Jag tog en lång promenad förbi raukarna vid Byrum i går. Det var mer plågsamt än skönt. Jag hade noga sett till att gå med vinden i ryggen, men vad hjälpte det.
Du kan vänta på mig där borta, sa jag till gubben, som satt i bilen och löste Melodikrysset.
Jag hann ångra flera gånger att jag bad honom vänta så långt bort.
De första snöflingorna dalade ner också. Till och med talgoxen ser lite förvånad ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar