Här på norra Öland har vi fortfarande sommar! Jodå, det säger de på väderleksrapporten, så det måste stämma. Vi har ändå plockat in det mesta från trädgården och förberett vintervistelsen i Trosa.
Den ursprungliga planeringen höll inte heller, när min mamma långsamt blev sämre och stilla somnade in, 102 år och fem månader gammal. Det blev en extra vecka borta och mycket ändringar på vaccinationstider, däckbyte osv, osv. Allt som vi bokat in innan vi skulle lämna Öland.
Nu återstår begravning i andra halvan av november. Allt fler övergår till urnbegravning och det bestämde vi oss också för. En enkel akt med lite lättare musik och sång, blandat med det traditionella. En brorsdotter till mig ska sjunga bland annat Summertime, som mamma önskade.
Naturligtvis dök det upp en riktig raritet när vi var borta. En ökensångare! Jag följde rapporterna dag för dag i artportalen och höll tummarna för att den skulle stanna kvar tills jag var tillbaka. Och det gjorde den, den lilla raringen.
Vilken lite söt fågel! En sådan har jag aldrig sett, så det var ju tur att den blev kvar så länge så att du hann få en bild på den.
SvaraRaderaHa en fin sista oktobervecka!
/Ingrid
Hej Kerstin
SvaraRadera102 Jahr, das war ein langes Leben. Ich schicke dir mein aufrichtiges Beileid. Und wünsche euch im November ein gutes, gemeinsames Abschied nehmen.
Und wie schön das der kleine Vogel in Öland auf dich gewartet hat.
102 år, det var ett långt liv. Jag skickar dig mina uppriktiga kondoleanser. Och jag önskar er ett lyckligt farväl tillsammans i november.
Och vad fint att den lilla fågeln: ökensångare väntade på dig på Öland.
Kram Marlise