Att bli fotad själv i närbild är ingenting som jag föredrar, men i trädgården kan det vara en fördel att gå nära med kameran. Det kan bli fantastiska färgsymfonier och dessutom syns inte ogräset, som jag för en ojämn kamp mot. Jag kan bli lyrisk av att titta in i dillpionens virriga bladverk där den mörkröda knoppen konstrasterar både i form och färg. I morse sjöng rosenfinken utanför fönstret! Ni som inte vet, titta i en fågelbok. Vackert som en japansk målning när den sitter i ett blommande fruktträd och sjunger!
Rosenfinken har varit här också på besök. Jag tog några bilder som inte blev särskilt bra, men lyrisk blir man i vilket fall som helst. Naturen är otrolig i sin mångfald
SvaraRaderaHa det gott bland alla primörer av olika slag.
Måndagskram
från ett dimmigt Geta