I vårt korika landskap där det finns fler kor än fastboende människor, slutar ofta de små vägarna med en stadig grind.
Visst, man kan klättra in över stättan, men det är säkert fler än jag som drar sig för att kliva in bland alla kossorna. Men här var de ju ganska långt borta, jag kanske vågar....
Aj då! Där låg det förstås en alldeles nära.
Hon är fullt upptagen med att idissla men man vet aldrig. Jag stannar nog på utsidan av hagen .
Ja, det är i alla fall vackert med de välmående korna i solskenet med havet som bakgrund.
Till Mirrfamiljens sommarställe har vi tre "grindar" att passera. Men kossorna som betar här är väldigt snälla och springer iväg så fort vi kommer.
SvaraRaderaKram från Ingrid
Det är något visst med våra kor, så fina de är.
SvaraRaderaVåra kor har det nog bra i alla fall hoppas jag.
Tycker det verkar lite bla ha i andra länder ibland
kram Hajan.
Här på Gotland ser man inte många kor ute längre, I Fröjel, socknen där jag bott, var det förr kor på varenda gård, Nu är det bara en kobonde kvar. Däremot finns det massor av hästar i alla hagar.
SvaraRaderaKram, Ingrid