Plötsligt finns de bara där. De skira, krokusliknande blommorna, en sista protest mot vinterns intåg. Trampa inte på dem, säger jag till maken, som kommer i full fart med skottkärran. Mitt på vägen till komposten står de, genomlysta av höstsolens strålar. Tidlösa, ett så vackert namn. Löst från almanacka, klocka och krav. Det trodde man att man skulle vara den här tiden i livet. Tidlösa, kravlösa. Tji fick man! Men lika bra är det. Den som behövs och efterfrågas, som planerar och ser framåt, den lever längst!
Älskar Tidlösa och har planterat ett antal. en som är rosa och dubbel och som brukar komma upp vid den här tiden, men jag har inte sett någon från matrumsfönstren ännu. Får gå ut och kolla lite noggrannare. Sen satte jag en annan udda sort i långrabatten mitt emot matrumsfönstren (du ser att jag tänker på att man kanske inte är ute så mycket den här tiden) förra året och igår såg jag att det hade kommit upp c:a 2 cm av dom! Spännande!!
SvaraRaderaHej Kerstin men så förunderligt! Vi verkar onekligen... åtminstone ibland på samma våglängd.
SvaraRaderaNu ska jag vila en stund för jg har jobbat länge idag och ska ut och rumla åtminstone en stund till kvällen ;-)