Vid Ölands norra udde

 

Tidig morgon, norra udden, sista veckan i april

Nyuppstigna solen värmer, från vassen ljuder spovens drill

Från blommigt slån hörs ivrigt kvitter ifrån nyanlända,

som hungrigt söker efter flugor, larv och slända

 

De vilda apelträden skimrar likt rosa moln mot mörka enar

Daggen väter mina skor, där jag kliver varligt mellan stenar

Gräset glittrar, liksom sträcker sig mot solen

Och titta där, i backen blommar ännu luktviolen

 

En kärrhök kretsar över vassens täta skydd från äng till vatten

Där änder, tärnor värmer upp och putsar fjädrar efter svala natten

En flock av duvor sträcker utmed bron, där svalor redan pilar

runt Långe Eriks huvud, där hans ledblink nu i dagsljus vilar

 

Från sundet bakom tallarna en lågmäld sång vibrerar

När många hundra ejdrar vårens ankomst aviserar

Bland stenarna på stranden plockar rödbena och trastar

Och se, långt bort vid hällarna, gulärlor som rastar

 

Denna möjligheters morgon i vårens tid, då allt kan hända

En rörelse, en titt i kikaren, en drill, en okänd ibland alla kända

Men för det mesta, inget särskilt, ingenting som väcker sensation

Och ändå, ännu en morgon helt unik med egna dofter, egen färg och ton