ställa ut mitt gömsle, ett camouflagefärgat tält med inbyggd stol, där jag kan gömma mig och fota fåglarna utanför. Medan jag höll på samlades nyfikna fåglar i träden runtomkring och tittade förvånat. "Vad ska hon göra?" De tycker tydligen att jag är lite konstig som tror att jag måste gömma mig.

Söndagen avslutades med årsmöte i hembygdsföreningen med efterföljande kaffe med semla. Så i dag är det smaldag!

Jag skulle köpa en osthyvel...

Fräsch och "ohyvlad" osthyvel

Och så mina nya bunkar plus en liten slev därtill. Ni ser storleken jämfört med en normalstor apelsin

Varefter åren går så är det ett och annat i min köksutrustning som ger upp. I går upptäckte vi plötsligt en otäck spricka i skaftet på osthyveln. Eftersom vi ändå skulle iväg till stora staden i ett annat ärende, fattade vi ett snabbt beslut att förpassa osthyveln till soppåsen och inhandla en ny. I den stora, vackert uppdukade butiken gick jag beslutsamt rakt fram till osthyvelshyllan utan att titta åt sidorna. Men man har ju lite sidsyn också och plötsligt var det något som skimrade lockande vårgrönt i min ena ögonvrå. Mina älsklingsplastbunkar! De som alltid ger mig sådan glädje i köksarbetet! Nu fanns det några pyttesmå, som till och med kan duga på matbordet att servera lite nyklippt kryddgrönt eller riven ost i. De blev mitt fredagsmys den här veckan!

Vanlig vardag

Vädret i går var ganska grått och trist men det finns fortfarande små ljuspunkter ute i trädgården. Den vackra krukrosen med okänt namn blommar på 

Även rosen "Lill Lindfors" bjuder på blomsterprakt

Jag provade ett nytt recept på cheesecakes med lingon. Sådär, men att använda lingon var inte så dumt. Ska prova det igen med mitt gamla recept

Mannen i huset var lycklig. Ett helt traktorlass med ved fick han att pyssla med

En sur och ledsen hund har lagt sig på den enda platsen där hon har lite utsikt över trädgården. "Varför får jag inte vara med ute?"

Ljus och värme

Jag har ett stort behov av att åka en sväng till Ölands norra udde flera gånger i veckan. I går var det en sådan dag. Vädret var lite grått och disigt och tyvärr blev det värre och värre ju längre norrut vi kom. Vid de sista brevlådorna på vägen ut var det byamöte. Två personer stod och samtalade. Den ena var fiskaren på orten. "Det finns inga fåglar idag" sa han. "Jag har just varit ute på vattnet och det var alldeles tomt. Men du kanske hittar någon sällsynthet i alla fall" sa han. "Man får aldrig ge upp" sa jag, "rätt som det är händer det". Tomt var det ändå på min korta promenad i diset. En optimistisk talgoxe satt och sjöng på en gren, tre havsörnar satt och vilade upp sig långt ute på isen och svanarna trampade runt i issörjan och längtade efter våren. Vi åkte hem, eldade en brasa i kaminen och tände några ljus. Ännu är det långt till vår innan rönn i blomma står, sov du lilla vide, än så är det vinter!

Kaffe hos grannen

Alla har vi vintermössorna på

Extraknäcker som sjömärke

Hacke får övergå till margarin när talgen är slut

Minusgraderna ger inte med sig, så i går blev det sparkfärd med skinnvantarna på till grannen som bjöd på kaffe. Vi tittade bland annat på hennes tavlor på väggarna. De är så roligt. Hon har en historia att berätta om varenda tavla i huset. Orkideerna blommar på för fullt på hennes fönsterbänkar och om dem finns det också mycket att berätta. Vem hon hade fått dem av, hur hon har varit nära att kasta någon av dem ibland och hur de återkommer år efter år med blommor. Trots att hon, som de flesta av oss, upplevt mycket både på gott och ont under sitt liv, andas hennes hus harmoni och trivsamhet.