Det var något på gång vid dammen. Ett gäng sparvar tjattrade upprörda och en rödstjärt stod som förstenad och stirrade mot en punkt vid dammkanten. Något rörde sig i vattnet. Ett snokhuvud dök upp och samtidigt dök en förskrämd padda ner mellan några stenar. Snoken, en stor baddare, slingrade upp på kanten och tittade på mig. "En redig lunch som kan hålla mig mätt i flera veckor"såg han ut att tänka. Jag, som inte kände att det var någon överhängande risk att jag skulle sluta mina dagar som ormföda, såg i stället ett skräckscenario där en efter en av dammens fiskar och paddor försvann. Min blick gick lite till höger och jag hajade till. En orm till! Nej, det visade sig vara ett gammalt tomt ormskinn. Den här snoken hade precis ömsat skinn. Dessutom hade han ett sår i sidan som gick igenom både det gamla och nya skinnet. Trist för honom. Hur som helst, vi bestämde oss för att stressa honom lite så han inte skulle tycka att det var trivsamt i vår trädgård. Vi stampade i marken,viftade med fiskhåven och petade bland buskarna och tog dessutom vattenslangen och spolade ner bland stenarna där han försvann. Vi får hålla extra utkik några dagar framåt efter den 1,30 meter långa ormen.
Herrejisses, kan snokar bli så där långa! Och du är säker på tt det var en snok och ingen förrymd exotisk variant?
SvaraRaderaHan/hon tyckte säkert att det var ett fint ställe att bo på. Mat nästan serverad och lätt att gömma sig för rovfåglar. Naturen är spännande men inte särskilt snäll"