onsdag 26 februari 2014

Då och nu


Jag var och pratade i går på en av de tisdagsträffar som Nordölands församling anordnar. Kerstins pyttipanna som jag kallade det, men ändå kanske med en röd tråd om minnen av gamla tiders slit, fattigdom och kamp för överlevnad och nutida ödslighet och kanske ensamhet under vinterhalvåret. Jag illustrerar det här med en bild av en tom väg och sommargästernas hopknutna brevlådor.


Här är spåren efter slitet för att kunna odla och skapa slåttervallar i den karga och steniga marken.


Ungdomarna kände sig instängda och utan framtidsmöjligheter och många emigrerade, de flesta till Amerika.
I dag är det förstås annorlunda. De flesta har tillgång till bil, hemtjänst om det behövs och regelbunden, om än liten inkomst varje månad och många drog igenkännande på munnen när jag drog min Bödarapp:

Sopbilen och posten och hemtjänsten och ICA
Här uppe i norr är våra liv ganska lika
Veckans vara hamnar i middagspannan
I butiken träffar vi säkert en och annan
Kan bli något extra godis till katten
För vi tjänar ju lite på veckorabatten
På onsda´n är det uppåt och alla mår bra
Då kommer medicinen som vi behöver ha
Är någon ensam och dålig och lessen
Kan tisdagsträff  lätta upp tristessen
Och orkar man så kan man gå ut och vandra
På promenad med Böda IK och många andra
En tid på lasarettet kan bli ett äventyr
När KLTs turlista går över styr
Men vi är ändå glada för vi har det så bra
För vi kan se på TV nästan varje da´
Och tanten står på Kupan och gubben hugger ved
Hur ska man då något annat hinna med
Tur att Ölandsbladet inte kommer alla da´r
Då skulle det knappast bli någon tid kvar
För vi ska ju beställa från Wästgöta textil
Och värma upp motorn på vår gamla bil
För att hämta paket i Löttorpsmetropolen
Och prova den nya skjortan och kjolen
Och sen ska vi hinna med avslutningsfester
Önskepsalmer och hembygdsfrågetester
Och så blir det jul och sen kommer våren
Med kvitter och fladder och grönska i snåren
Då ska vi vädra och baka och dona
För då kommer alla storstadsborna
Och rår om oss i veckor både nätter och dar
Vi är ganska glada när de äntligen far
För då blir våra liv igen ganska lika

Med sopbil och postbil och hemtjänst och ICA.


3 kommentarer:

  1. Underbar dikt - så är det nog för de flesta pensionärer. Lite likt Söderköping som när turisterna slår till på sommaren. Fast vi har ju lite närmare till "storstan" än ni däruppe i Bödatrakten. Borgholm är ju inte mycket att räkna med heller på vintern.
    Kram från Ingrid som känner igen sig.

    SvaraRadera
  2. Vad du är häftig! En fantastisk rapp om livet på Norra Öland utan turister och sommarboende. Blir så glad när jag ser min favoritdel av Öland på bild. Det måste ha varit ett enormt slit för människorna som byggt alla dessa stenmurar. Kan undra hur många stenar vi skulle orka lyfta idag?
    Ha det fint! Kram

    SvaraRadera
  3. Kerstin, vilken fin dikt, med riktig knorr på!
    Kram Karin
    http://pixelmojan.se

    SvaraRadera