Ska sanningen fram så blev jag lite överraskad av den där grannhunden Chessie. Jag är femton år, lite överviktig och har aldrig klättrat i träd tidigare, men nu sitter jag här. Jag får låtsas att jag sitter och solar medan jag funderar över hur jag ska komma ner.
Oj då! Jag tittar ner och får nästan svindel. Nästan två meter till fast mark!
Jösses! Bara jag inte fastnar i den här klykan med min lilla mage.
Jag backar lite men försöker igen!
Glo bara din dumma tant. Det här kommer jag att fixa!
Ojdå! Hamnade jag inte i den där trånga klykan igen. Skratta inte åt djurens konung förbaskade kärr....
Jag ska minsann visa vad jag går för. Nuuuu tar jag det jättemodiga språnget genom rymden.
Så där ja! Det var väl inget, men jag gör nog inte om det!
Hej Kerstin
SvaraRaderaTack för katthistorien i dag,bra bilder
och rolig text.Hälsningar från Kerstin
i Rimbo.
Tackar för det måndagsskrattet...behövde jag! :-)
SvaraRaderaSteffe
Hahaha! Wunderbar!! Tack, det här behövde jag just precis idag ♥
SvaraRaderahahahaha faster.. du skriver så underbart :)
SvaraRaderaKramar till er
Så fina bilder Kerstin!
SvaraRadera*skrattar*
SvaraRaderaDet gäller att ha kameran till hands. Och du verkar ha den med dej hela tiden. Så söta bilder.
Vilket trevligt kattäventyr! Eller, katten kanske inte uppskattade det, men vi som läser din blogg och får njuta av dina fina bilder.
SvaraRaderaHa en skön dag!
Kram, Ingrid
Haha, han ser verkligen förolämpad ut när han tittar in i kameran! Tänk om han visste vilken munterhet han väcker här i bloggvärlden. Det är en väldigt fin bildserie, toppen!
SvaraRadera