Hej, det är Chessie som skriver idag. I går var det den 11 september och jag kände på mig att det skulle bli en otursdag. Och mycket riktigt. Plötsligt får husse för sig att jag behöver få klorna klippta. På en skala mellan ett och tio, där tio är värst, hamnar nog kloklippning på....ja, 19 tror jag nästan. Redan när jag såg att han rotade i lådan med kammar, borstar och saxar försökte jag diskret att dra mig tillbaka bakom tvättmaskinen. Men inte hjälpte det. Sedan följde en tid i mitt liv som jag helst vill glömma!! Nu halkar jag runt här med mina jättekorta klor och får inget ordentligt fotfäste någonstans. Och mina imponerande och snabba rivstarter efter grannens katter får vänta. Jag vill ju inte göra bort mig helt!
Haha! Ja, stackars Chessie :o) Men en professionellt utförd ansning tycks det ändå ha varit, eftersom hon inte beskriver klipp i pulpa med påföljande reprisering av Stockholms blodbad!
SvaraRaderaDuktigt Chessie, antar att du fick massor av godis av Husse!
SvaraRaderaKram Stella Vov Vov
Vet precis exakt hur du känner det! Jag HATAR att få mina klor klippta, speciellt framklorna!! T.o.m. när jag är hos doktorn och fått en sovspruta så drar jag undan tassarna när dom ska klippa klorna.
SvaraRaderaDet är fruktansvärt jobbigt...men inatt råkade jag, för 3:e gången, ut för något ännu värre; Jag kunde inte kissa! Det var en sån där jäkla (ursäkta språket) urinsten som lagt sig i vägen i blåsan igen, så matte fick gå upp redan vid 4.30 för att släppa ut mig - och där stod jag och krystade i 15 minuter och det kom bara några droppar.
Så där höll jag på hela morgonen tills vetten öppnade och vi kunde åka dom 4 milen dit. Där blev det sovspruta, röntgen, ultraljud, kateter och spolning och så en massa mediciner igen. Och den här gången gjorde det faktiskt ont när dom spolade mig, så dom fick ge mig lite mer att sova på, så när vi skulle hem var jag alldeles vimsig trots uppvakningssprutan. Usch - inte trevligt alls! Skulle (nästan) hellre velat fått klorna klippta!!